This electronic version, distributed by Språkbanken, may only be used as a complement to the printed text, not as a substitute for it. It does not contain all the information of the printed edition nor has it been properly proof-read. It may, however, be useful for generating KWIC concordances etc.

Herr Ivan

Kritisk upplaga utgiven av Erik Noreen. SFSS Bd 50. Uppsala 1931.

p 1

J nampn fadhers oc sons oc thäs hälgha andha
wil iak taka mik till handa
forna saghu fram att föra
them til skemptan ther a wilä höra
aff the werdhogasta konunga twa
ther man ä hördhe sakt j fra:
Karlamagnus oc konung Artws;
til dyghdh oc äro waro the fws.
Artws war konung aff Ængland.
Han van Rom medh swerdh oc brand
ok war ther keyser medh mykle ära.

p 2

Han frälste Ængland aff hardhe kära
ok skat ther romara förra giordho,
swa at ängin han sidhen kreffwia thordhe.
Annar war Karlamagnus aff Franz.
Thet wil iak idher sighia til sanz,
mot hedhna mä for cristna at stridä
waro enge främbre j thera tidä.
Badhe the herra iak sigher j fra
the haffwa thera framfärdh skipath swa,
ower alla werldina gaar thera loff
hwar herra och förstä sokiä hoff.
Konunga synir the sökto thera heem,

p 3

hertoghar, iärlar, greffuar thiänte them;
riddara synir the giordo och swa
och alle the ther wider kunno na.
Om thenne werdug konung Artus dagha
waro kempä starke thera liiff tordo waga
for ridderskap och frvr ärä.
Thet är illä the äru nw färrä
fore frvor loff wilä priis at winnä;
man kan them nw näplik finnä.
En sagha är the ther iach wil sighiä,
thet är mik thet iach ey ma thigiä,
om en riddare, then ärlikaste man
ther man om hans dagha fan,
then ther thiänte konung Artus

p 4

daglika pa hans hws.
Konung Artus som j haffuin hört
är höffuitzk ower allä förstä giördh,
han i then sama timan
hiolt et hoff forsniman
medh mykin frygdh om pingizdagha tiidh.
Frwor oc iomfrwr the waro ther bliidh.
Riddara oc swena the giordho them gaman
medh diost oc bobordh ther the komo saman,
tha konungen war mätter i open sool
uppa sit hws i Karidol.
Tha the waro mätte the saato til saman,
riddara oc frwor giordho then gaman,

p 5

oc kalzadho margh hwath slikt hawer waldit
at mykith wardher iät oc litidh haldith
aff alzskons minne ther frwo haffwa wald;
then ma wara i hiärthadh bald
-- -- -- -- -- -- -- -- -- --
oc haffwa them i thera hiärta kära.
Thet wil iak hälzst aff äwintyyr scriffwa
hwath skemptan the mondo fordom driffwa.
Tha konungin war mät som iak för sagdhe
han ey mälte vtan sat oc thagdhe.
Hwath konungin wil i sit hiärta mena
thet wiste ängin vtan han ena.
Han stodh op oc gic at soffwa;
thet folk sat alt ater til hoffwa.
Ther vndradho riddara oc swena pa;

p 6

han war ey wan at göra swa.
Drötningin war medh honom inne,
frwor oc mör oc höffwitzka quinna.
The riddara mädhan ther wte standa
-- hwat äwintyr kom them tha til handa? --
Segremors oc Walewan,
Kalegrewanz oc here Iwan
och herra Käyä quat sprak,
ther ee talär illa a huars manz bak,
och andre riddare flere;
thy war thera skemptan mere.
En riddare het Kalegewanz,
han hoff sith äuintyr och sagde til sanz,
ther honum war mere laster än ärä;
thy monde han sik sarä kärä,

p 7

tha han sith äuintyr sagdhe fram,
thet han sik siälffuer hiolt for skam.
Drötningen monde ther näle ga,
hon stod ther när och lydde oppa.
Engen wart wider thetta war
wtan Kalegrewanz, at hon thit gar.
Then ädlä riddare stolt och godh
tagher opp moth henne stodh.
Herra Keyghe gaff honum thet til saka,
han fik ey bäter til ordha taka:
"Tu äst än höwizkare än wi alle,
for thy skulum vi thik herra kalla.
Tho man letar badhe vte ok inne
man kan ey tholkin kämpa finna.
Thet thykler minne fruo swa,

p 8

ij ärin een fromare än andre twa.
Hwar skulum vi annan tholkin fa,
thän tho är krank at lita op a?"
Tha mälte än herra Keyghe:
"Thet wil iak idher sägia,
til tokt äru wi alle off seene
vtan herra Kalegreuanz ene."
"Käre herra, mälin ey swa!
Här war ängin fore-spa.
Wi fingom mina fru off sent at see;
thet gör os allom saman wee."
Drötningin mälte il Keyghe tha:
"Thit hiärta monde nu sunder ga,

p 9

hafdhe thu ey tholkith spot nu giört,
som wi hafuum alle saman hört.
Thu hafuer alla medh spot vnfangith,
thet hafuer thik opta illa gangith."
The riddara varo medh bön till redho:
"Miin fru, ij skulin ey wardha vredha!
Han thiänar idher giärna til alla mata,
tho kan han sit spot ey lata."
"Mik thyker iak hafuer änkte sakt
ther ey bäter är mält än ofuer ware thakt.
Ængin skulde androm spot at drifua
vtan tokt ok äro hwar androm gifuia;
thy skulum wi alle här medh thighia
ok riddarin sit äwintyr fram at sighia."
Thän riddarin mälte: "Thet sigher iak thik,

p 10

herra Keyghe, om thu wilt lydha mik,
mik bör ey widher thik at kifua;
swa mykin odyghd tha kan thu drifua.
Thet thu mik drifuer (for) spot ok hadh
ther aff äst thu siälff forsmadh.
Thu ma mik ey til skadha koma,
thu mat mik ok swa litith froma.
Thu hafuer ok alla män forsmath
hwath thu for maat ok drifuit thöm hadh.
Thy wil iak gärna thakka thik,
thu loot ok äkke brista a mik.
Mit äwintyr wil iak ey länger sighia;
iak bidher mina frw, lofuer mik at thighia."

p 11

Herra Keyghe mälte än tha:
"Miin frua, om ij wilin swa,
lyster idher ther a at lydha
ok thenna godhariddara at bidhia
sit äwintyr fram at föra;
thet är the thing wi gärna höra."
Drötningin mälte til herra Kalegrewanz:
"Aktin aldre huru thet gangx!
Ij thörfwin ey herra Keyghe at sätte,
hans thrwgh aktin rät änkte vätta,
ok takin thet idher ey til skam.
Fore mina bon sighin äwintyrith fram!"
"Min fru, matte thet annath wära!

p 12

Thet ware mik alt off thwnkt at bärä,
thetta äwintyr at sighia härä;
for idhra bön skal thet tho vära.
Bidher iak ok alla ther til lydha
hwath miin ordh hafua at thydha.
Ij thänkin ther a medh vit ok sinne,
riddara ok frwr ok stolta quinna,
hwath mik är tiimpt ok äkke drömpt,
medh mik var thet än aldre glömpt.
Thet var forsniman ok äkke lango,
iak foor ok wilde nymäre fanga,
väpnadher wäl til foot ok handa,
ok leta än mik thordhe nakar bestanda.
Iak fan een vägh a höghro hand,

p 13

ther mik ledde til eet frömadha land.
Thänne vägh var thiokler att ridha,
mörk ok thrang medh diwpa lidha.
Han ledde mik ginom ena vidha mark
till ena borgh ther var ful stark.
Stora grafuar ther om gingo,
swa at ängin matte ther ower springa.
Ofuer the grafua gik een broo.
Husbondin kom ok mälte swo --
han hafdhe een hök a sinne hände,
hafui han thak at han mik kände --:
'Ij skulin aff stigha, ij nat här blifua;
man skal idher alla nadher gifua.
Signadh ware the söta stund
ther thik här ledde a mina fund!

p 14

Thu äst här väl komin gudhi ok mik.
Stigh bort aff ok hwila thik!'
Ther var arla quälder ok dagher liws
tha iak kom ridhande til thet hws.
Medh mykin ära vnfik han mik
ok ledde mik op medh siälfuum sik.
For vtan husith tha hängde eet bordh,
aff alzkyns malm tha war thet giordh;
een hamar hoos thet bordith laa,
tha man medh honum a bordith sla,
tha taka the riddare a husith at löpa,
hwar at simon kompane öpa:
'Wi skulum alle til hofua ganga,
minz herra gesth medh ärom vnfanga.'

p 15

Riddara ok swena toko min häst
ok vnfingo mik rät aldra bäst.
Tha mötte mik the stolta jomfrvgä
ther aldre ganger aff min hugha
ok aldre aff mit hiärta gär
ä hwar iak ij världinne är.
Hon bödh mik aff hänna dygdh
hiärtelika aff wärlzins frygdh.
Tha giordhe hon swa dygdhelik
thet hon siälff afväpnte mik.
Sidhan lot hon mik klädhe skära,
een riddare matte medh ärom bära,
aff brwnt skarlakan ok hwiitskin;
een riik braza aff gullit fiin

p 16

sat medh dyra stena
gaff mik the jomfrua rena.
Hon ledde mik til een lönik stadh;
medh roos ok lilia var han saadh
ok yrter badhe gull ok grön;
iak toke thet wäl fore all werldzens lön;
ij then lokt lyste mik at vära;
tok iak ther sa aff miin hiärtelik kära.
Tha gingo os ther alle ij fra,
ängin var ater vtan wi twa.
Tha taladhe iak til miin hiärtelik kära:
"Skal iak fryghdh i världinne bära,
thet skal äpter idhan vilia vära,

p 17

nadher, iomfrua, thäs hafuin ij ära."
Swa mykin glädhi hafdhe iak thäre,
iak toke thet for al värlzins äro;
matte thet äfter min wilia ganga.
aldre monde mik hedhan langa.
Thet var mik tho mäst a meen,
husbondin kom tha gangande ij geen,
han bödh os til bordh at fara:
'Ij maghin här ey länger vara.'
Vi giordhom hans vilia ok lotom han radha;
han skipadhe os rät alla nadhe,
badhe vilt ok tampt ok alzskyns kost,
ok bar os fore badhe viin ok most
ok aldra handa nadhe.
Gudh thakke honum fore sina gafuo!

p 18

Husbondin badh mik ther wy saathe
thet iak skulde göra ok ekki lathe
then sama väghin ater at ridha;
han sagdhe han vilde mik hema bidha.
'Iak veet thet monde longo vära
at thölkin riddare var komin häre,
ther swa foor äuintyr att leta;
huath ij bedhins thet skal iak veta'.
Iak thakkadhe honum for the äro
ok ätte at iak vilde koma thäre.
Mik tok a min vägh at langa;
iach tok orloff och gik til sianga.
Första daghin sit lews tedhe,
tha var mik mit örs til redho.

p 19

Iak thakkadhe thöm for thera dygdh,
ok reedh iak thädhan medh glädhi ok frygdh.
Tha iak hafdhe ridhit een litin stund,
tha kom ther löpande a mina fund
ville nöt ok grym diwr,
leon, biörna ok pantiwr
bardhis ther medh mykin gny,
thet iak rädhis for thöm at fly.
Iak drogh mik tha ater til baka.
Tha vardh iak var vidher vnderlika saka,
een hirdhe swartare än een blaman,
ledhare skapilse iak aldre fan.
Han hafde ij hände ena stang
aff iärn, badhe digher ok lang.
Han var fulder som ilder knös,

p 20

hans hofwdh var större än örsa hös,
halsin krokot som wlualdhe,
hans ledha skapilse iak nödlogh talde,
hans haar var hwast som hiwpona thorn,
mäsa krokette som bokka horn,
hans öghon gol som topaisus,
aff thöm gik eet swa rädhelikith liws,
hans mun var vidh, hans läpa bla,
hans haka siit a brystidh la
änlitith thölkith som biörna skin,
bassa tänder ok apina kin,
skäggith hwast ok illa flät,

p 21

ryggin lang, medh kulom sät,
hans föter bredhe ok kartnäghle lang,
finger som gripsklöör varo the vrang.
Han studde sik vidher enä släggio;
myo ok lange varo hans läggia.
Hans klädhe varo vnderlik
vtan kostnath hedherlik;
the rikasta klädhe han hafdhe aa,
thet varo nöta hudher twaa,
skornä alle i rema,
them saa iak ther om honum swema.
Tha han saa mik til siin ridha,

p 22

iak vänte han thordhe mik ey bidha,
han sprang a en attä alnä stubba,
studde sik vidh sina klubbo.
Han taladhe till miin rät änkte vätta;
iak viste ey huath slikt hafdhe sätta.
Han sa til mik swa rädhelik
som han vilde kiswa mik.
Iak huxadhe alla handa sakta,
hwat iak skulde til radha taka,
at iak vare swa til redho,
iak thörfte ey rädhas fore hans vredhe.
Iak hughde at han monde galin vära,
mädhan han ey mälte medh iak var thäre.
Sidhan thordhe iak fram at ganga,

p 23

see huath äwintyr iak kunne fanga.
Iak mälte som iak kunne bäst:
'Sigh huath manne ther thu äst,
huath thu godher hälder ilder är,
hwi thu här swa flatika stär!
Han swaradhe mik: 'Iak är een man,
ij fäghre skapilse mik ängin fan
än thu hafuer mik her nu seet,
mina skäpna hafuer iak thik nu teet.'
'Huath hafuer thu, kompan, här at göra?
Medh orloff vil iak thik at spöria.'
'Thet haffuer iach görä om dagha langa,
the diwr at göma thu seer här ganga.'
'Iak veet ey huru thet ma vära

p 24

at thu kanth them göme häre,
ville diur ij ödhe mark,
vtan the varo bundin medh band swa stark.'
'Sannerlika, thet sigher iak thik
at the äru all swa lydhogh mik,
swa hafuer iak thöm medh lister fangith
at the gita ey fra mik gangith.'
'Nu manar iak thik a thina tro,
sig huru thet ma vara swo!'
"Thet första the höra mik at öpa,
tha thör änkte thera löpa;
thaghar iak faar eet at halda,
sidhan ma iak thöm allom valda;
iak taker thet ij horn och kaster midher,
at all hin annor skälfua vidher;

p 25

the löpa til mik ok bedhas nadhe
ok fölghia all sidhan mino radhe,
hwilkin annar thöm giordhe swa,
han matte aff thöm stor skadha fa.
Nu sigh mik, söte herra käre,
hwath är thiin sysla? Hwi kom thu häre?
'Jak är een riddare, iak far ok letar
äpter thy mit hiärta reter,
hwar iak matte äwintyr fanga
ther mik til äro matte ganga.
Nu bidher iak, godhe kompan, thik,
at thu matte berätta mik,
hwar iak matte min mandoom visa,
swa at miin ära matte risa.'
'Iak kan idher eth äwintyr sighia,

p 26

iak vil for idher ther ey om thighia.
Här ligger een kälda skampt ij fra;
iak vil idher, herra, sighia swa,
lyster idher thiit at ridha,
ij komin ey thädhan for vtan qwidha.
Thänne vägh ther ij här seer,
han falder thiit ther han idher teer
the käldo ther iak hafuer aff sakt;
hon är väghna medh rosir thakt;
the ädhlo trä varo sat medh lista,
fore vintirs twang the löff ey mista;
om kring hänne är skipath swa
at solin kan hänne ey na;

p 27

the sanna kälda hafuer mere priis:
hon är ämkaald som annar liis.
När the käldo är een mullögh aff gul;
ther staar een stolpe aff vnder ful;
the länkia äru langa ok giordha swa
at mullöghin ma väl vatnith na.
Ther staar een cappella skampt ij fra,
the vänasta man medh öghon sa.
Tak vatnith aff thän sprinande brun,
thik vardher sidhan väl äwintyr kun;
än thu thet om stolpan slaar,
thu seer väl sidhan huru thet gaar.
Tha komber vinter ther swa stark,
at alle the fugla a the mark,
leon, biörna ok alzskyns diwr,
rädhas for thän hardha skwr;

p 28

rägn, haghil, frost ok snio,
rädhelik elder, thet maghin ij tro,
komber ther medh mykin dyn
for vtan alla nadher ok skyn.
Kan thu swa thädhan koma bort,
thet thik vardher änkte til menä giort,
om gudh thik the lykko an,
tha äst thu sälare än annar man.'
Hirdhin badh mik fara väl;
iak swaradhe honum: 'Liff häl ok säl!
Thet lidher nu fast at daxsins tidha,
mik lyster ey länger när thik at bidha.'
Tha iak hafdhe ridhit een litin stund,
tha vardh iak var then vänasta lund
ther ä man medh oghon sa
när the käldo han saghde ij fra.

p 29

Iak vil thet sighia aff rättan akt,
medh blomster ok löff var hon swa thakt,
mic thocte thet matte ey reghna swa,
at thet matte ther genom ga.
Ij then lund tha wardh iac war
ene munlögh aff gul swa klaar,
tho man all wäreline leta scal,
man finder ey annar tholik fal.
Thet moghin ij for sannind tro
at then källa väller swo
som then kätil ouer elle henger
oc vällin alla weghna wm gänger.
Then stwlpe war aff smaragdus giörd,
the sten war thiit medh listom fördh,
wnder hanom fyra robiin
swa rödhe oc skäre som solen skiin.

p 30

Aff the wnder ther iac ther sa,
ther ma iac wäl sighia fra,
oc wil iac enkte aff thy löna;
hwa thiit wil fara han ma thet röna.
Jac togh then mullogh ther hengde af gul
oc fylte aff käldan til hon war ful
oc watnidh iac sidhan a stwlpan slo;
thet angrar mic (at) ia giordhe swo,
for thy at tha burdhis storm oc gny,
molnadhe himil oc molnadhe sky,
oc togh swa angeslica at reghna,
elder flögh ther alla weghna,
haghel oc frost munde ther ey thryta;
jac thencte at ther sculle allt nidher bryta.

