strand = fsv., da., ags., eng. - mlty., sen mhty. stranl (-d-; ty. strand, havsstrand); ett speciellt germ. ord, avljuds-form till isl., no. strind, sida, remsa (se Strindberg); f. ö. omstritt. Väl med Persson IF Anz. 12: 17, Indog. Wortf. s. 450 f. m. fl. till ieur. roten ster, utbreda, i lat. sterno (jfr stråt), grek. störnymi (jfr strategi) osv., vartill även mir. srath, strand, fslav. stråna (av *stornä), sida, trakt; jfr strå, stråle, strö. - Parallellismen strand : strind...