Den första poetik som behandlar svensk diktning på svenska är Andreas Arvidis Manuductio Ad Poesin Svecanam, Thet är/ En kort Handledning til thet Swenske Poeterij/ Verß- eller RijmKonsten från 1651. Här introduceras barockdiktningens teori och praktik anpassad till svenska behov, främst genom en grundlig presentation av versmått och rimteknik.
Manuductio formulerade den »nya« diktningens regler för nybörjare. Den skrevs enligt Arvidi främst till »Studerandes Nytta och Gagn« och användes av diktare runt om i landet. Vid sidan av Arvidis föreskrifter kunde man även hämta inspiration och lån direkt från exemplen, som är många och ofta underhållande. »Hoo Gurker rätt insylta will/ Behöfwer meer än blåttan Dill« lyder ett av proven på jambisk vers. Men här återges också dikter som Georg Stiernhielms sonett »Emblema Authoris«.
Som sitt yttersta syfte ser Arvidi att framhäva den svenska poesins storhet. Verket intar sålunda en framskjuten plats i stormaktstidens strävan att befästa den svenska kulturella identiteten.
| Senaste ändring 28 okt 2008 av Torgny Rasmark. |