p 31

Jak fik aff räddogha swa mykin nödh,
iak fol ther nidher som iak vare dödh.
Hafdhe var herra ey giort swa väl,
tha vare iak thaghar slaghin ij häl
aff the trä ther follo nidher;
thet thakkar iak gärna thöm iak til bidher,
ther alla världina hafuer at radha
ok mit halp thädhan medh sina nadha.
Tha iak hafdhe ligath ena stund ij dwala,
tha hördhe iak ater the näktergala
ok andra foghla medh söte röst;
mit hiärta gladdis ok fik ena tröst.
Tha iak sa liws ok solina skina,
tha glömde iak alla angist mina.
Æn sa iak ther een foghla skara

p 32

medh mykin fälde ij vädhrit fara;
the sungo medh swa söte tona,
ä mädhan iak lifuer iak ma thet mona;
hwars thera röst var sär om sik
ok varo tho alla saman liik;
tholkin sang ma hwarghin vära
vtan man finder ater thäre;
mik thokte thet vara swa mykin priis
rät som iak vare ij paradiis;
iak lydde swa länge a thera sang
at iak wardh hemsker aff thera bang.
Sidhan vardh iak var vidher annor tidhande,
een vämpter riddare kom ther ridhande;
han rände fast ok var swa frij,
iak thänkte at the varo tij.
Tha iak sa at han var een,
til mit örs var iak ey seen;

p 33

iak sprang a bak ok rände aff stadh
ok var iak ij mit hiärta gladh
at the ära skulde mik koma til handa
at nakar thordhe mik bistanda.
Thän riddare ther iak sa ther ridha
han öpte fast ok badh mik bidha.
Han var grymber ok illa vredh,
man matte han höra swa langa ledh.
Han öpte fast medh mykin käro
ok spordhe hwi iak var komin häre:
"Thu hafuer mik giort en höghan orät,
thet skal thu giälda nu alt slät;
atte thu mik nakra skuld at gifua,
iak vilde äpter thit minne blifua;
mädhan thu hafuer giort fore hoghamot,
thu skal thäs aldre fanga both.

p 34

Thet ma väl synas a thänna skogh
at iak hafuer fangith skadha nogh.
Vtan i wilin mik thet bötha
tha wil iak idher swa hardelika möta
oc mik fore idher ey at gifa
vtan annar wara skal dödher blifwa.
Fore then last i giorden mik häre
tha ma iak mik saara kära.
Jak matte ey wara i mit hws.
fore haghel oc frost oc eldzins liws.
Frvr och mör ther förre waro gladhä,
them haffuin j kommit j dröuilsse och wada
medh snio, storm och hardä skurä;
thet matte ey hiälpä torn, ey murä.

p 35

Hwath i hafwin giort thet i waro balde,
för än i koma bort, i skulin thet gialda'.
Æpter thässe ordh han tagher thagdhe;
medh sin glauio han til mik lagdhe.
Hans örs war springande som en ra;
en raskare riddara iak aldre sa.
Min skiold iak thaghar fore mik bödh,
iak matte mik wäria, thäs giordhis mik nöd.
Waar örs the sprungo tha wäl fast,
min glaffuiä a hans hiälme brast.
Sidhen war han mik alt fore stark,
han stak mik nidher a the mark;
han tok mit örs oc bort han reedh;
mere skam iak aldre beedh.
Han wille mik ey the äro te,

p 36

han wyrdhe en tima til mik se.
Vnderlöst tha giordhe han swa,
han war en starkare än andre twa.
Hwath skulle iak tha til radha fa,
ther iak hafde änkte at ridha pa?
Daghin leedh tha fast at qwälde.
Iak gik mik ater til the käldo.
Tha tok mik oc thädhen at langa;
iak wiste ey hwart iak skulle ganga
vtan gik ater til then skogh.
Min husbonda kom mik tha i hogh,
at thädhan monde iak hiälpina wänta,
hwat raadh iak monde aff honum hänta.
Iak gik blygelik i gardhin fram
fore then last oc fore then skam
ther mik war om daghin skeedh
then morghin ther iak thädhen reedh,

p 37

ther iak min husbonda fore mik fan.
Swa dygdhelika tha giordhe han
oc gik mik blidhelika i mot;
alla mina sorgh rädh han mik bot.
"Thu äst här gudhi wäl komin oc mik,
hwath här är bätzst thet biwdher iak tik.'
Ænkte matte iak annath finna
än frwr oc mör oc höfwitzska qvinna
the giordho mik swa mykin ära
som första tima tha iak kom thäre;
riddara oc swena the giordho oc swa;
thet löne them gudh ther alt forma.
Alt thet folk a hwsith är
vndradho digert hwi iak kom thär,
thet miin lykka war swa gangin

p 38

thet iak bleff hwarte dödh eller fangin;
tha hafdho the hwarte sport eller hört
thet thädhen kom nakar vtan dödh.
Hwath iak widher the käldo sa,
ther hafwer iak idher sakt i fra
oc änkte wätta laght ther til.
Han late, hwa thet ey tro wil."
"Man weet", saghde herra Iwan,
"frände, iak thik illa an,
thet thu mik thet ey förra tedhe
hwath thik widh the käldo skedhe.
Hafdhe thu thik ther rät om akt,
thu hafdhe mik thet förra sakt.
An mik gudh badhe liiff oc ämpne,
iak skal thin last wäl äerlika hämpna;
han skal koma i tholka nödh;
eller wil iak ther om blifwa dödh;
mit liiff wil iak ther om wagha,
thet skal honum angra alla dagha."

p 39

Tha mälte wm herra Keyä:
"Hör mik hwat iach wil segiä
Herra Iwan rosar aff mandom siin,
thet walder hans howodh är fult aff wiin.
Hwa nw wil stridha om silff eller gul,
han honum beestaar mädhen han är ful;
hera Percefal oc Diderik van Bärna,
them bestodhe han nw badhöm gärna.
Tho ath han i qwäld wil digert thrätta,
thet hafwer i morghin änkte sätta,
Käre herra, nar wilin i fara?
Sighin os thet her oppinbara!
Wilin i war i nat her liggia?
Thet är the böön min frv wil thiggia.
Idher ma i nat swa wäl dröma
thet i maghin thet fore angist glömma.
Wilin i ändelika i apten ridha,

p 40

Wadein rödhe thör idher ey bidha,
faar han thet spyria sannelik
thet ij ärin nu swa ängizlik.
Moghum vi än alle ther vidher koma
at helse idher morghon här ij tome."
Drotningin swaradhe Käyä tha:
"Thit härta monde nu sunder gaa,
hafdhe thu tolkit spot ey giört
som vi hafuum nu här alle hört.
Mik thykker thik vara en galin fiända;
hwar man vilt thu medh ordhum skända.
Forbannadh warde thiin fula tunga!
Hon hafuer thik giort dagha thunga,
thy at thu kan aldrigh aff at lata;
thu äst thäs värdh man skulde thik hata."
Op stodh tha herra Iwan.
"Gudh weet, frugha", saghde han,
"mik thykker änkte om Keäyä ordh;

p 41

hafuer han nakar mandom giorth,
thet vil iak sighia sannelik,
han finder thet väl medh siälfuum sik.
Sina tungo ma han ey stilla,
thy at han vil daghlika tala illa.
Hwar sins herra äro vil akta,
han skal sik görla ther om vakta,
göma siin ordh ok vara ey bradh,
tha vardher han ängin stadh forsmadh.
Wilde herra Käyä göra swa,
tha matte han höghlik äro fa.
Tho vil jak sighia sannelik,
än iak rätteligha thänker mik,
mik bör ey vidher thik at kifua,
swa mykin ofögho kan thu drifua
Thin ordh hafua änkte sätta;
iak aktar thik rät änkte vätta."

p 42

Tha the hafdho sakt all thera nymäre,
tha kom konungin gangande thäre.
The thaghar op mot honum stodho
ok alle honum sina thiänist bodho.
Konungin sattis när drötninginne nidher.
"Görin alle thet iak idher bidher!
Riddara ok swena, i mogen väl sitia;
iak vil thäse tidhande vita.
Drötningin skal sighia thässe nymäre
ther herra Kalegreuanz fördhe häte."
Drötningin var badhe höfwizsk ok gladh,
hon sagdhe thaghar fram ij stadh,
kärdhe höghelik ower hans vanda
ok lät ther änkte äpter standa.
"Aktin thet komber han hafuer at bära,

p 43

wräkkin thän läst han hafuer at kära,
for thän skuld at ij ärin viis;
thäs hafuin ij badhe äro ok priis."
Tha konungin hafdhe thetta hört,
vilin ij höra hwath ther var giört?
Han swoor tha een högelik eedh,
for thän skuld att han var vredh,
om Vterpandragons sins fadher säl,
ther han gärna vnte väl,
ok om siäl sinna modher
ok swa sins kära brodher,
thet han skulde til the käldo fara
medh ridderskap ok frugho skara
innan fiortan natta fräst
ok wardh Wadeins rödha gäst.
Alle ware thesse thidindhi fro

p 44

thet konungin vilde göra swo,
badhe riddara ok swena
vtan herra Iwan ena,
thy at han vilde gärna thän förste vära,
för än nakar riddare kome thäre,
ok sik thet vnder vinna
thet äwintyr att finna.
Herra Iwan gik tha al ena
thiit han fan sin swena.
Han lot een lönik til sik kalla;
hina andra vara ther ater alla.
"Thu skal min gangara sadhla ij stadh!"
Swenin giordhe som han badh.
"Iak vil fore ij väghin ridha
ok ther vil iak thik lönlika bidha;
mit örs skal thu äpter föra,
miin tygh ok alt thet ther till hörä;

p 45

gangarin föör thu ater ij geen;
iak vil ridha for vtan sween.
Thu skal thet for ängom oppinbara
huart iak wil hädhan fara."
"Hafuin ther ängin iafuogha op a
at iak vil gärna göra swa."
Han steegh a sin gangara ok redh
lönlik stiigh ok skamma leedh.
Swenin hiolt alt hwath han iatte
ok kom thet skioasta ther han matte.
"Thet iak far swa lönika bort,
thet hafuer mik herra Kaäyä giort.
Iak an honom ey thet äwintyr at fanga
ther mik daghlika äpter lange.

p 46

Waliuan eller herra Käyä --
thet vil iak idher for sanno sägiä --
hwilkin thera ther hafdhe om bidhith,
konung Artws hafdhe honom thet genast gifuith."
Tha han vämpter var han thädhan reedh
krankan vägh ok myrka leedh,
högh bergh ok diwpa dala;
han foor ther ower medh mykin kwala.
Thän vägh var myrk ok änkte liws,
ther honum ledde til thet hws
ther han the ädhla iomfrw sa
ther ij höordhin förra sakt ij fra.
Han kunne thet ey fulsighia här
aff alle the äro han fik thär
aff the stolta iomfruo klara
ther sina tokt kan väl bewara.

p 47

Huath han hafdhe förra aff världinne leet,
hänna lika hafde han ey seet
til tokt ok äro ij allan stadh;
man matte väl see thet gudh var gladh
ok blidh for vtan mödha,
tha han leet hona födha.
Gudh hänna äro göme
ok medh sina nadher ey forglöme!
Got herbärghe hafdhe han the nat;
om morghonin reedh han thädhan brat
en vägh ther badhe var litin ok sma,
ther han the villo diwren sa
ok thän akerkarlin fan
ther likare var til trol än man.
Han sighnadhe sik, hans hiärta skalff,
han thänkte thet vara diäfwlin sialff,

p 48

Han spordhe väghin til the kiäldo.
"Ij maghin ther, herra, koma at qwälde."
Sidhan reedh han fast, thet var hans akt,
han far ther alt som honum var sakt.
Han fylte the mullögh och giordhe swo
ok vatnith sidhan a stolpan slo.
Tha fiol swa mykith myrker uppa,
han wiste ey hwart han skulde ga,
frost ok snio, haghil ok iis;
tha wart han thet äuintyr wiis.
Tha myrkith forgik ok ater kom liws,
tha kom ther ridhande aff thet hws
een riddare wempther ok hosenskodh,
til sit liiff eet häladhe godh.

p 49

Swa ängizlika tha öpte han,
iak thänkte han vare een galin man.
Swa hardelika the saman rändo
at hwar thera annars gläfuio kände;
tho at thera skaft varo thung ok stark
the gingo tho sunder a the mark,
ok ängin thera stak annan nidh;
ther var tho illt at sitia vidh.
Wadein hin rödhe hiolt thet for hat
thet herra Iwan for honum sat.
"Tholkin last hafuer iak ey fyrre haft
at nakar skulde sitia fore mit skaft,
tho hafuer iak mangin fra sadhelin rört
medh thet skaft ther iak hafuer fört".

p 50

The toko tha til thera swärdh
ther höghä päinga varo värdh;
hwar thera slo annan swa fast
at elder aff thera hiälme brast.
Thera mandom tedhis ther medh ära,
huath huar vilde göra for sin kära.
The hoggo thera skoilda alla ij stykke,
hwar vilde hin annan nidher thrykkia
ok göra thet honom matte skadha;
iak vänte the komo ey thädhan badhe.
Thera swärdh swa fastlika bitu,
brynior ok hiälma the sunder slitu.
Iak hafuer ey hört aff mera vanda,
thet een striidh matte swa länge standa.
The varo badhe stolt ok rika;
huarghin vilde for annan vika

p 51

ey sa breth som en foth;
thet wolthe thäre hoghmot.
The sloghos som the matto mäst;
tho hog huarghin annars häst;
thet stodh thöm badhom väl til mata,
for thera tokt vildo the thet lata.
Hera Iwan gik tha väl ij hagh:
han galff Wadein eet slagh
swa at hiälm ok hofwdh sunder gik
aff thet slaghith ther han fik.
Hans brynia vardh aff blodhin rödh;
han flydde tha ey vtan nödh.
Man ma honum ey skuld at gifua,
ther han matte ey länger lifua,

p 52

och haffde fangit dödelik sar;
thet aktadhe hera Iwan ey eth har.
Raslika kastadhe han om sin häst
ok flydde vndan som han matte mäst.
Thet vndradho the a husith varo,
huar swa mykith monde fara
oc swa flykterlika renna,
för än the fingo han at känna.
Thet första the kende herra Wadein,
the loto honom genast in.
Herra Iwan hafdhe ther til vilia,
han vilde sik ey widh honum skilia,
wtan han finge iemhögelik äre

p 53

som hans frände miste thäre.
Hera Wadein hafdhe önkelik läte
tha han flydde aff thet sträte.
Hera Iwan äpter honum rände;
han hafdhe ther huarte wen elle frände
(ther) han matte a trösta thet sama sin,
han fölghe tho honom a husith in.
The porta varo badhe sma ok thrange,
twe matto ther ey saman in ganga;
op var wndin thän fälle port,
medh mästerskap tha var thet giort;
swa vadhelika som han hängdhe,
hera Iwan tho sik ther in thrängde;
vadelika monde han göra tha,

p 54

han vilde sit liiff forgifua swa.
Thän fälleport ther nider sköt
-- herra Iwan tha een skadha lot --
hans spora aff hans föter slo
-- thet var vadhelikt, thet maghin ij tro --,
hans godha örs rät sunder ij twa,
swa at hwar lot fra hin annan la
ok fälde han siälfuan a the iordh.
Gud frälste han aff the högelika mordh,
ath porten skulde honom ekki takä
swa ath hans liiff matte sakä.
Herra Wadein rände fra honum bort
ok in ij gönum thän adhal port.
Tha han sina riddara sa,
tha mälte han ok sagdhe swa:

p 55

"Iak ma mik sare fore idher klagha:
een riddare mik haär äpter iaghä,
han hafuer mik swa sara skänt
thet mit liiff är nu bradhlika änt."
Tha the hafdho swa talaz vidher
tha styrte han dödher aff hästin nidher.
Thet gik herra Iwan tha aff later,
the luktu genstan portin ater,
mällan the porta monde han standa;
han var tha stadder ij högelik vandä
ok aktadhe sik ey thädhan koma,
han tröste tho wpo sin froma.
Een inomfrw kom tha gangande ther.
"Godhe riddare, hwi staan ij här?
Ij hafuin min herra slaghit ij häl,
for thy ärin ij ey kompne her väl;

p 56

j giorden os swa myken nödh,
jäk wenther i bliiffuen ther for dödh.
Miin frw hafuer fangith swa mykin sorgh
ok alt thet folk a thässe borgh
äpter thärn herra os hafdhe valda
ok alla vara äro skulde inne halda.
Man hafuer idher, herra, tho ey glömt,
wy withom thet väl, ij ärin här gömd."
Tha swaradhe herra Iwan:
"Gudh weet, iomfrw," saghde han,
"ij skulin thet se alt annorlund ganga
för än iak läter mik swa fanga".
The iomfrw swaradhe honum tha:
"Iak vil idher hiälpa huath iak ma.
Idhert hiärte mon ey skelffuä,

p 57

j ärin en man aff idher siälffuä.
Iak är ider skyllogh til thiänst wäre
fore the tokt ok fore the ära
ij giordhin vidh mik, een fathig quinna
tha iak foor konung Artws finna,
mina frva boozskap hemelik;
then ärä ther j tha wisten mik,
thet skulin ij nu sannelika röna,
iak vil thet minnas ok idher löna.
Iak fan ther engin swa höfuizskan man
ther mik tokt viiste a mina san.
Lach idhert nampn görlä mon:
herre Iwan, konung Yrians son.

p 58

Nu var thik gladh ij härta ok hugha,
mina hiälper the skulu tik fuluel dugha,
ok vilt thu lydha mino radhä,
thik skal änkte vardha til skadha."
The iomfrw var medh dygdhom ful,
hon gaff honum eet fingergul
ok satte thet at herra Iwans hand.
Thän steen var komin aff India land.
"Han hafuer swa mykhla dygdh ok ära,
hwilkin man han a segh vil bära
ij lukte hand, thet vil iak idher tee,
thet änkte ögha ma han see.
Tha thässe angist foranger idher,
tha skulin ij göra som iak bidher,

p 59

thänna steen mik ater faa,
om idher sälfuum (thet) likar swa."
"Gudh thakke idher for rika gafuo!
Iak hafuer nu thet ther iak vil hafua.
Ma iach medh frid j werldenne bliffua,
iach skal thet fortiänä än iach ma lifua."
The iomfrw mälte til herra Iwan tha:
"Vi skulum nu genast hädhan gaa
ij genom thetta mykla hws
ther ij seen brinna swa margh liws,
ther när ij een lönlik stadh."
Han giordhe genast som hon badh.
Hon ledde han ij een litin kofua.

p 60

"Ij skulin om stund här liggia ok sofua
och hwilä idher ij thässe siang
een litin stund ok äkke langh."
The seng war reedh öffrit rik
aff dyrä kläden och köstelik;
examit ok swa biald
hon lagdhe ower thän riddara bald.
"Liggen her nw och haffuin nadhä,
idher skal änkte vätta skadha,
mäden iach later idher ätände redhä,
j torffuen ey rädhäs thera wredhe."
Tha han hafdhe lighath een litin stund,
tha kom hon ater ij hans fund,

p 61

hon haffde medh sik öffrit kost,
miödh ok wiin ok ärlik most.
Hon badh han ga til bordh ij stadh,
äta ok drikka ok göra sik gladh.
Hans godhä män angradhe sin skadha
ok letto hans ij alla stadha
badhe vte ok inne:
the matto han tho ey finna
ther herra Wadein hafdhe slaghith ij häl;
the finna han ey, thet är wäl.
Tha mälte om the stolta klara:
"Herra, iak vil idher ther vidher vara,

p 62

akta aldrigh hwar the löpa,
hwath the vte äller inne öpa,
the göra ey swa mykin gny
at ij skulin aff sänginne fly.
Här maghin ij nu bradhlik see
ij thetta hws rät alla thee
badhe riddara ok swena
ther idher medh skadha mena;
the swa ömkelica lata
ok the sin kära herra grata,
hans liik the om husith bära
ok thänkia idher finna thäre.
Ij hafuin ena skämptan at se the a
huru galne the om husith ga;
tha the haffua alt om leth,

p 63

the fa idher tho ey seet.
Iak ma här ey länger dwälia,
iak vil idher gudhi ij hender sälia;
iak thakkar honom innerlika gärna
fore the nadher han giordhe mik, idher tärnä,
at iach haffuer idher funnet härä;
iach wil idher til thiänst wärä."
Tha hon var honum gangin ij fra
tha matte han genast höra op a
aff draghin swerdh swa nykith bang.
Som hafdho bogho ok some stang;
the varo ther alle swa girughe op a
ok thänkto honom genast fa,

p 64

som thet leon ther grymäst är,
ther see the diwr ok äkke fär.
The kerde sinä angist margen faldä,
hwath tholkin vllikka hafuer at valda.
"At han är hädhan swa komin bort,
man hafuer slikt vnder ey förra sporth,
öwer thessä högä tinnä,
mäden wi magom han ey finnä."
The toko tha hwar a annan kalla.
"Mik thykker vi ärum galne alle;
vtan han vare foghil ok hafdhe vinga,
han matte thänna mur ey ower springa,
mäden allä portä j lase ärä;

p 65

thy thykker os thet vnder vära,
vtan thet vare medh diäfwlsins makt,
ther mangä haffuer swiikith medh onda akt."
The letto thet hws ij alla vra
ok om the säng ther han ij laa;
swa opterlika the rördho han,
the sagho tho ey thän ädhla man.
Tha the hafdho husith alt innan leet
ok fingo han hwarte hört älla seet,
tha the sagho thet matte ey dugha
tha kom ther gangande the stolta frugha.
Gudh haffuer ey wänare alit giört.
For sorgh gath hon ey talat elle hört;
önelik tha varo hämma laat

p 66

for sorgh ok iämber ok mykin graat.
Första hon a likith sa
ij ofwith fiol hon nidfher ok la.
The frvär henne stodho närä
lotho watn a henne bärä.
Thet första the frwa forsinnadhe sik
hon reeff sit haar swa iammerlik.
Riddara ok swena hänne badho:
"Vi viliom thet alle idher radha,
frwr ok mör ok höfuizska quinna,
ij latin idhan graat ij thetta sinne,
sänden budh klärka gamal ok vnga
ok lätin for hans säl läsä och siwnga!"
Mit a golfuith stodh hans bare,
ther frwan bar fore hiärtadh sare;

p 67

mädhan klärkä swngo ower then dödhä,
tha tok litih swa fast at blödha
at blodith langt a golfuith ran.
Tha visto the alle thet for san
at ther var inne then sami man
ther vighith ofwer honum van.
Hwat the mälto ok hwath the giördho,
herra Iwan thet sa görla hördhe.
The toko tha aff ny at leta;
herra Iwan monde aff angist sweta.
The letto badhe oppe ok nidher
til the siälfue kändos vidher
at the matte honum ey finnä.
Thäs thakke gudh thän ädhla quinna.

p 68

"O ho, o ho, o ho!"
thän ädhla frw hon saghde swo,
"huath diäfwlskap mon tholkit vära
thet vi han ey see, ok är tho häre?
Ma thet nokor dragä til minne
at blind är giordh badhe man och qwinnä?
Herra gudh ij himerik,
tholik harm iak aldre fik
thet iak skal han ey fat at see
ther mik hafuer giort j hiärtit ve.
Iak weet thet tho medh all miin sinne
thet han är här ij husith inne.
Hafdhe han ey swikith thän ädhla man,
aldrigh hafdhe han dräpith han.
Een främbre riddare aldre war

p 69

-- til ridderskap var han ospar --
föddir ij vara dagha;
fore räzl hafdhe han ängin agha.
Han thordhe aldrigh hans at bidha
häller oppinbara moot honum ridhä,
han matte ey sigher for honum tapha,
vare thet ey giort medh diäfwls skapi;
wy haffuum thet rönth medh fulle skil,
han kan ther alth ofmykith til."
Medh angar ok harm the mondo hafua
the toko thet liik ok baro til grafua.
Tha the lagdho honom nidher
the frwgha gaff sik illa vidher:
"Här ligger nu min hiärta kär,

p 70

tholik annan iak aldre fäär."
Tha ther varo sungna siäla tidhe
the frwgha gik bort medh mykin qwidha.
The iomfrw ey sina tokt for glömde,
gik thiit som hon herra Iwan gömde.
"Hördhen ij nu, min hiärta käre,
ok saghin ij thetta folk alt häre,
ther ey matte finna thik;
thakka thäs gudhi ok ey mik."
"Gud wet, iomfrv, thet sigher iach idher,
iach war fast redder, ther kännis iach wider;
thet iak war fräls aff thänna vadha,
thäth fik iak aff gudhi ok idhra nadhe.
Iak bidher thet gärna, om thet ma ske,

p 71

at iak matte the frwgho se
ther thetta hws ok fäste a,
om ij maghin thet föghä swa."
Jomfrwan swaradhe som ij maghin höra:
"Iak vil thet storlika gärna göra.
Vi skulum til thet vindögha ganga,
ther maghin ij se thet idher til langa;
the ther siter ij skarlakan skin
thet är the stolta frwa miin."
Herra Iwan görla at hänne gömde.
The frua sin husbonda ey for glömde
ok tok sik tha aff ny at kära:
"Slik riddara veet iak ey til vära
som thän herra iak hafuer mist.
Thäs nadhe mik gudh ok Ihesus Christ!"
Tha hon hafdhe mält ok gratidh swa

p 72

hon fol ij owit ok länge la.
Herra Iwan stodh ok sa thiit fram.
"Hiälper iak ey hänne, thet är mik skam!"
Han vilde fram til hänna löpa;
the iomfrw tok a han at öpa
ok talar til han swa hardelik:
"Ij skulin, herra lydha mik
ok ey aff thenne stadh at ganga
vtan ij vilin mykin skadha fanga;
ij skulin här vara äpter mit radh
ok göraz alt aff bradh.
Arla ok sirla tha maghin ij se
al the äwintyr här ma ske
och ma thet engen liffuande finnä
at j ärä her swa lönlik inne.

p 73

Om thu vilt medh radhe lifua,
thu skal thit liiff ey swa forgifua,
at thine owinir fa ower tik vald;
the akta thik swa marghin fald.
Minnins görllä hwat iach hawer sakt
och huxen ther an medh stadelika acht!
Ij skulin hwarghin hädhan ganga
för än ij visse aff mik fanga.
Iak ma här ey länger vära.
Gudh göme idher badhe liiff ok ära!
Iak rädhis miin frw hon ma thet finna --
antiggia sälff häller annor quinna --
nakor the skipilse finna a mik
at iak swa länge hafuer varith medh tik."
Herra Iwan sat tjer äpter ene.

p 74

Thet gik honum mäst at mene:
"Om thet skal swa illa ganga,
iak ma ey visso hädhan fanga,
om iak skal swa hemelika hädhan fara,
tha ma mik ater herra Keyä dara
och driffuä mik til hoffua spot
-- thet thykker mik ey vara got --
ok kan iak thet ey visa medh skäl
thet iak Wadein slo ij häl."
Frwan laa ena stund ij dwala.
Tha hon ater matte tala,
hänne laat the varo swa vnderlik
at stundum vilde hon dräpa sik,
än stundum badh hon fore hans säl,

p 75

at gudh skulde hona göma väl.
Herra Iwan ater til hänna sa,
han thänkte medh sik og sagdhe swa,
tha han sa hänna hwita kin:
"Nu gafue thet gudh at thu vare miin!
Matte iak the fru wäldugh vära,
iak toke thet fore al värlzins ära!
Hwath thänker iak thän salloghe man,
at iak hänne swa hiärtelika an!
Iak hafuer hänne giort swa mykith ij moot,
hon thänker thäs aldrigh fanga boot,
tha iak drap thän hon vnte väl;
hon hatar mik ey for vtan skäl.
Thet iak staar mykith äpter hänna minne,
twar, thet gör iak aff hemsko sinne.

p 76

Iak veet thet väl for vtan swik,
hon saghe mik hälder dödh än qwik.
Tho hafuer iak hört sighia een visan man,
thet han ij bokom skrifuith fan:
hwa ther stadhlika hafuer akt op a,
man qwvinno hwgh sköt vända ma,
thy at man finer thet opta swa,
the sighiä thet ney, the wilia ia.
Iak thorff ey tala swa vnderlik;
hwa weet hwath gudh vil göre medh mik?
Han ma väl hänna hiärta vända
ok hona mik til glädi at sända."
Han sat swa länge ok thänkte ther a
til fruan monde thädhan ga.
Thet han fik hänne ey länger see,
thet giordhe honum ij hiärtath vee;
tho ath han matte väl thädhan ridha,

p 77

han war tho ey for vtan qwidha,
vtan ha för the glädhi faar
ther hans hiärta äpter staar.
Han war redder ok thänkte swo
ath herra Kiä wilde ey tro
ath han hade vräkt medh mykin ära
thän last hans frände hafdhe at kära.
För än han vilde skilias vidher the frw
at the ey finnas lönlik tw
han vilde hälder dödher blifua
eller sik fangin ij hänna vald gifua.
The iomfru ther han hafdhe kär
hon kom tha ater gangande thär
ok sa herra Iwan mykith syrghia.

p 78

Tha vilde hon honum ther at spyria:
"Hwath är idher nu til qvidho,
for hwi ärin ij nw swa oblidhe?"
Herra Iwan swaradhe thän iomfru rik:
"Thet sigher iak idher sannelik,
första tima iak idher seer
miin sorgh forgaar, mit hiärta leer."
Tha mälte wm the iomfrwa sköna:
"Ij skulin rät änkte fore mik löna,
är thet nakath ther idher gör vee,
thet maghin ij mik hemelika tee."
"Skal iak thet sighia for vtan spot,
tha thokte mik thet vara ärligha got,
matte iak the stolta fruo faa
ther iak här sniman for mik sa."

p 79

Tha swaradhe honom the stolta rena:
"Iak forstaar väl hwath ij mena
ok vil iak idher leidhe vara,
tho ij vilin genast hädhan fara."
"Iak vil hälder här ena stund bidha
ok sidhan hädhan oppinbara ridha
en nakar skal thet fanga spoort
thet iak skal hädhan stiälas bort."
"Æten och drikker ok görin idher gladha,
idher skal änkte vätta skadha.
Mädhan ij sitin här vidher bordh
wil iach forsta minna fruä ordh
ok sighia idher huru thet gaar,
hwath anzswar iak aff hänne faar."
Luneta fore sin frva gik tha,

p 80

hon fiol a knä ok mälte swa:
"Miin kära frw, latin idhra qwidha
ok idhan harm ok varin blidha,
tho at idher mykith äpter han langa
ij maghin ey han tho ater fanga."
"Iak veet thet väl at thet är swa
at iach kan honum aldrigh ater faa;
iak vnte honum tho ij hiärtath väl,
för thy vil iak mik syrghia ij häl."
"Min frva, laten idher anger farä
och fellen ey meer for honom tarä,
gudh ma idher gifua een annan man
ther äemväl til riddirskap kan.
Thänkin ij thet tha ärin ij viis,

p 81

ther aff fangin ij äro ok priis."
Tha swaradhe hänne the ädhla frugha:
"Hwi talar thu slikt ok hafuer ij hugha?
Iak hördhe aldrigh förra aff thik
thet thu vilde swika mik.
Thet annar tholkin ij världinne äre,
ney twar, thet ma ey väre."
Luneta swaradhe the fruo tha:
"Iak veet een bätre än hans twa;
gudh, miin frua, läti thet swa ganga
at ij mattin han til husbonda fanga!"
"Gak thu bort, thiin ondä väter!
Iak vil thik änkte vätta säta.
Tho man all världina leta vil,
man finder hans ängin lika till."

p 82

The iomfru mälte ok saghde swa:
"Miin kera frua, ij thänkin ther a,
om konung Artws vil hiit fara
medh ridderskap ok fruo skara
ok vil idhart land for idher häria,
hwa skal thet for honum väria?
Aff alt idhart folk maghin ij ey finna
thän riddara sik thor thet vnder vinna
idhart land swa vakta ok göma
som idher wäl bör til söma.
Takin ok ij ther til idhra quinna,
the hafua ther til huarte makt äller sinne;
tho at the til the käldo ridha
the orka widher änga kämpa stridha.

p 83

Nu thänkin ther a, miin kära frugha,
thet iak idher radher aff hiärta ok hugha,
om ij mattin nakan thän riddara fa
ther thetta äwintyr thordhe bista,
ij älsken han ok hafuin han käran,
tha halden badhe land ok ära.
The frua thänkte tha medh sik:
"Thet är alt sant hon sigher mik;
hwath hiper mik ther fore swäria,
thet skal tho ä thet sama vära."
Hon vilde ey lata thet op a sik finna.
"Gak thu bort, thin hemska quinna!
Thiin ordh hafua swa vnderlika grena,
iak veet ey görla hwath thu mena;
mik thykker thöm lidith hafua at thydha;
a tholkith kalz vil iak ey lydha."
"Miin kära frw, hui thalen i swo.

p 84

huath iak hafuer talath, ij görin thet tho;
ij kunnin ey idhart hiärta vända
för än ij hafuin mere skada ij hände."
The iomfru tha ey annat swar fik,
thy stodh hon op ok thädhan gik.
Ater sat then stolta rena,
hon thänkte lönlik vidher sik ena:
"Huath riddara ma swa godher vära
ther hon gaff tholik priis ok ära?"
Thet thokte the fru vara een höghelik vandä
at the iomfrua skulde thet forstanda
thet hon skulde sidhan thet göra
thet hon vilde ey förra höra.

p 85

Luneta kom tha ater thäre:
"Latin idhra sorgh thet skal swa vära!
Huath hiälper idher ther äpter langa
thet ij maghin aldrigh ater fanga!
Mik thykker thet vara mykin osnille
thet ij vilin idhart liiff swa spilla.
Thäs vare väl tiidh aff at lata
at sitia alla stund ok sarlika grata.
Huath, thänkin ij thet a idhra tro
at all värlzins priis medh honom do?
Ney, thet var alt mykith minna!
Man ma margha tholka finna
the halfuo bätre äru än han;
tho var han een godher man."
"Twar, thu sigher ekke sant!
Nämpn mik thän om thu thet kant!

p 86

Kan thu göra mik ther skäl til,
iak thet gärna höra vil."
"Om iak han nämpner thet är idher moot,
ther idher angist ma radha boot.
Vilin ij, miin frugha, ey vara oblidha,
tha vil iak göra thet ij mik bidhia."
The frugha swoor een höghelikin edh
thet hon skulde ey vardha vredh.
"Ja, thet ma idher til lykko ga,
miin frugha, om ij vilin göra swa.
Thet gifui gudh ij himerike
at thän riddare matte idher väl lika!
Mädhan vi ärum här swa hemelika twa
swa at ther ägnin hörir op a,
tha vil iak gärna fore idher föra
alt thet iak veet idher lyster at höra.

p 87

Hwar twa riddara skulu stridha
ok hwar thor väl hin annan bidha,
sighin thet, for thy at ij ärin viis,
hwilkin thera gifuiin ij priis,
thän annan slaar ij häl ok gör honum mödh
äller ok thän ther blifuer dödh?
Iak thänker han höghre priis väl bär
ther sigher ower hin annan fär."
"Mik thykker thik vara ther til lika
medh klokom ordhom vil thu mik, swika."
"Min frw, iak kännis ey ther vidher,
thet är tho sant iak sigher idher,
een främbre riddare är thän man
ther Wadein drap en siälffuer war han."
The frugha bödh hänne bort at ganga.

p 88

"Thu skal min vinskap aldrigh fanga;
tho thu äst badhe galin ok örä,
lät mik thet aldrigh optare höra.
Diäfwlin hafuer thik känt thet raadh,
at thu hafuer mik swa sara forsmad
at thu vil mik koma ther til,
älska thän man ther iak ey vil."
"Minnes, miin frugha, ij mältin swo
ok sworin thet a idhra tro,
tha j megh baden then riddare nempnä,
ij sculle aldrigh thet a mik hämpna.
Iak hafuer thet giort for idhra bön
ok vänter mik alt bätre lön."
The iomfrw monde tha thädha ga
til thet hws herra Iwan ij la.

p 89

Hon hafdhe honom ängin the tidhande at bära
ther honom totte nokor glädi i wäre.
"Awi", mälte the stolta fru,
"mik thykker illä vara nu,
at iak skulde swa illa til hänna tala
ther allan min angir kunne swala."
Æn kom ater Luneta tha
ok leette äpter thet hon monde äpter thra;
hon vilde ey for sin frvä sky,
hon bordhe sina talan ater a ny;
henne thykte swa ilt at thäden färe
för än hon finge bätre answara.
Tha swaradhe hänne the stolta frugha:

p 90

"Iak hafuer nu thet ij mina hugha,
huath iak bradhlika taladhe til thik,
sannelika thet angrar mik.
Iak hafuer thet alt . . . rönt,
thu hafuer ey sannind for mik lönt.
Mit radh thet stander mäst til thik;
sigh thet nu, min kära, mik,
om thän riddara thu hafuer swa kär,
aff hwath släkt han komin är.
Iak veet thu vilt mik ey swika;
sig om han ma vara min like;
ower land ok goz tha skal han valda
ok vil iak han for herra halda.
Tho vil iak gärna thet bewara,
at thet ey sighis oppinbara
at thän man skulde mik väldugher vära
ther för hafdhe dräpith min hiärta kära.

p 91

The iomfrw swaradhe hänne tha:
"Miin kära frugha, thet är ey swa,
ij thorfwin ther ey fore angist bära,
aff honom skeer idher een höghelikin ära;
iak veet han är swa höfwizsker man,
dygh ok äro han vakta kan
toktelik medh föghe sinnä;
man ma hans likä ey til finnä.
Gudh medh sina nadhe
han gifui at ij komin samman badhe!"
Then fruä swarade tha then tärnä:
"Hwat thu mik rader thet gör iach gerna.
Hans nampn vil iak nu vardha viis
thän thu gifuer swa höghelikin priis."
Luneta swarar som hon väl kan:
"Thän stolte riddare heter Iwan."

p 92

The frugha gat tha ey längher thakt:
"Aff honum ä mik opta mykith sakt,
iak hafuer thet swa opterlika hört,
hwilkin mandom han hafuer giört;
til främbre riddare ängin mon
än herra Iwan, konung Yrians son."
"Ængin sannare thet sighia ma,
miin kära frw, än thet är swa."
"När konnin ij thet fögha swa
at iak thän riddara sea ma?"
Luneta tok tha hemelika lee:
"Ij fäm dagha frest ma thet ey ske."
"Awi mik, miin hiärta kära,
off seent thykker mik thet vära,
matte han ij morghon koma til mik,
medh äro skulde iak thet löna thik."
Tha swaradhe hänne the stolta iomfrugha:

p 93

"Een fughil ma thet ey flygha
aa en dagh, iach sigher swo,
swa langt ä thiit, thet maghin ij tro.
Tho hafuer iak swa raskan een swen
ther iak vil honum sända ij geen
ok läta honum thet konnukt vära
at a thridhia dagh tha kome han häre.
Lätin saman koma, thet vil iak radha,
idhra riddara ok swena badhe;
innan thännan tima maghin ij finna
om nakar ä thän sik thör vnder vinna,
om konung Artws vil idher häria,
hwa landith thör for honum väria.
Iak veet thet väl medh rättan skil
at ängin aff thöm thör taka ther til.
Thy thorff ther ängin vndra op a,

p 94

miin frw, at ij vilin göra swa,
idher thän til herra akta
ther idhart rike thör göma ok vakta
ok siälff är tholkin een ädhla man
som konung Yrians son herra Iwan.
Lätin fränder ok viner thet aff idher höra
at ij vilin thet medh thera radhe göra;
för än nakar thera, som iak kan at skilia,
sik binder ther til, the göra idhan vilia."
The frugha swarar: "Min härta kära,
a mina tro thet skal swa vära;
miin ordh vil iak ther medh ända;
lät skyt äpter honum at sända!"
The frugha sänder budhzskap bradh,
biwdher menlik koma samman sit radh.

p 95

The iomfru nu til herra Iwan gik,
medh mykin liofheet hon han vnfik:
"Ij skulin nu wärä gladher,
gudh hafuer idher giort swa höghelika nadher,
thet idhart hiärta äpter staar,
thet alt nu äpter idhan vilia gaar."
The iomfru loot eet karbahd göra,
herra Iwan monde hon ther innan föra.
"Min herra, ij skulin här innan fara,
til alla thiänist vil iak idher vara."
Medh hwitte hand vreedh hon hans baak
ok skipadhe honum rät alzskyns maak;
hon kämpde hans hofwdh siälff ok thwo,
hon vnte honom väl, thy giordhe hon swo.
Tha han skulde stigha aff thet badh,

p 96

eet riikt badhlakan kom ther ij stadh
hon kastede offuer han swa innirlik.
"Min herrä ligh oc huile thik!"
Hon lot honum rikä kläder, skäre,
en riddare matte medh ärom bärä,
aff röth examit medh rikä lad,
en rik brazä hon hemte badh,
bälte ok pung medh dyra stena,
thet gaff honum the stolta rena,
hath och hufwo medh rika bordha,
äpter Lunete vilia varo the giordha.
Tha han the klädhin hafdhe op a
een vänare riddara man aldre sa.
"Ij skulin här bidha thet ma idher dugha,
ena stund mädhan iak gaar til miin frugha."
Luneta fore the fru gik tha,

p 97

hon fiol a knä ok mälte swa:
"Här är nw ater komin thän sween
ij sändin herra Iwan ij geen,
han hafuer syst alt thet ij badhin
ok föort han hiit a idhra nadher."
"Nu lät han genstan til mik fara
swa at ängin liwandis vardher thäs vara
vtan iak ok han ok thu, vi thre,
thän fiärdha vil iak rät ey see."
Luneta til herra Iwan tha gik,
swa vnderlika hon til ordha fik:
"Miin fru thäs viis nu vordhin är
at ij swa lönlika hafuin varith här
ok gifuer mik ther fore mykla skuld
at iak hafuer idher swa länge duld.
Iak vänter tho nadher aff henne fanga.

p 98

Ij skulin nu til minna frugho ganga
ok rädhins rät änte vätta,
ij vitin ey hwath slikt hafuer sätta;
vil hon idher for fanga faa,
lätin thet äpter hänna vilia gaa."
"Gudh veet, iomfrugha, thet skulin ij höra,
iak vil thet storlika gärna göra,
hänne mik for fanga gifua
ok äpter hänna nadher blifua."
"Thet ma idher til äro gaa,
om ij vilin, herra, göra swa;
ij maghin väl vtan angist vära,
a mina tro här skeer idher ära."
Hon tok then riddare aff främende land
liwfflik j sin hwitä hand
och gingo saman hemelika tw
thiit the funno the stolta frw.

p 99

Iak sigher thet medh rätte san,
een lönlik angist tha hafdhe han,
han vilde thet ey oppinbara tee,
at the frugha skulde thet see.
Tha the mondo in for hänne gaa
the frugha till thän riddara saa,
swa innerlika at honum gömde
thet hon sina tokt ther medh forglömde;
thet hon medh ordh han ey vnfik,
ther medh forglömde hon siälfue sik.
Herra Iwan stodh hänne langt ij fra
ok thänkte ther swa stadelica a
huru han siin ordh matte swa fram föra
at the frugha vilde thöm höra.
Jomfru Luneta mälte tha
til sinna frw ok saghde swa:

p 100

"Idhart hoghomoodh mon idher swika,
at ij lätin ängin vara idhan lika. --
Ædhle riddare, hwi standin ij swa?
Hwath kunnin ij hwarte ne älla ia?
-- Talin, mädhan ij ärin kompne häre! --
Thet thykker mik eet vnder vära."
Luneta kallar herra Iwan tha:
"Ij skulin nu til minna frugho ga
hemelika när hänne at sitia,
alt hänna raadh tha skulin ij vita --
ij thorfuin änga angist bära,
ij ärin ful väl kompne häre --
ok när minne frw at blifua,
hon vil idher al thing forgifua
om Wadein hin rödha,

p 101

thet ij sloghin han til dödha."
Härra Iwan ok Luneta, the tw,
fiollo a knä fore the frw:
"Jak är här komin a idhra nadhe,
ower liiff ok goz tha skulin ij radha."
The frw swarar som ij maghin höra;
"Man skal idher änkte vald här göra;
om gudh vil at iak ma lifua
ij skulin när mik medh frygdhinne blifua."
"Miin kära frw, iak talar swo
ok lofuar thet a mina tro,
iak veet mik hafua giort idher a moot,
thy biwdher iak idher tholka boot,
idher kan ey hända swa mykin nödh,
iak vil idher väria äller blifua dödh."
"Herra Iwan, iak spör thet aff idher,

p 102

om ij thäs siälfue kännins vidher,
at ij giordhin mik een högh oskäl
tha ij min herra sloghin ij häl?"
"Miin frw, om iak ma mäla swo,
swa angislika han mik ther slo,
ij thorfuin ey vndra iak vilde mik väria,
iak var ey van at lata mik bäria;
jek war ther stadder i högeligh wande,
vm i thet rettelige wile forstande
iak skulde honum antiggia dödhin gifua
äller ok skamlika fangin blifua.
Hwi mon iak ok tala slikt,
thet är, frugha, ey vndirlikt,
iak veet ther til swa margha dömä,
sith egith liiff wil huar man gömä."

p 103

"Jak hafuer idhra dygdh swa opta hört;
hwat ij hafuin, herra, mik mote giört,
thet är idher alt forgifuith häre.
Nu sitin när mik, min härte käre,
ok sighin thet mik medh rättan skil
huru thet är idher swa komtith til
thet ij medh härta ok sinne
älzskin mik for alla quinna."
"Thet vil iak gärna sighia idher,
iak kännis ther oppinbarlika vidher,
idher fäghrind hafuer mit hiärta spänt,
thet mit liiff är bradhlika änt
vtan iak nadher aff idher ma fa;
miin kära frugha ij thänkin ther a."
"Sighin mik thet a idhra tro,
om thet än kan vardha swo

p 104

thet konung Artws vil mik häria,
om ij thorin mit land for honum väria?"
"Thet skulin ij, frugha, spyria ok höra,
iak tröster mik thet fulel at göra,
idhart land at väria swa
at ther skal ängin bedhas a."
Frughan gladdis thaghar ther vidher
ok sattis badhin saman nidher.
"Thet skal alt vara äpter idhan vilia,
os ma ey vtan dödhin skilia."
The frw mälte til herra Iwan tha:
"Vi skulum genast hädhan ga
j thet hws her stär hoos,
ther riddare och swena bidä os;
skal iak ther göra kunnukt thik
huath the hafua alle radhit mik."
Nu hafuer Luneta främt sin vilia.

p 105

Thet radher iak allom ther lönlik vilia gilia,
the hafui ther stadhlika akt op a
huath Luneta giordhe honum, göre ok swa
ok lydhe radh aff stolta quinna,
tha maghin ij stundom äwintyr finna.
Iak vil thän hägoma läta bort
ok sighia huath ther var sidhan giort.
Frughan ok herra Iwan gingo tha
swa minnerlika saman twa
ij thet myklä hws rät badhin saman;
ther var badhe glädhi ok gaman.
Riddara ok swena op moot honom stodho
ok alle honum sina thiänista bode.
Huar mälte til hin annan tha:

p 106

"Een stoltare riddara man aldre sa;
signad warde then godha stund
thet han kom hiit a wara fund;
vi maghom lifua for vtan käre,
skal tholkin riddare var forman väre;
säl ä miin frugha om thet gar swa
at hon skal han til husbonda fa;
tho hon skulde krono ij Room at bärä
hon matte ey fanga höghre ära."
The sattis alle saman ther nidher,
huar äpter thy som ther var sidher.
Op stoodh drozatin ok mälte swa:
"Ij skulin alle lydha op a
enä stund och sitiä oxh thigiä

p 107

och höre hwat iach wil idher sighiä.
Thet mon idher väl kunnukt vära
hwilkin skadha vi fingom häre,
tha var forman fiöl os ij fra,
ther al var ära stoodh op a.
Konung Artws boor nu sina färdh
huar dagh hiit medh skiold ok swärdh,
vil vart rike alt vnder sik bryta;
vi maghom warth gotz ey for honom nyta,
vtan ful makt moot homum stär.
Han komber innan fiortan dagha här.
Vi torffuom nu wäl een godhan forman,
minna frugho rikä väl väria kan.

p 108

A fruor ligger liithen wäria,
thy ath the kunnä ey wapn ath bärä.
Thy spyr miin frugha idher til radha,
om thet ma vara for vtan skadha,
än hon skulde til gipto ga,
at ther laghe ängin last op a,
thet hon vilde göra swo,
mädhan herra Wadein swa sniman do."
Riddara ok swena swaradho tha:
"Ther til sighia vi gärna ia
ok thykker os thet ware radhelik
at hon swa bradhlika gipter sik
ok os allom een herra fa
ther hänna rike styra ma,
at thän höghe priis ey swa for gaar

p 109

ther här hafuer varith väl ij hundradh aar.
The fiollo a knä fore the frugha:
"Vi bidhiom idher gernä om thet ma dugha
ok ärum thäs alle saman gladh,
om ij vilin gifftäs nu rät ij stadh
ok skilia os vidh thän högelika vanda
ther os daghlika staar til handa."
The frugha loot som hon ville thet ey höra,
hon vilde tho thet fulgärna göra;
hon lät sik länge bidhia ther til
för än hon thöm nakath swara vil;
tho at the hafdho allä sakt ney,
hon hafdhe thet tho forlatidh ey.

p 110

The frugha swaradhe som ij maghin höra:
"Iak vil medh idhro radhe göra.
Thänne riddare ther här sitir,
han är badhe höfuizsk ok vitir;
han hafuer länge bidith mik
til ärlik thing ok hederlik;
han är konungx som viis ok fram;
iak ma han väl taka for vtan skam."
Op stodh the frugha tha swa toktelik.
"Ij idhart vald tha gifuer iak mik
ok bidher iach idher alla j sän
thet ij genast vardhin hans män."
Tha swarade riddere oc swäne oc thernä:

p 111

"Huath i biuden thet görom wy gernä."
"Ja, ij hafuin thet swa opterlika hört,
hwilkin mandom han hafuer, giört,
konung Yrians son herra Iwan,
främbre riddare man aldrig fan.
Mik thyker thet vara swa hemska ära
at dwälia thet som tho skal vära
ok manz ära stander op a;
for thy vil iak nu göra swa,
vart bryllöp skal nu vära ij stadh."
Thäs vordho riddara ok swena gladh
ok thakkadho the frugha innerlik
thet hon vilde swa ödhmywka sik.
The höghtiidh burdhis nu medh priis,

p 112

thy at herra Iwan var viis.
Hwa ther var komin äpter goz ok hafua,
the foro thädhan medh rika gafua;
the wiit omwerldenä haffua leet,
eth rikare hoff haffua the ey set.
Thet ma iak idher sighia til sanz,
man fan ther badhe bohordh ok danz,
tornäy ok dyost thöm thet lyste göra
matte man ther aldra väghna höra.
Aff then gläde man ther sa
är mik seent at sighiä j fra,
tho at iak matte thusanda vinter lifua
iak kunne thet ey til fullo skrifua,
Herra Iwan ma väl vara gladh

p 113

ok frygdha sik ij allan stadh,
han är een hertogh väldogh nu
ower Landewans land ok swa the fru;
thän dödhe är nu al forglömd;
herra Iwan hafuer badhe äro ok sömd
aff alth thet folk ij landith är,
the hafua honum alle saman kär
ok vilia hälder när honom blifua
än när herra Wadein, än han matte lifua.
Tha the högtiidh här forgik,
konung Artws ey forsmar sik
ok foor medh här aff Britania
ij thet land herra Iwan nu a.

p 114

The varo aff thera liif ospara
ok vildo alle til äintyr fara.
Thet var mizsomars dagh at qwälde
tha the komo farande til the käldo
ok herbärghadho ther om the samo nat.
Konung Artws hafdhe thet förra iat
at han ville the eenkannarlika see
huath äwintyr honum matte ther ske.
Tha the herra saato a raadh
tha mälte herra Käeyä thy han var braadh:
"Hwar mon nu herra Iwan vära,
mädhan han är ekke komin häre?
Han rosadhe tha han drukkin var
thet han skulde här koma til swar,
swa som vinith tha honum kände,

p 115

at hämpnas här sins kära frända.
Mik thykker som iak hafuer hört
han hafuer thet rät äkke giört.
Han wil helder til budööls ridhä
än han thor her for kälden stridhä.
Därfuer var han the samma stund
han rosadhe sik swa margha lund,
sagdhe thet fore riddare ok swena,
han ville thet forsökia al ena
thet äuintyr taka os ij fra,
thet ängin vara matte thet fa.
Vi thorfuom hans ordhom änkte sätta,
een drukkin man vil dela ok thrätta.
Tha man är worder lith til hoffua

p 116

han wil sik gernä siälffuer loffua."
Tha Käyä hafdhe talath swa,
herra Gafuian swaradhe honum tha:
"Tho at herra Iwan är ey här,
hwa veet huath medh honum tiit är;
honum ma mang thing vara skeedh
sidhan han aff Britania reedh;
sannelika iak thet sighia vil
at ij vitin, herra, ther litidh til.
Thet sigher iak idher a mina tro
at herra Iwan nödhugher giordhe swo,
thala tolikth a naghan man
som ij hafuiin nu giort vidher han;
thet vita alle donde män,

p 117

han flydde fore räzl aldre än."
Til herra Gafuian saghde herra Keye:
"Iak vil gärna nu for idher tegiä
ok akta thet ey widh ena böna;
miin ordh koma än til röna.
Iak sigher thet här oppinbara,
han skildis fra hofua som een dare."
Sidhan the hafdho talath swo
konungin vatnith a stolpan slo.
Tha took swa angizslika rägna,
elder flögh ther aldra väghna
och al the vnder ij hafuin hört
varo ther al aff nyo giördh.

p 118

Thet försto herra Iwan thetta sa,
raslika drogh han siin tygh op a
ok sattis a thän godha häst
ther herra Wadein atte aldre bäst.
Han hiög thet örs a badha sidha
ok dwaldis ey til käldona ridha.
Thet första herra Käyä vardh thäs var
at thän riddare komen var,
han thaghar for konungin gik ij stadh
ok honum swa hiärterlika badh:
"Vilin ij mik, herra, thet äwintyr gifua,
iak vil thet for thiäna om iak ma lifua."
Thet hafuer ä varit Käysä sidh
at han vilde sik thär koma vidh
utan fara for spot ok flärdh;

p 119

thy far han mang en skamlik färdh.
Konung Artus saghde: "Thu vilt ä kifua;
iak vil thik thet äuintyr gifua."
"Gudh thakke idher, herra for idhrä gafuo,
iak hafuer nu fangith thet iak vil hafua."
Han vämptis sidhan thet skiotasta han ma
ok reedh thiit som han herra Iwan sa.
Giter herra Iwan vräkt thän sak
ther herra Käyä hafuer talath aa hans bak,
om gudh hanum the äro an
honum aff at stinga, tha är han man.
Thet första herra Iwan Käyä kände,
swa härdhelika han moot honum rände
ok thrykte äpter sins hiärta lyst
sina dighro stang fore sit bryst.

p 120

Han var ij sit härta fro
at världin hafdhe thet föghath swo
at the hafdho funniz ther badhe
ok han matte vräkkia sin skadhä
ther Käyä hafde honom giört
som ij hafuin alle förra hört.
The läto fara swa starkelik saman;
thet gik herra Käyä tha aff gaman.
Herra Iwan stak thän riddare tha,
at örs ok man a jordenä la;
hans gylte hälm var thakt medh leer;
ther la Käyä ok matte ey meer.
Han monde honum ey mera göra,

p 121

hans örs monde han thädhan föra,
thy at thet var tha the förstä riidh
ther the samnan kompne varo medh striidh.
"O ho!" saghde marghin man,
"herra gudh tha signe han,
then stoltä riddare tik nider stak,
han är wärder swa myklä tak
aff marghin man ther thu hafuer skänt;
han hafuer thik nu een leek känt
thet thu äst skamlika här forsmadh
ok ligger här medh sport ok hadh."
Käyä thotte ilt a markinne bidha
ok thordhe tho ey til hofua ridha.
Herra Iwan reedh sik thädhan tha

p 122

thiit han thet herskap halda sa,
fördhe hans örs ij sinne hände;
ängin man honum ther tha kände.
"Iak vil thetta örs ey hädhan föra,
iak är ey thäs skyldogh at göra;
änga the hafuor iak hafua vil
ther konung Artws kompanum hörir til;
nu lätin thetta örs väl bewara;
iak vil min vägh nw hädhan fara."
Konung Artws swarar honum tha:
"Hwar äst thu ther här talar swa?
Huath donde man vara thänne?
Iak ma honum ey for vapnom känna.
Jek wil ider gernä spyriä her
idert nampn, huath thet är."
Tha swaradhe honum thän ädhle man:

p 123

"Hera, iak heter Iwan."
Han öpte thet opinbara thär
fore alt thet folk thär komit är,
at herra Iwan var komin thäre;
han var vnfangin ther medh ära.
Konung Artws sielff at Käyä loo
medh alt hans folk ok mälte swo:
"Keyä matte tha hälder hema blifua
tha han badh sik thet ävintyr gifua;
vi hafum alle saman här seet,
han fik thet nu han hafuer effter leet."
Konung Artws herra Iwan tha badh:
"Ij skulin mik sighia rät nu ij stadh

p 124

huath idher är skeet ij thänna tidha,
sidhan snimarst ij fra hofua ridho."
"Thet vil iak, herra, giärna göra,
lyster idher ther a at höra.
Iak hafuer vunnith thetta land,
sidhan iak foor bort, medh minna hand,
ok the sama frugha är nu miin
som förra atte herra Wadein."
Han sagdhe hwath honom var komit til handa
ok loot ther änte ater standa.
"Min herra, iak vil idher thäs bidhia
thet ij vilin heem medh mik at ridha
medh alt thet folk ij hafuin häre."
"Ja sannelika, thet skal swa vära;
jag vil här ey länger bidha,
morghon viliom vi med idher ridha."

p 125

Herra Iwan viiste tha genast heem
ok loot sighia allom theem
at konung Artws komber there
ok skal ther atta dagha vära.
Thet första frughan thetta fra,
tha mälte hon ok sagdhe swa:
"Ij skulin alle moot honom fara,
riddara ok swena medh frugho skara,
vntfanga han swa hiärtelik,
bidhia han vara väl komin gudhi ok mik."
Arla om morghin dagher var liws
konung Artws reedh tha fore thet hws.
Tha kom honum farande ij geen
aff thet hws badhe ridddare ok swen
medh bambor ok pipor ok mykin frygdh;
thet giordho the fore konungxsins dygdh.

p 126

Ther helser hwar annan som han bäst kan
medh fögha ordh the vntfingo han:
"Ij ärin gudhi väl kompne häre
ok alle the medh idher ära.
Miin frw läter idher sina thiänist biwdha
ok alle the ther hänne til lydha."
Tha the komo swa när man matte thöm see,
the lekara toko thera konst at tee,
buswn ok bambara mondo ther ey skort
tha the ridho fore the porta;
the skämptan the ther giördho

p 127

swa vidha väghna man thet hördhe.
Thet hws var alla väghna om kring
medh blial, ballakind ok rika thing
kostelika forthäkath tha,
at hwilkin väghna man til sa
ther aff gik swa mykith liws
alla väghna om thet hws;
tha solen a thet kläde skeen
man matte ther näpplika se ij geen.
Til konungxsens herberge war wägen ströd
medh dyra klädhe badhe guul ok rödh,
gulffuit täkt medh baldakinnä
thy rikaste ther man matte finnä.
The stighu aff thera hästa,
the stolto riddara ok swäna bästo.
Tha kom the frugha thöm ij geen
-- hänne fölgdhe badhe riddare och swen --

p 128

stolt ij hänna skarlakan skin
ok fölgdhe konungen ij herbärghith in.
Een krona aff gul var ower hänna haar,
rike stena innan hänne vaar;
then wänlek man a henne saa
thet är mik senent at sighiä ja fra,
nu lifuer ängin mästare swa viis
ther sighia kan aff all then priis
ther gudh hawer henne giört
som j en del haffuin förre hört.
Tha mälte the stolta klara,
badh konung Artws väl komin vara __
"ok hwart thet barn medh idher är
äro väl kompne, min herra kär.
Swa sigher min herra ok vi badhe,
ower land ok goz tha skulin ij radha."
Konung Artws swarar aff mykin frygdh:

p 129

"Gudh thakke idher for idhra dygdh!"
Thän herra var badhe viis ok klok,
the frugho swa minnerlika til sik tok,
han minte hänna mun swa rödh
ok giordhe alt thet the frugha bödh.
Huath matte höghre glädhi wärä
än vara vntfangin medh tholke ära.
Jag vil sighia ok vara ey bradh,
huru sool ok maane göra sit radh,
ok bidher alla riddara ok swena:
forstandin görla huath iak mena.
Som solin är for stiärnor skär
om morghins tiidh tha hon op gäer
liws ok skär at see op a,
herra Iwan hänne väl likas ma
fore alla the riddara nu äro til;

p 130

thän priis iak honum gifua vil.
Som manin lyser the myrko naat
medh molen sky är ower thakt,
swa är Luneta bland stolta quinnä
medh kyskheyt tokt ok ädhla sinnä.
Luneta nampn thet thyde iak swo
som nyan mana, thet maghin ij tro.
Luneta tok herra Gawian vara
huar han foor ij thera skara.
Första herra Gawian hänne sa
tha mälte han ok sagdhe swa:
"Ij skulin vara miin hiärta kära
for alla the ij världinne ära;
iak vil for idher badhe göra ok lata
huath idher kan vara väl til mata;
ij frälstin min frända aff höghelikin vadha
tha han var komin a idhra nadhe."

p 131

The iomfrw sagdhe herra Gawian
alt huru hon hafdhe frälsath han
aff store högeligh wande
ther honom war komith til hande.
Herra Gawian tha swa hiärtelika loo
tha han hördhe Lunetam tala swo
ok swarar hänne: "Iak gernä bidher,
om ij een riddara thorfuin vidher,
om nakar kan idher skuld at gifua,
thet vil iak väria äller dödher blifua."
Thän riddare ok iomfru kalzadho saman
ok giordhe thöm badhe glädhi ok gaman.
The rikasta ther ij landith ärä
varo allä saman kompne thärä.
Konungin bleff ther ena stund

p 132

ok hafdhe ther glädhi swa marghin lund.
The skämptadho thöm the langa dagha;
stundum ridhu the ij skogh at iagha
och stundom a mark medh falk at betha,
medh ledehunda hiort at letä;
fughla ok diwr varo thöm til redha,
huart the vildo fara at vedha.
The atta dagha fulskyt forgingo
aff alzskyns skämptan the ther fingo.
Ij thänna tima vardh konungin viis
huilkin ära ok hulkin priis
herra Iwan hafdhe wunnith thär
ok huilkin herra thär han nu är.
Sidhan loot konungin thöm thet forstanda
at han vilde fara heem til landa.

p 133

Han kallar herra Iwan hemelik:
"Iak vil at thu skal fylghia mik,
thet viliom vi idher radha,
idher frände herra Gawian ok vi badhe."
Tha mälte herra Gawian:
"Ia, min frände herra Iwan,
ij skulin ther stadhlika thänkia op a
ok lata idhan priis ey swa for ga,
ther ij hafuin hafuath ij idhra dagha;
nu första skulin ij goz ok liiff vagha,
fore frva priis och thera loff
skulen j sökiä mangt eth hoff;
hwar torney och dyst kan saman komma,
ther skulin j opta wisä idher froma,

p 134

och lathin thet engen liffundis finnä
at j liggen hemme som en qvinnä.
J torffuin idher ey at angist giffuä;
jach wil daglik hos idher bliffuä
badhä j lost och swa j nödh;
os ma ey skiliä wtan dödh.
Jach mäler ey thet for then sama sak
thet iach an idher nokot omak,
at j och idher frva j älskens ey badhä,
thet wil iach ider aldrik radhä.
Thet är ey langa, thet war for snimä,
jek ma wäl minnes a then samä thima,
thet iach haffde och ein hiärtä kär
ther iach wilde gernä wärä när.
Mik thykker mik warä thera likä,
them falso predicare ther folkit wile swikä,
han komber en annan ther opta til
ther han ey siälffuer görä wil,

p 135

thy at iach bider idher thet görä
ther iach wilde ey siälffuer hörä."
Herra Iwan swarade honum tha:
"Jach wil gernä görä swa,
faar iach orloff aff min kärä,
iak wil ider fölgä, thet skal wärä."
Herra Iwan gik tha fore then frv:
"Enä bön iach aff ider bedhes nw,
aff idher ther all min glädi til stär,
j ärin min fryghdh ee hwar iach är.
Loffuer mik om thet ma wärä
enä stund a äuintyr färä;
wilin j swa görä, min hiärtä kärä,
thet ma os bade komä til äre."
Then frva forstod sik ey ther pa
thet han wilde ther om görä swa,
sig swa brath wider hona skiliä;

p 136

hon giorde thok herra Iwans viliä
ok gaff honum orloff tager j stadh.
Herra Iwan wart tha j hiärtät glad
at hon loffuade homum medh konungen ridhä,
om han wilde helder ey heme bidhä.
"Iach far nw häden medh idhert radh,
thy at iach wil nödugh wara forsmad;
jek wil thet ey til hoffua hörä
at iach ey torde nw swa görä,
rät ridderskap ath lata,
ther mik stodh för wäl til mata.
Then frva swarade honum wäll:
"J skulen bort fara medh en forskäll,
at tha eth ar for gangit är,
tha skulen j apter komä her.
Thet skulen j loffua a idhrä tro
at j, herra, skolen görä swo.
Iach sigher idher thet sannerlik,

p 137

laten j thet, tha mistä j mik
och all then ärä j haffuin, her,
ee huru thet och siden gär.
Jek wil thet ey for ider lönä,
thet warder idher sant, thet skulen j röne."
Herra Iwan stod och huxade pa,
han sukkade sarä och mälte swa:
"For biudhe thet gud, min hiärtä käre,
mik swa lenge fran idher wäre!
Jäk haffuer ther til badhä hug och sinne
thet skiutast iach ma idher ater finnä.
Man ridher tho opte swa aff gardä,
man huxar annat och annat kan wardä.
Mik vndrar j wilin ey vndan skiliä
om iach warder fangen a mot min viliä
eller mik kan komma sot till handa
swa at iach är ey för ridhä till landa."
Tha swarade honom the hiärtä kärä:
"J torffuen ther fore ey angist bärä;

p 138

hwar then tiid thu thenker a mik
engen oglädi ma skadhä tik,
ey soot, ey här, thet skulen j witä,
ther mogen i, herre, wel a lite.
Jach giffuer idher her eth finger gull;
ther är j en sten aff dygdom full;
hwo honum bär a sinä handh,
han far ey skada a watn eller land,
ey j eldh at brinnä,
ey blodh til skadha rinnä;
then dygdh skal man aff honum finnä,
om han ey forglömer kärestä sinnä.
Thet är thok eth vnderlikt mall,
han gör mans kiöt iämhart som stall.
Then liffuer ey j werlden till
ther iach then stenen vnna will

p 139

for wtan idher, min hiärtä käre.
Nw göme idher gudh ee hwar järe!"
Herra Iwan tok orloff j then samma stund
och minte then frva aff hiärtans grund.
Hwat the herra monde ther giffue,
thet är milk alt offsent at skriffuä.
Ther war badhe gledi och grat,
then herrin och frän skildis aat.
Herra Iwan fölger konung Artus nw;
hans hiärtä är hemme hos hans frv;
mik thykker wäre vnder at huxa ther a,
huru thet ma varä swa,
hans likamme bort medh konungen fäär
och liffuet är thok effter her,
ee huath likamin komber til vadha
the fru hafuer tho ower lifuith radha.
Hwo kan ther aff sighiä eller skriffuä,
medh hwat skäl han ma liffuä!

p 140

Mik rädhis thet mon herra Iwan swika,
han mon ofmykith a äwintyr fikia;
ä mädhan herra Gawian han ma valda
tha vil han honum til hofua halda.
Nw hafuin ij hört huath ther var giort,
the toko orloff ok ridho bort.
Herra Gafuian ok Iwan the fölghos badhe
ok lyddo hwar hins annars radhe.
Thet war tha bäggias thera lost
sökia badhe torney ok diost,
ok huar the komo badhe twa
ther sagdho riddara ok swena ij fra,
at främbre riddara matte ey vära;

p 141

thäs hafua the badhe priis ok ära.
Aff mykin ära varo the swa kaat
at the gafuo ey göm ther aat,
för än forgangith var thet aar
ok tha eet annath komith var.
Konung Artws hafdhe latith tha
riddara ok swena thet forsta
at the skuldo alle til hofua ridha
til Karidols heedh ok ther hans bidha.
Ther var badhe glädhi ok gaman,
the herra ok förste komo til saman.
Thet queldh ta hoffuith sculle väre
tha kom herra Iwan ridhande thäre
ok herra Gawian, hans käre frände,
swa at ängin man thöm ther kände.
The lagdhos annan vägh a the hedhä

p 142

ok loto thera kost medh ärom redha.
Man loth ower the herra sla
the rikästä tiäld man finnä ma.
Koozar iärl mälte til konungin tha:
"Hwath riddara mono vara thässe twa
ther här swa kösterlika fara
ok änkte goz tha vilia the spara?"
Konung Artws swarar for vtan dwal:
"Mik thykker iak thöm känna skal,
thet är ängin annar man
vtan min frände herra Iwan."
Konungin mälte til riddara ok swena:
"Ij skulin ey nu vara sene,
vi viliom alle til thöm ridha
swa at ängin skal här hema bidhä."
The swaradho som ij maghin höra:

p 143

"Vi viliom thet alle gärna göra",
thy at thet thökte engen offmykit wäre
thet the matto honum görä til ärä.
Ther war skemptan och fager läte
tha the herra gingo at äta.
The sattos vidher thet sifula bordh;
herra Iwan thänkte op a the ordh,
tha kom honum först ij hugha
huath han hafdhe ät sinne ffrvga,
at thet var änkte vätta sat
ther han hafdhe förra hänne iat.
Nu kom een iomfru ridhande thär
fra the fru som honum var kär;
hon var badhe hövizk ok bald;
hon lagdhe sin skin for vtan thet tiald,

p 144

ower löös hon in for the herra gik;
swa vnderlika hon til ordha fik.
Hon talar til konungen tager ij stadh:
"Miin frw mik idher helsa badh
medh sinne thiänist mangafalda,
ther maghen ij, herra, ower walda,
ok alle thässe riddara ok swena
for vtan herra Iwan ena.
Thet iak honum här sighia vil
at tholkin liwghare är ey til,
man finder ey hans lika
ther swa kan fruor swika.
Han är mik leedh ok äkke liwff,
thy han är värre än nakar thiwff.

p 145

Minnis thu, Iwan, thu sagdhe swo,
tha thu minne frugho lofuadhe tro,
at thu skulde ater koma thär
första thet aarith forganith är;
iak vil thik ther til göra skäl,
thu hafuer thet lughit, thet veet thu väl.
Thu skal thet oppinbara kännä
thet thu faar enkte meer aff hänne;
hon vardher thik aldre aff härtä hul.
Nu sänt henne ater sit fingergul,
iak kräfuer thet oppinbara hära,
thu skal thet ey nu länger bära."
Herra Iwan sat tha ok thagdhe
mädhan iomfrughan thetta sagdhe,
hon tok aff honum badhe vit ok sännä

p 146

swa ath han kunne ingen antswar finne.
The iomfrw lop tha bradhlik fram,
hon giordhe herra Iwan myka skam
ok tok thet fingergul aff hans hände.
"Sit nu kwar, thin fule skände!
Thu thorff thik aldre til hofua vända
ther riddara ok swena thik förra kändo.
Herra, ij skulin mik orloff gifua,
iak ma här ey länger blijfua.
Gudh göme idher alla ther iak vil,
herra Iwan iak ther vndan skil."
The iomfrugha bradhlika thädhan reedh.
Herra Iwan sara ij hans hiärta sweedh;
thän riddare hiolt sik swa ynkelik;
han vare tha hälder dödher än kwik
ok swa lankt thädhan komin bort
thet ängin finge til hans sport,

p 147

hwarte win äller frände,
at ängin man honum kände.
Han hafuer nu mist al then ära
ther han ij världinne hafdhe bära
ok ther til badhe vit ok sinne;
slikt fanger man for stolta quinnä;
thera hoghmoodh är alt off bald,
ther the gifua tholik thiänista giald.
Herra Iwan sprang op fra thet bordh,
han mälte til ängin man eet ordh
ok lop thöm allom swa langt ij fra
thet ängin thera matte honum na.
Owit hans hiärna swa fordreff
thet all siin klädhe han aff sik reeff
ok bardhe sik medh thorn ok qwista,

p 148

thy at han änkte vätta vistä.
Han lop a mark ok villa heedh;
hans lykka är honum vardhin vredh;
vinir ok fränder honum saara kära,
the vita ey huart han ma komin vära.
The lette badhä mer och minnä
och matte honum hwargen finnä,
thet vndrade badhä karll och qvinnä,
the funno honum hwarken wte eller innä.
Hans lätar hwar som han kan bäzst,
han löper tho vndan som han ma mäst.
Tha han hafdhe lopith ena langa stund

p 149

tha fan han ij een grönan lwnd
een swen ther hafdhe bogha ij hände;
han ey mykit til hans kände
ok viste änkte medh honum tala;
han tok honum fra badhe bogha ok strala.
Om iak ther meer aff sighia skal,
han lop ther badhä bärgh ok dal
ok skööt ther diwr til sinna födha
-- han fik thöm tho ey vtan mödho --
ok aat thöm raa rät som en hök --
han hafdhe hwarte yrter älla löök.
Iach hawer ey annat sannare hört,
hans äten war för alt annorlund giört.
Han lifdhe ther länge for vtan brödh
ok tholde tha badhe hunger ok nödh.

p 150

Eet litidh hws han om sidher fan;
thet atte een ärmetä, een armber man.
Thän ärmete vndradhe ther op a,
hwi han monde swa nakin ga;
han thänker medh sik thet bätzta han kan:
"Mik thykker thet vare een galin man."
Herra Iwan aff honum änkte kraffde,
han angist tho for honum hafdhe.
"Iak vil thik giärna for gudz skuld gifua
slikt iak hafuer sälfuer vidher lifua,
sadhokt brödh ok vatn, swa skal thu ganga,
thu ma här änkte annath fanga."
Eet litith vindögha var a thet hws;
herra Iwan sattis gen thet lius,

p 151

thet sadhogha brödh han swa söterlika aat
som thet vare thän bäste mat,
thet war thok bäxt och hart som bark,
ther aff wart han lithit stark.
Herra Iwan aat ee mädhan han matte
swa at ärmetin ey mera brödh atte.
Man hafuer thet stundom förra seet,
hans ätintiidh var bäter reet.
Nw thet förstä han mätter är
han diwaldis ekke lenger ther,
han lop thädhan som han var stark
ok vedde diwr a the mark.
Thet första ärmetin thetta se fik
at herra Iwan thädhan gik,
han badh til gudh ij hymerik
aff hiärta ok hwgh swa innerlik,

p 152

han matte honum the nadher tee
att han skulde honum ey optare see,
thy at han engen skipilsse aff honum fan
wtan han ware en galen man.
Tho at herra Iwan viste ey väl
han giordhe tho ey for vtan skäl:
ä mädhan han ij skoghin var
eet diwr han hwar dagh til ärmetan bar
-- thet giorde han siden och ekke för --
och lagde thet for ärmätens dör.
Ærmetin tok the diwr til siin
ok köpte honum badhe brödh ok viin;
thet köt han badhe stekte ok söödh
ok honum genom thet vindöghä böödh,
gaff honum thet badhe het och kalt,
thok haffde han hwarken piper eller salt;

p 153

han thänte honum til alla mata,
han thorde han ey in til sik lata.
Wilin ij nu höra, iak sigher ij fra
huru herra Iwan sowande la
vnder een lind hoos väghin stär.
Een frugha kom tha ridhande thär,
medh hänne ridhu iomfrughor thre,
ther man ville vänasta see.
The ena aff sin gangara stoodh
ok vilde see thän riddara goodh.
Hon war aff then frvr skarä
ther han för monde herra ower warä.
Hon skodde a honum badhe hals ok änne,
hänne thokte som hon skulde han känna;
hans hwdh var swart, thet sigher iak thik,

p 154

thy var han ey kännirlik.
Hade han haffth tholigh kläde therä
som han war fyrre wan ath bäre,
tha hade hon honom fyrre kenth,
nw var hans skipilse al vm vendh.
Tha han naken for henne la
the jomfrva görllä a han sa
och vardh tha var ij thän sama riidh
eet ar thet han hafdhe fangith ij striidh
ok kände thaghar genast han
at thet monde vara herra Iwan
och bar ther engen iäff wppa
at thet monde ey wärä swa.
Thet thokte hänne vnder vära
hwi han swa nakin ligger thäre
ok signar sik ther hon staar

p 155

at världin stundum swa vnderlika gaar
och giorde thook som en wis qvinnä:
hon wäkte ey han at thet samma sinnä.
The iomfrugha steegh sidhan a sin häst
ok reedh thädhan som hon ma mäst
thiit som hon sina frugho fan
ok sagdhe hänne aff thän ädhlä man;
medh gratande ögon och ömkelik tala
kerdhe hon thäs riddare sorgh och qwala:
"Miin kära frugha, iak sigher swa,
han var en fromare än andre twa;
thet magho frwr ok iomfrwr kära
att han swa önkelika ligger härä,
thän bästa riddara man än fan,
konung Yrians son herra Iwan.

p 156

Iak kan mik ey ther a forstanda
huath honum är nu komith til handa,
vtan thet see for stolta quinna
at han hafuer mist badhe vit ok sinne.
Herra gudh ij himerik
gafue at hans skipilsse varo nu slik
som snimarsta tiidh iak han sa
ok vilde sidhan göra swa
ena stund när idher at vära,
tha hämpdis han sköt thänne kära
ther Arlans iärl giorde ider a moot,
swa at aldrigh han thäs finge boot.
Matte han hiälp och helso fanga
swa at han ware för ridhä och ganga
och dwaldis siden medh idher en riid,
tha löste han snart all ider qwidh."

p 157

The frugha swaradhe hänne tha:
"Hafuin ther ängin iäff op a,
ma han här swa länge bidha
mädhan vi maghom heem at ridha,
iak tröster mik medh fullan skäl
thet iak ma honum hiälpa väl.
Mik komber nu väl ij hugha,
iak hafuer the smörilse ther honum ma dugha,
ther mik gaff Murina, the visa quinna,
mik hopar iak ma thöm hema finna;
jach hawer thet medh sanno sport,
ee hwo medh them warder smorth,
the drifua owit aff hans hiärna;
iak vil thöm honum sända gärna.
Nw skyndom os hem, min hiärtä käre,
och dwälioms ekke lenger härä!"
The fru ridher heem thet mästa hon ma,

p 158

herra Iwan ther effter sowande la.
Een budhk hon aff sinne kisto tok
ok fik the höwizsko iomfru klook,
ware honä ther siden vidher:
"Thu skalt nw göre som iach tik bidher!
Smör honum badhe howdh ok haar
ok föör budhkin ater sidhan til vaar;
smör han ey meer, lat mik thet höra,
thet iak hafuer sakt, thet skal thu göra,
thy at all the gäld ther honum gar när
hon ij hans hofdhe mäst al stär".
Hon loot hänne riik klädhe faa
ther een riddare matte medh ärom ij gaa
ok ther til godha gangara twa
thän riddare ok hon skuldo ridha op a,
hwat iach ther mere aff sighiä will,
och alt thet enom riddare höre til.
The iomfru bradhlika thädhan reedh

p 159

ok mykla glädhi ij hiärtadh beedh
thet hon thän riddare fore sik fan.
"Iak vil thik hiälpa hwath iak kan!"
Hon steegh aff baak ok til hans gik
ok giordhe ther ij vadhelik,
thet hon thordhe ga til han
ther hon viste vara een galin man.
Hon smordhe a honum badhe howudh ok foot
ok radde honum alt hans komber boot
fra hans howdh ok til hans ilia;
thet giordhe hon for godhan vilia.
Hon vilde honom giärna hiälpa aff nödh,
thy glömde hon thet hänna frugha bödh;
än tho the budhka hafdhe varith tij,
hon hafdhe ther änkte latih ij.
The iomfrugha tok thän riddara een
ok lagde han thiit som solin skeen;

p 160

tha han värma aff solinne fik
all hans örsl honum for gik.
Hon lagdhe hans klädhe nidher ther
ok sidhan bort ij skoghin gär
ok staar ther när ok seer ther til
huath nadher gudh honum gifua vil.
Tha een litin stund for gik
alt sit vit han ater fik.
Han vaknar tha ok thänker a
hwi han ther swa nakin la
ok blygdhis miok thän ädhle man.
"A herra gudh", tha mälte han,
"huath vnder mik til komith är,
hwi iak här swa nakin stär".
Han sa sik aldra väghna om kring
ok thokte thet vara een vnderlik thing
at the rikasta klädhe ä magho vära
lagho tha när honum thäre.

p 161

Han tok the klädhe ok drogh op a
ok sik aldra väghna om markina sa,
om ther vare antiggia man älla quinna
ther honum matte hiälpa at thet sama sinne;
hans soot haffde giort honum swa mykyn wanda
at han war ey för opp at standä.
Tha the iomfrugha thetta sa
at han hafdhe siin klädhe op a,
hon vilde ey länger löna sik;
hon thaghar genast til hans gik
ok loot sik thet okynnykt vära
at hon hafdhe förra varith thera.
Tha han hänne sa tha var han gladh
ok beddis hiälp aff hänne ij stadh:

p 162

"Ædhla iomfrugha, for idhra ära
hiälpin mik mädhan ij ärin häre,
min makt är mik swa gangen fra
thet iach mik ey siälffuer hiälpä ma."
The iomfrugha moot honum thagdhe
ok loot sik ey höra huath han sagdhe.
"Jomfrugha, iak bedis aff idher än,
j görin thet badhe for gudh ok män,
hiälpin mik mädhan iak thorff vidher,
thet är the bön iak idher bidher."
Hon hiolt twa gangara ij sinne hände
oc loot som hon han ey kände;
hon talade til hans swa dygdherlik:
"Huath vilin ij, käre herra, mik?"
"Jak kan mik ey for idher kära,
huru önkelika iak ligger häre.

p 163

Om j wilin swa ärligh görä,
thän gangara ther ij lidug föra,
vilin ij mik han nu här gifua,
iak vil thet for thiäna, om iak ma lifua."
Dygdelika monde the iomfru swara:
"Iak vil vidher idher han ey spara,
thet skal äpter idhan vilia vara,
om ij vilin hädhan medh mik fara."
"Nu bidher iak idher, iomfrugha kära,
sighin mik hwart thet skal vära?"
The iomfrugha swaradhe honum tha:
"Til een borgh här skampt ij fra,
thit skulom wi ridhä och ekke ganga;
ther magen j glädi och skemptan fanga."
"Kära iomfrugha, tha spör iak thik,
thörfuin ij nakra thiänist aff mik?"

p 164

The iomfrugha swaradhe honum: "Ia,
sannerlika, herra, thet är alt swa.
Iak weet thet medh rättan san
thet ij ärin thän främste man;
ij langa stund ma thet ey vära
at ij vardhin före idher vapn at bära.
Nw stighom a bak, wi maghom ey bidhä,
wi wilom gensän til husit ridhä."
The ridho bort ok giordho swo;
tha kommo the farande til een bro,
ther vnder lop een digher aa;
the iomfru tok then bwdken tha
ok kastadhe ij thän starka ström;
herra Iwan gaff thäs äkke göm.

p 165

Hon vilde sina orskyld ther medh göra,
än frughan monde äpter budken spöria.
The ridhu nu fast medh dagher var liws,
the komo tha skiotlika til thet hws.
The frugha sielff moot honum gik,
medh mykle äro hon han vntfik.
The frugha til the iomfrugha saa
ok badh hänne hemelika til sik ga:
"Sigh nu thet, miin kära, mik,
huar är thän budhker ther iak fik thik?"
"Miin kära fru, thet skulin ij tro,
min gangare styrte a eenne broo,
mik bars ey bätter aat än swa,
then butk vnfiöll mik ij thän aa."
The frugha vardh vredh a thän quinna:

p 166

"Iak veet thet vi han aldre finna,
thu hafuer mik giort digher skadha!"
"Miin fru, thet staar til idhra nadhe."
"Iak thänkte mik thet til hiälpa vära
at thänne riddare är komin häre,
iach fik ther mere skadä a mot,
iach wenter thäs aldrik fanga bot.
Nu latom thänna skadhan fara,
thet skal tho thet sama vara,
ok gak thik til herra Iwan
ok thiäna honum thet bästa thu kan."
"Miin fru, thet skulin ij see ok höra,
jek wil idher vilia gärna göra,
ther magen j wäl thenke a,
een litin skadhi är betre än twa,
thet är wislik giort, later idher ey langa
effter thet j magen ey ater fanga."

p 167

Thet är nw ey langt at sighia ij fra;
iomfruan monde til herra Iwans gaa;
hon giordhe som ij maghin höra
hon loot honum lwt ok karbadh göra
ok skipadhe honum rät alla maka
ok skar hans haar ok loot han raka.
Tha han krafdhe eet älla tw,
tha bödh hon honum väl siäx älla siw.
Nu var han ther swa langin striidh
thet han var ater föör til stridh.
Een dagh fingo the nymäre
thet Arlans iärl var komin thäre
badhe medh swärdh ok swa medh brand
at häria thässa frugho land.
Han hafdeh thöm thän lastin giort,
han brände husin for thera port.

p 168

Op a thet hws badhe riddara ok swena
väpnto sik ok varo ey sena,
thöm thokte thet vara een dygher skam
huilkin ther senast kome fram,
somj til örs och somj til fot,
swa foro the iärlsins här ij mot.
Iärlin ville tha gärna stridha,
han thordhe väl a markinne bidha.
Herra Iwan är ater vordhin stark,
han rasklik ränner wt a the mark,
thän första riddara ther han mötte
han hardelika medh sinne glafuio stötte
ok stak han nidher a the iordh
swa at han aldre taladhe ordh.

p 169

Herra Iwan genom thän fölkning reedh,
rät som een leon ther vardher vreedh,
han fälde ther folk a badha händer
ok spardhe ther hwarte viner älla fränder.
Thet ma ängin lifuandis tro
huru mykith folk han midher slo;
huath man sigher aff Roland,
han giordhe ey mera medh sinne hand
a Runzefal tha han var thär
än herra Iwan giordhe här.
The riddara ok swena medh honum ther koma
the dirfuas alle aff hans froma
ok kallar huar a annan tha:
"Vi maghom diärffika fram at ga,
the skulu her antiggia dödhe blifua

p 170

älla vi skulum thöm aff landith drifua."
Herra Iwan ok thän thera baneer fördhe
the twa sik omaklika rördhe
och hioggo them en wägh swa bred
thet hären all gladelik effter redh.
The frugha ok the höwizska quinna
gingo alla op a thän tinna,
hwar när hin annan stodho
ok sagho op a the riddare godho.
The herra Iwans hälm görla kände
huar han sik a markinne vände.
The frughur lofua thet alla
at the sagho ther sina owiner falla;
thet matte tho litin glädhi vära,
the misto viner ok fränder thäre.

p 171

Herra Iwan var een riddare thär
rät som een falke bland fughla är,
swa angistlikä han medh swärdit slo
som en falk pläger medh sinä klo;
hwar sik wilde ey gernä giffuä
han matte ther döder for honum bliffuä.
Tha mälto the ther sagho pa:
"A ha, aha!" och sagde swa:
"Hera gudh tha signe then man
ther sith swärd swa rörä kan!
The frugha matte väl varä blidha,
een tholkin riddara legger vidh siin sidha!"
thy at huan thän tima the han see,
tha ma thera hiärta aff glädhi lee.
"Ij maghin see, badhe riddara ok swena,

p 172

at the dirfuas allä aff honum ena.
Thy bör thet herra och förstä til,
hwar thet rätlik pröuä will,
hwar the finna en dande man
ther ridderskap och äro kan,
the halde honom werdogh oc haffue han käran,
thäs fanga the badhä priis och ärä,
thy at offtä komber then tiidh
at man torff badhä riddare och swena vidh;
thet thykkes ey offmykit wärä
hwat man them hawer giort til ärä."
Nu mälto the a husith varo:
"Hua hafuer seet een riddara swa fara?
Huilkin man honum hogga vil,
han komber honum swa bradelik til
och känner honum at sompna swa
thet han aldrigh vakna ma."

p 173

Een riddare kom tha farande thit
ther iärllen haffde a mykit alit;
han var ij sit hiärta fro;
swa angistlikä han herra Iwan slo,
thet hans skiold gik alder ij stykke.
Herra Iwan nööt tha godha lykko
thet han var hwarte lam älla saar
ok skadde han siälff rät ey eet haar.
Herra Iwan hafuer sin skiold nu mist,
nw taker han een annan list,
tok tha sina gläfuio ij sina hand
ok stak thän riddara aff främädhe land
swa art örs ok man styrte nidher;

p 174

ther var ey got at sitia vidher.
Hwath han hafuer herra Iwan förra giört,
thet hafuer han honum nu swa hemfört
och wäghit thet medh tolik wagha
thet han thet angrä rät allä dagha.
Vilin ij tro iak sigher idher merä,
han brööt tha än skaptin flere,
för än thän dagh at qwälde leedh
margh skapt han sunder redh.
Thän ädhle riddare badhe stolz ok godh
han kunne ey ther vardha modh;
han tok tha til sith godhä swärdh
ther opte bötte fore hans färdh,
hugger tha som han var odh
alt thet nidher for honum stodh.

p 175

Hans vapn varo aff blodin rödh,
thy at margher man for honum bleeff dödh,
ther man ser ther j blode sima,
ther mist haffde badhe liff och limä.
Om han hafdhe haft andra twa thär
tholka som han siälfuer är,
tha haffde thet warat een litin riidh
och halffue skämber standith the striidh.
Stridhin byrias nw aff my,
the ey äru dödhe, the vardha at fly,
hwar som mäst ma vndan fara,
herra Iwan fölger effter medh sin skara;
ängin thera ma lifuith halda

p 176

aff the han faar, thet magho the gialda.
Herra Iwan iärslins vapn väl kände
hwar han vndan honum rände:
"Iak wil thik fylghia om iak ma,
thu skalt mik ekke koma j fra,
thu vardher antiggia dödher blifua
äller thik fangin fore mik gifua."
Järlin hafdhe fangith anger och sorgh,
han vilde tha gerna til sin borgh;
en branter aas war a hans leedh,
then wägh han til husit redh;
han var ey länger föör at ridha,
tho han ey vilde, han skulde tho bidha.
Ængin hans man var honum när;
herra Iwan kom tha rännane thär
medh draghith swärdh ok vilde han sla.

p 177

"Käre herra, ij görin ey swa,
ower land ok hws tha maghin ij valda,
for gudh latin mik lifuth halda!"
"Om iak skal göra vidh thik swa väl,
tha vardher thet medh een forskiäl:
huath iak ma thet skal iak göra,
iak vil thik fore mina frugho föra;
thet staar til hänna ok ey til mik
huat nadhum hon vil gifua thik."
"Thet loffuar iach idher a mina tro
thet iach wil gernä göre swo,
botä alt effter henne viliä
swa at os skal enkte at skiliä."
Herra Iwan hans vapn aff tok
-- thet giordhe han thy at han var klok --
ok fördhä han genast thärdhan bort
fangin fore thän frugha port.
Then frva redh honum sielff igen

p 178

medh frvr oc mör, riddare och swen,
fördho han in medh mykyn ärä
och badho han gudhi wäl komin wärä.
Aff tolik priis tha star hans loff
ee hwar herra sökiä hoff.
Herra Iwan til the frugho gik
ok iärlin hänne ij händer fik.
"Ower hans liiff ok goz tha maghin ij radha,
han bedis tho gärna aff idher nadhe;
han kännis han hafuer idher giort a moot,
thy biwdher han idher tholka boot,
päninga ok goz mädhan han ma lästa
ok vardha idhar man, thet är thet bästa,
vil idher alla visso fa
som idher siälfue nögher a,
at han skal thetta aldrik brytä
om han ma idher nader nytä.

p 179

Vilin ij thet göra for mina saka,
tholka daghthingan aff honum taka,
thet är the bön ther iak bidher
ok alle thässe riddara idher."
The frugha swaradhe som ij maghin höra:
"Huath ij mik radhin thet vil iak göra:"
"Nu vil iak idhart orloff hafua,
gudh thakke idher for idhra gafuo,
iach ma ey lenger dweliäs her,
thy at langer wäg for mik stär."
The frugha kärir thet swa sara
thet han vil swa bradhlika thädhan fara,
ok taladhe huar til annan tha:
"Awi, thet han ey vära ma

p 180

medh min frva härä,
thet maghom wi särä kärä."
Orloff tok han ok thädhan reedh
ok ater a the sama leedh
ther han hafdhe förra ridhith thiit;
a ängin man tha hafdhe han liit,
thy at han reedh thädhan ena,
swa at han hafdhe änga swena.
Tha han hafdhe ridith ena litin stund
tha hördhe han ij een grönan lund
mykith bang ok angizslik läte;
han viste ey huath thet haffde sätä.
Ther een orm ok eet leon bardhos badha
och wilde hwart thera annat skadä.
Han reedh ther när ok sa ther a
huru ormin hiolt leonith tha

p 181

at thet sik ekke matte röra
ok ängin skadha matte göra.
Han thänker thet medh rätä skil
huilkin thera han hiälpa vil;
honum vardh tha til radha swa,
thän leon hiälpa huath han ma;
medh natwrlik skäl ma man ey lata
ij allan stadh orm at hata.
Herra Iwan steegh tha aff sin häst
ok bant han som han kunne bäst
fiärre thän orm ok äkke när
fore thet eeter aff honum gär.
Ther han stander j then skog
manlik han sith swärdh wtdrogh
ok raslika trädher thän ormin til;
medh sin skiol han sik väria vil

p 182

fore eter och eld och annor meen
ther ormen skiuter honum igen.
Herra Iwan hog thän ormin tha
at förste hugge sunder ij twa
och siden j stykke al swa sma
at engen lot hos annan laa.
Vil leonith honum nakan skadha göra,
han vil sik väria, thet skulin ij höra.
Thet första leonth thetta saa
at drakin dödh for hänne laa,
tha gik hon for herra Iwan liggia
som hon vilde nadher aff honum thiggia
ok teknar honum thet bästa hon ma
rät som hon vilde sighia swa:
"Thet later iak idher, min herra, höra,
huath ij mik biwdhin thet skal iak göra."

p 183

Han drogh sit swärdh wt aff sin slidha
ok vilde tha ey länger bidha;
thet leon sin hala fram fore han ratte,
han hog ther aff thet minzsta han matte,
ther drakin hafdhe haldith a;
han matte ey annath än göra swa,
hafdeh han ey hänne skilt vidh the nödh,
tha vare leonith genast dödh.
Thet leonith var aff dygdh swa godh;
tha herra Iwan thet forstodh
at hon vilde honum thiana
for the hiälp han giordhe widh hana,
tha thotte honum thet vara väl
at han slo thäm ormin ij häl.
Han strök sit swärdh ok stak thet in
ok reedh sin vägh at thet sama sin.
Huar herra Iwan fore ridher

p 184

leonith honum fölgher, thet sigher iak idher,
ok vil sik aldre fra honum skilia
ij nödh älla ij lost medh sinom vilia,
ok hon swa näla honum gik
til hon vädher aff diwrin fik.
Tha dreeff hänne ther hunger til
thet hon aff diwrin hafua vil
ok springer honum raslika ij fra
-- han vndra hwi hon giordhe swa --
ok hiolt sidhan qwar ok bidde han
ther hon diwrin fore sik fan.
Om herra Iwan vilde ridha
tha vilde hon ey länger bidha,
wil han och nokor stund dwälias thär
öfrin diwr hon honum fär.

p 185

Tha herra Iwan diwrin sa,
tha teknar han hänne fram at ga;
hon gör alt thet hänna herra bidher,
bradelige löp hon ij dalin nidher.
Thän förste hiort for hänne stoodh,
hon kastadhe han nidher ok sögh hans blodh
ok vilde vara sin herra tryg,
katadhe han genast a sin ryg
ok dwaldis äkke länger thär
vtan genast fore sin herra bär.
Thet monde fast at kwälde lidha,
han viste ey huart han skulde ridha.
"Vi vardhom the nat här nu blifua
ä huath nadher gudh vil os gifua."

p 186

Herra Iwan monde hiortin fla
ok tok alt thet ij honum la,
lifuer ok lungo ok hiärtä blodh
och gaff thet leon hos honum stodh,
slaar sik eld ok redher sin mat
ok bleeff ther om the sama nat.
En stor stek han aff hiorten sker
och siden fram til elden bär;
han reff thet a en storan teen
och stekte ther badhe köt och ben.
Han hafdhe ther ey viin älla brödh,
han drak ther vatn, thäs giordhe honum nödh.
Mädhan herra Iwan sat vidher bordh
fore hans föter a thän iordh
thet leon alt hos honum la
ok vilde ekke thäden ga.
Tha han hafdhe ätith mäden han vil,

p 187

tha tok han alt thet ther var til,
minna ok mera, huath ther var,
alt saman fore sit leon bar.
Han lagdhis nidher a thän mold
ok hwilte sik op a sin skiold
til the nat forgangin är.
Leonit haffde han swa kär
ok lot sik vara ther til ospara
then nat ower honum at halda vara
och göma han medh sin froma
at engen ma honum til skada koma.
Huath är ther mer at sighia ij fra?
Thet första han daghin fore sik sa
tha reedh han thädhan swa snima

p 188

ok lifdhe ij thän sama tima
vidher the diwr som leonith fik
til fiortan nätter ther forgik.
Thän fämptanda dagh at qwälde
kom han ridhandhe til the käldo
ther i haffuen fyrre sakth aff hörth
huath vnder vidh henne haffuer varith giört.
Tha herra Iwan käldona sa,
tha mälte han ok sagdhe swa:
"Alla mina glädhi hafuer iak här mist,
huath skal mik länger lifsins frist?
Then ärä iach her fordhum fik,
medh sorgh hon bradelik mik for giik."
Aff angär fik han swa mykin qwala,
han fiol ij owit ok laa ij dwala;
hans swärdh sköt sik aff slidone tha
ok skar hans brynio sunder ij twa,

p 189

a hans hals fik han ett saar
och j hans bryst eet annath var.
Tha leonith thetta sea fik
at blodhit genom hans brynio gik,
tha lot hon illa ok sara skalff,
hon thänkte han vilde sik dräpa, sialff;
enghen man thet sighie ma
huru ömkelikä hon lot tha;
hon sa sin herra blödha,
tha vilde hon hälder thola dödha.
Hon maklika fram at iordhinne skreedh
for än hon matte thet koma a leedh
thet hon tok swärdhith medh sinne than
ok drogh thet fra thän ädhla man
ok lagdhe thet fiärrin op a een steen

p 190

at thet skulde honum ey göra meen
och lopp ater och fram thärä,
som hon monde galin wärä,
medh iämmmerlik lat och skriade swa
at thet war ömkä at hörä pa;
hon hafdhe tha swa mykin vanda,
hon matte hwarte liggia älla standa.
Tha han hafdhe ligath eena stund ij dwala,
tha fixks han vidher ok matte tala;
han lagdis vider eith berge lidh
oc huildis äne stundh ther widh.
Thet första leonith thet sea fik
hon thaghar genast til honum gik,
ok fore hans föter hon lagdhis tha
ok görla op a sin herra sa.

p 191

Tha han var hwil ok han op stodh
hans hiärta var aff angir modh,
tha kom honum ater ij hugha
han hafdhe ey haldith vidh sin fruha
thet han hafde hänne iät
ok hafdhe thet brutidh rät alt slät.
Hans anger byrias nu aff ny:
"Huath dugher mik länger for dödhin fly!
Iak vil mik dräpa ok göra swa
mädhan ängin man här seer op a,
thy at al miin glädhi er nu änd
ok sarlika mik til sorghina vänd,
ee siden iach miste then höglik ärä
ther iach haffde medh min hiärtä käre.
Hweem vil iak ther fore gifua sak?
Iak volte mik siälfuer thetta omak,
aff godh ämpne foor iak illä,
thet wlte mik min storä osnillä.

p 192

Thet är nu miin mästa kära
thän harm ther leonith fore mik bära,
iak vilde hälder vara dödh
än see a hänne tholka nödh.
Oppinbara iak thet teer,
ok wil iak ther til sighia meer,
iak vilde mik siälfuer fordäffuä,
skulde ey diäffwlen siälinä ärffä."
Een iomfru var ther skampt ij fra,
hon sat ther när ok lydde op a
ij thet kapella hos käldonä stoodh.
Hon kalladhe a thän riddara goodh
ok badh han fore tokt til sik ga
thet hon matte hans talan fa.

p 193

En tho her Iwan war ey gladh
han gek til henne thaghar i stadh.
The iomfru mälte vidher sik ena:
"Hweem skal iak här mädher mena?
Huath dugande man mun thenne wäre
thär iak hörir sik swa sara kära?"
Herra Iwan til thän kapella gär:
"Sigh hua thu äst här inne är!"
"Jak vil idher thet giärna sighia,
iak ma ther om ey länger thighia,
iak är the vslasta quinna een
fore alla the ther sool a skeen."
"Thu ma väl thighia ok tala ey swa,
min harm är meer än thine twa."
"Dande man, ij sighin ey swo,

p 194

thet ma ängin lifuande tro,
thy at ij ärin lidughe bort at ridha
än iak vardher fangin här inne bidha,
thy at ey är bättre wardit mit mal,
the vilia mik morghon bränna j baal."
"Ma iak idher ther spyria til,
om thu mik thet sighia vil:
huath hafua the idher at känna,
hwi vilia the idher bränna?"
"Swa skiwter iak til gudh, mit maal,
swa hiälpe han mik badhe til liiff ok sial,
iak aldre skyldadhe til thän sak
ther the nu sighia a min bak.
The sighia iak skulde mina fru forradha,

p 195

drozatin ok hans brödher badhe.
Mit liiff iak ekke lösa ma
vtan iak kan thän riddara fa
ther them threem thör een bestanda
ok lösa swa allan min vanda."
"Nu första iak mik ther a forstär
at miin sorgh mere än thiin är,
thy thu ma väl hiälper fanga
än miin sorgh mon mik seent forganga."
"Jak veet then ey ij världinne til
ther mik hädhan frälsa vil,
tho hopar mik än til riddara twa;
a herra gudh, matte iak thöm na!"

p 196

"Kära iomfru, latin mik thet höra,
hua thet vilde for idher göra,
ther sik slikt thorde taka a händer,
een bestanda thröm riddara sänder."
"Thet sigher iak idher samnelik
for vtan fals ok vtan swik,
thet är min herra riddar Gawian
ok konung Vrians son herra Iwan.
Thet hafuer iak for herra Iwans saka,
iak skal min dödh morghin op taka."
"Hwath sigher thu mik, hiin salugha mö,
thet sku skal fore herra Iwan dö?"
"Ja män veet, thet gaar mik swa,
ther finder iak sanna röön op a."

p 197

"Nu hörir iak huath ij sighin hära,
om gudh vil thet skal ey vära,
thy at iak är thän ther heter swa;
iak skal idher hiälpa huath iak ma,
om ij ärin the mik hialp tha,
tha iak mällan portana la
ij Wadeins hws hins rödha
tha iak slo han til dödha;
tha rönte iak thet medh fulgodh skäl,
ij holpin mik dygdelik oc väl,
thy iach war ther swa komin tha
at iach haffde engen at lithä pa.
Huath ij giordhin tha vidher mik,
thet vil iak nu giärna löna thik.
Sighin mik, kära, huath idher är skedh
sidhan iak fra idher reedh!"

p 198

"Jak vil ther gärna sighia ij fra
om idher lyster lydha op a.
Iak kännis ther fidher at iak halp idher
tha ij mik thorftin aldra mäst vidher.
Ij vordhin ok ower eno badhe,
miin fru ok ij, medh mino radhe;
thet veet väl gudh ij himerik,
thet fromadhe hänne meer än mik.
Iak tröster mik än at göra swa,
om iak hädhan nokor lund koma ma,
ij faan än ater ij skamman frist
mina fru ok alt thet ij hafuin mist.
Tha thet aartih swa forgik
thet hon ey budh aff idher fik,

p 199

tha kände thet miin frugha mik
thet iak hänne radhit hafdhe swik
oc gaff megh sidan sa högelige sak
at thet wlte engen wtan jak.
Första iak thän skadha beedh
at miin frugha vardh mik vreedh
ok drozatin the görllä forstodh,
han var mik ilder ok äkke godh,
thy at han thet görla fan
hon tröste til mik alt bäter än til han.
Tha rönte iak thet sannelik
the awund han hafde för til mik.
Han kärdhe a mik swa oppinbara
thet ängin thordhe for mik swara,
han badh mik tha thän riddara fa
ther thöm threem brödhrom thordis een besta,
innan fiorton natta fräst skulde iach then fanga

p 200

elle skulde thet mik til dödhä ganga.
Sidhan sökte iak mangt eet hoff,
om nakar vilde göra for frughor loff,
mit ärande taka sik til handa
ok frälsa mik aff thänna vanda.
Iak var ridhin til konung Artws
til Karydol op a hans hws,
iak spordhe ther äpter herra Gafwian
ok huarghin idhra iak ther fan.
Tha spordhe iak ther nymäre;
at een riddare hafde varith thäre;
han var stolt ok ij hiärtadh bald,
han tok drötningena bort medh vald
och skiutlik bort medh henne rende,
swa engen man then riddare kende.
Konungen mälte tha til Keyä:

p 201

Thet vil iak idher badha segiä,
herra Waliwan ok swa thu,
ij skulin vara til redho nu
ok sparin ey idher örs at ränna
at ij maghin ater fanga hännä.
Medh thy tha reedh iak thädhan bort
at änktehafdho the til hänna sport.
Ther fan iak ängin ther thorde til taka
at väria mit maal for tholika saka,
ok ängin annan stadh matte jek finna,
thy ligger iak här fangin innä.
Nu hafuer iak sakt mit skrifta maal
for huath iak morghin döia skal;
än tho at ij vilin mik hiälper tee
ij maghin ey bärias een vidher three."
Tha swaradhe hänne herra Iwan:

p 202

"Iak lofuer thik thet a mina san
thet iak skal morghin koma här
för än doombrin ower idher gär
ok antiggia dödher blifua skal
äller ok väria thetta maal;
ä huru thet mik ganga ma
thu skal ther änkte sighia ij fra,
om nakar vil ther äpter leta
huath mit nampn är äller huath iak mon heta."
Tha swaradhe honum the howizska moo:
"Iak vil hälder förra dö
än iak skulde makaht thet sighia
ther ij badhin mik ower thighia.
Æn tho a the idher ij häl sla
iak komber thöm tho ey fra,

p 203

thet förstä the hawa drepit tik
tha gar thet siden ower mik."
"Mik thyker thet vara vnderlikt,
miin kära, at ij vilin tala slikt;
tho at the varo ty som the äru thre
-- thet skulin ij här morghin see --
iak thor thöm väl ij tänder sla,
thet gange sidhan huru thet ma.
Iak finder at ij thäs iäwugha ärä
thet iak komber ater härä:
thet vil ey gudh ij himelrike
thet iak skulde idher swa illa swika,
thy iach hawer idher swa väl rönt,
iach faar thet ider aldre lönt.
Iak vil nu hädhan ridha braat
-- gudh gifui idher, iomfrugha, godha maat --

p 204

ij thänna mark for mik at leta
huar iak minum häste faar at beta,
ther vardher iak blifua til sool op gär
ok sidhan ater koma här."
"Gudh göme ider, herre, huar i fara
bade lönligh oc opinbare!
Herra Iwan tha genom skoghin reedh
thrangan vägh ok mörka leedh,
hans leon alt medh honum gär
ok vil honum giäerna vara när.
Tha sa han ij the ödhemark
een kasteel ther var badhe högh ok stark;
thän mwr om thän kasteel stödh
han var badhe högh ok godh.
Thet land ther til husith la

p 205

ther var ängin bygdh op a,
thet var ther swa saara öt
at ängin gat sik ther föt.
Tha herra Iwan thetta sa
han reedh then vägh til husith la.
The a husit varo moot honum gingo,
medh blidhom ordhom the han vntfingo
och loto tha then winde bro nidher.
Herra Iwan varth ther glader wider
oc vilde helder herberge tigge
en han vilde vte ligge.
Thet första herra Iwan gik mote the bro,
tha badho the han ok sagdho swo:
"J latin leonith binda häre
at thet os ey til skadha väre."

p 206

Herra Iwan swaradhe the borghara tha:
"Thet ma äkke vara swa,
vi hafuum thet huar annan iat
at vi maghom ey skilias at;
wi skulom antigä badhä in
elle och wt at thetta sin;
iak lofuar thet här fore os badha,
thet leon vardher här ängom til skadha."
Tha swaradho riddara ok swena badhä:
"Ij moghin ther siälfue ower radha."
Tha han kom fram ij thet hws
ther mötte honum frvr medh storä liws,
badho swenä taka hans häst
och gömä som the kundo bäst.
The fruor mondo hans vapn aff taka

p 207

ok skipado honum rät alla maka
ok mälte sidhan til hans swa:
"Ij skulin til min herra ga.
Honum thykker thet vara een glädhis stund
at ij ärin kompne a hans fund.
The frvr och jomfrvr toko han ther
och leeddo han thit thera herra är.
Husbondin thaghar mote honum gik
ok satte han nidher när siälfuan sik.
Al the glädhi ther man hafuer hört
thet var thöm ther til skämptan giört.
Tha the saato alle kaat,
tha fingo the swa vnderlik laat,
badhe karl och swa qvinneä
och hwart thet barn ther war inne,

p 208

ok gräto swa iämmerlika tha
at ther var ömkä at höra op a;
een litin stund the värä kata,
een annan stund the mondo grata.
Herra Iwan spordhe husbondan aat
tha the saato ower thera maat:
"Käre husbonde, sigh thet mik,
om iach ma thet spöriä tik,
hwi gratin ij stundum alle saman
ok stundum hafuiin ij swa mykith gaman?"
"Jak sagdhe idher thet giärna härä,
om thet matte ider til skämptan värä;
första ij thet vita fa,

p 209

idher thykker ther thungkt at thänkia opp a,
thy wil iach helder ther om tigiä
än idher mer ther aff sighiä."
"Sighin thet mik mdhan vi här sitia,
iak vil thet storlika gärna vita."
"Huath hafuer iak nu annath til,
mädhan ij thet swa gärna vita vil!
Een rise haffuer giorth megh högelik skadha,
iak ma mit land fore honum ey radha;
han daghlika här for husith ganger
ok gör mik badhe sorgh ok anger;
mit goz hafuer han mik takith fra
ok bedhis mina doter ofwan a.
Iak atte siäx söner rika ok kaat,
ä foor mik ful väl mädhan aat;

p 210

The varo riddara rask ok klook,
til thänne rise thöm aff mik took.
Fiälskarper the han nämpna;
gudh ma mik a honum hämpna!
Han hafuer mina söner dräpith twa,
swa at iak ther siälfuer sa op a;
han vil ij morghin än swa göra,
thöm epter lifua hiit at föra
ok dräpa thöm at vi thet see;
slikt gör mik ij mith hiärte vee.
Om iak gifuer honum dotter miin,
han vil ey hona taka siälfuer til siin
vtan gifua hänne stekara swena,
the fulasta ok the orena
ther han haffuer i sin gardh,
them lather han henne vare ospardh,

p 211

thet the skulu hona skända swa
at han hona forsmaar sidhan at fa.
Iak atte hws ok stora by,
badhe gambla ok swa ny;
aff thöm hafuer iak nu änkte meer
än thetta ena ij här seer.
Han hawer mik takit aff hus och land,
sompt medh swärd och sompt medh brand,
thän ille risi Fiälskarpper,
han hafuer mik varith alt offstarker.
Herra Iwan swaradhe thärä:
"Mik thykker thet eet vnder värä,
hwi thu ey sände til konung Artws;
thu finder ther manga op a thet hws
ther honum gärna bestanda

p 212

ok frälsa idher aff thänna vanda;
hwar ther lätä ath tolik saka,
han finder ther wäl sin maka;
tho a thän diäfwl starker är,
han finder tho thän ther honum bestär."
"Huath skal iak mera ther om tala?
Lango varo löst all miin qwala
om iak hafdhe funnith herra Gawian,
thy at miin kära husfru ok han
äru badhin syzskönö tw,
thet vil iak idher sighia nw.
Mykin skadha iak tha beedh
tha han äpter drötningine reedh,
thy at han är swa langt komin bort
at vi faam änkte til hans sport.
Viste han the högelika sorgh

p 213

som vi hafuum daghlika a thesse borgh
ok sinna syster sona nödh
thet the nu forsniman äru dödh,
tha skynde han sik bradhlika heem
hiit til vaar at hiälpa theem."
Tha herra Iwan hördhe the ordh
ther husbondin mälte vidher sit bordh,
tha sagdhe han ok sukkadhe sara:
"Sannelika, thet skal ey vara!
Om thän risi komber här
morghin för än iak hädhan fär,
tha vil iak honum gärna besta,
ä huru thet mik ganga ma.
Tho skal iak arla morghin ridha,
iak ma ey länge a daghin bidha,

p 214

thy at iak hafuer lofuath a mina tro
thet iak skal ändelika göra swo,
enom kämpa bestanda for ena iomfru
ther fangin ligger a lifuith nu
och fore middagx timä ther at komma,
hwat thet warder mik til skada eller froma."
Husbondin swaradhe herra Iwan tha:
"Thet löne idher gudh ther alt for ma!"
ok huart thet barn som ther var inne
thakkadhe honum ij thet sama sinne.
Sidhan sa man in fore thöm ga
the vänsta iomfru man finna ma;
hänna modher gik med hänne in,
the skyldo thera änlit medh thera skin.

p 215

The frughor ok thera quinna
hafua sorgh ok bleka kinna
ok vildo thet ey oppinbara tee
at man skulde thöm gratande see.
Tha husbondin var thäs varä
at the frughur fäldo tara,
tha saghe han: "Ij thorfuin ey grata
och ey swa ömkelikä lata,
gudh hafuer os sänt thän ädhla man
ther idhan anger väl lösa kan,
han wil wider resen stridhä
och löse sa al ider quide."
The frughur gleddis alla ther vidher
ok fiollo honum til fota nidher.
Han badh them tagher vp standa allä:
"J skulen mik ey til fota falla!"
Thän ädhle riddare stolt ok godh

p 216

han thaghar op moot the frughur stodh:
"Iak vil thet äkke hafua aff thik
at ij skulin fallä a knä for mik,
ey bör idher thet vidh mik at göra,
iak vil thet ey se älla höra.
Iach wil thet idher alla radha,
frughur ok swa iomfrughur bädhe,
ij varin gladha ok görin swa,
til morghin ij ther se op a,
om gudh wil mik then lykko sendä
han bliffue döder fore mina hende.
Thet skal thok morghon arlä wäräe,
iach ma ekke lenger dweliäs härä,
ij skulin än her äpter spöriä
huath iak hafuer morghin göra.

p 217

Iak kan ey iätta meer än swa,
iak vil idher hiälpa huath iak ma."
Han gaff them allom gode trösth
ath therie anger varde löst.
The giorde segh sidan gledi oc gaman
thet queldh tha the sate saman.
The trösto a herra Iwan tha
ok swa a thet leon när honum la,
ther sik rördhe ey eet haar,
thet la qwart rät som eet faar
til herra Iwan thändhan gik;
tha stodh thet op ok riste sik.
Tha herra Iwan thetta sa
at time var at sofua ga,
han stodh op ok mälte braat:
"Gudh giufi idher allom godha naat!"
Frughur ok iomfrughur medh honum ganga

p 218

ok bära liws for honum til sianga.
Hera Iwan ok hans leon badhä
hwiläs nu ok hafua nadhä.
Han la the nat til dagher var liws;
tha kom een prester fore thet hws
och klappadhe a dör medh finger sin,
badh herra Iwan lata sik in:
"Nu är ther väl time til,
om ij mässo höra vil."
Herra Iwan tha prestin badh
at han skulde sik klädha tha ij stadh.
Han hördhe mässo aff thän hälgha anda
ok vämpnte sik sidhan til foot ok handa.
Han kalladhe husbondann tha til sin:
"Thet bidher iak idher, min käre vin,
at j vilin thet medh mik ombära,

p 219

iak ma ey länger dwälias härä,
ok veet thet gudh ij himerik
huru gärna iak varje härr när thik,
om thet matte vara ij thetta sinnä.
Nu late gudh mik idher hela finna!"
Han tok orloff ok vilde ga.
Tha iomfrughan hördhe han tala swa
aff angist hänna hiärta skalff;
hon gik sik fore herra Iwan sialff:
"Min fadher ok modher badhe,
herra, vi litum a idhra nadhe.
The haffdo honum gernä fallet till fot,
haffde thet honum ey warit j mot.
The budhu honom gul ok goz ther til
at han när thöm dwälias vil.
"Gudh forbiudhe thet ij alla saka

p 220

thet iak skal goz for äro taka,
lati thet aldre herra Gawian fregna
älder andra godha thäghna,
thet iach mik swa sielffuer forsma!
Ney, iak vil ey göra swa!"
The iomfrugha stukkadhe tha swa sara
ok badh han tha medh gratande tara:
"J görin thet for himerikis drötningx ära
een litin stund at dwälias härä,
for idhan frändha herra Gawian,
ädlä riddarä, ij thänkin a han
ok latin mik thet nyat, herra fin,
at han är käre modhurbrodher min."

p 221

Herra Iwan stodh ok thänkte op a
ok kunne ey til anzwar faa,
honum var thän iomfruo skadhi leedh
ok sarlika ij hans hiärta sweedh.
"Iak toke ther ey al världin til
thet iak min ordh ey halda vil,
hwath iak hafuer Luneta iat,
at thet skulde ey vara sat;
om iak hänne ey lifuande finder,
thet är thän angär iak aldre forvinder.
Iak vardher mik gudhi ij wald at gifua,
ena litla stund här qwar at blifua."
Tha the iomfrua hafdhe fangith swar,
tha vordho the thän risa var,
han komber swa galin farande ther,
han vil alt dräpa thet fore honum är,
thy at han var badhe dygher ok lang.

p 222

Han bar a sinne axl ena stang;
hon var aff staale, badhe stoor ok stark;
hwar han hona lägger a the mark
ok vil hona nakar aff honum stiäla,
hon är äkke godh at fiäla;
tho at tio kompane komo thärä,
the matto hänne ey aff stadhin bära.
Han hafuer the riddare medh sik fört
ther ij aff förra hafuin hört,
bundit them badhe händer ok föter,
the vänto sik aldregh at fanga böter;
hwar thera a sin häst medh starke reem
swa hardelika hafdhe han bundith theem
thwärt om sadholin ok hofuudhit nidher;
slikt är onda manna sidher.

p 223

Ængin thera var swa rik
at hela skorto hafdhe a sik.
Thän risi hafdhe ij sinne hand
ena dighra giisl medh thry band,
store knuta varo ther a,
swa ängislika slo han tha
the nakna riddara, thy at han var vreedh;
man matte thet höra swa langa leedh.
The hästa the riddara varo bundne op a
varo swa sultne the matto ey ga,
the waro trötte och swa mödhe,
bak sarä och illä sködhe.
Een dwärgh dreeff the hästa fram,
han var badhe halt ok lam,
ok slo the riddara ower hofuudh ok hals
-- thet röntis thöm thet var ey fals --

p 224

ä thet optasta ther han (for)ma,
(swa) at thet var ömka at se ther a,
medh the giisl han hafdhe ij hände
swa at blodhit ran om thera lände.
Sorgh ok anger ther monde ey skorta;
swa dreeff han fram fore thera porta.
Thän risi takar tha höght at kalla:
"Här äru nu thine syner alle,
thu vardher thina dotter nu wtgifua
älla skulu the ey länger lifua.
Æn tho thik thykker hona vara bald,
hon skal tho ij minna fanta vald,
iak läter mik thet sara forsma
at iak vil hänne siälfuer fa;
hänna fadher skal thet höra:

p 225

iak vil hänne almänningx kono göra,
stekara swena the fulasta iak a
the skulu alle hänne fa;
tho at hon hafuer swa stolta lata
thet är tho hänne väl til mata."
Husbondin käir sina nödh:
"Gudh gafue iak vare langa dödh,
the matte mik then jember ey ske
ther iach hwar dagh fore mik see."
Herra Iwan swaradhe tha ther til:
"Sannelika iak thet sighia vil,
iak hördhe aldrigh för than man
thär swa oföghelika tala kan!
Gudh late thet aldre ganga swa
thet thu skal vald ower hänne fa!"
Herra Iwan sit örs tha krafdhe
ok al siin tygh som han ther hafdhe:

p 226

"Nu latin nidher the vindebro,
iak vil honum til a mina tro!
Om gudh mik the lykko an
thet iak ower komber han,
vil han idhra syner ater fa
ok böta sidhan huuath han ma
ok sik ij idhart vald at gifua,
tha skulin ij, herra, lata han lifua.
Nu göme idher gudh, badhe karl ok quinnä,
iak vil nu hädhan ij thetta sinnä."
Tha badho the alle ther sagho op a
thet gudh han matte göra swa
fore thera bon medh sina nadhä
at frälsa herra Iwan aff thän vadha,
at han matte thän sigher fa
thän dighra risa ther nidher sla.
Risin sa herra Iwan ridha,

p 227

han öpte fast ok bahd han bidha:
"Sigh än thu äst här komin til
at thu vidher mik stridha vil!
Iak sigher thet thik sannirlik,
han rädh thik badhe fals ok swik
ok var han ey thin godher vin
ther thik viiste hiit til min.
Huath thu hafuer honum giort ij geen,
han skipadhe thet swa thu giälder thet een.
Thet tu esth komin mik a moot,
thet är thän skadhi thu faar ey boot."
Herra Iwan swaradhe honum tha:
"Donde man, hwi talar thu swa?
Iak vil ey vidher thik at thrätta,
iak aktar thit thrwgh rät ängte vätta.
Gör mik huath thik mon lika,

p 228

iak vil een foot ey fore thik vika!"
Thet första herra Iwan hafdhe talath swo
sit örs medh sporom fast han hio
ok rände at rysan thet sama sin
ok stak han a hans biörn skin
ther han for platen haffde op a,
swa at blodith monde ther genom ga
ok ran fra honum rät som een ström.
Risin gaff thäs äkke göm,
vtan thet första han laghit kände
han greep the stang han hafdhe ij hände
ok slo herra Iwan tha swa fast
at skiolden al ij stykke brast.
Herra Iwan vardh vidh thetta vreedh,
han swoor thän risa een högelikin eedh:

p 229

"Thu skal thetta sarlika gialda
om iak ma mit liiff behalda:"
Han rykte tha sit godha swärdh,
ther opta bötte fore hans färdh,
ok hiog honum ij hans änne tha,
thy han hafdhe ängin hiälm op a,
ok hiog ther aff swa stora ena steek
__ thet gik Fiälskarpe tha aff leek __
swa at twa vargha älla fläre
gaato ey ätith ij eet maal merä.
Han tröste sik swa stark at vära
at han forsmadhe vapn at bära.
Tha Fiälskarpir huggith fik,
tha öpte han swa rädhelik:
"Thetta skal iak swa gälda thik

p 230

at thik thorff aldre langa til mik,"
ok slo han fastlika medh sinne stango,
at han monde när aff sadhelin ganga.
Tha halp gudh herra Iwan miok,
at thet hug ey radhelika tok;
thy at haffde thet skälligä takit han,
tha ware dödh badhe örs och man.
Thet första leon thetta sa,
at risin thorde hänna herra sla,
swa sarlika hänne ij hiärtadh sweedh
ok bardhe sik siälff til hon vardh vreedh
ok sprang tha swa raslika fram
ok loot thet se hon var ey lam,

p 231

thän risa monde hon badhe rifua ok bita,
alt hans biörnskin aff honum slita.
Huath hon rakar medh sinne klo,
thet gik alt fore, thet maghin ij tro;
swa ängislika hon han tha beet,
badhe sinur ok köt aff honum sleet
fraan hans hals ok til hans lenda,
hon vilde ey förra ater vända;
han faar thän läkiare ey ij aar
ther honum heler thässin saar.
Medh then mästä nödh man ee sa
tha sleth Fiälskarp sik leonit j fra
och öpte tha medh harda kärä:
"Awi thet iach är komin härä!"
Han löpte tha opp sin iärn stang
-- hon war badhe stor och langh --

p 232

och huxade thaghar leonit sla.
Hon springer honum sköt j fra
och räddis tha for sin sidhä;
hon tordhe ey hugget bidhä.
Thet huget kom neder mällom them bade,
och kom tha hwargom them til skädä,
vel atte alne i jordena nider,
sa hörde jek sakth, sa seger jek ider.
Thet förstä herra Iwan thetta sa,
at stangen fasth j jordena la,
tha sprang han fram och til hans hio;
swa angistlikä han honum slo
at arm ok axl aff honum gik
aff thet hug (ther) han tha fik.
Eth annat hugh han honum gaff

p 233

-- han räddis tha enkte fore hans straff --
genom hans hoffwdh och swa hans bryst
-- then rese fik tha illä syst --
sa ath thet nam i hans hierte stadh.
Tha wart herra Iwan j hiärtat gladh
och räddis tha ey medh allä
tha han sa resen fallä
for sinne hand op a the hedh;
man matte thet höra langa ledh,
huru biärgh ok dala skulfuo vidher
tha han fiol a iordhina nidher.
Tha risin var fallin ok sam i blodhe,
tha lupu the alle a husit stodho,
badhe karl ok swa qwinna,
hwart thet barn ther var inne,
allä thit som resen la;
the thakkado herra Iwan och sagdo swa:

p 234

"J haffuin os frälst aff allä nödha,
gudh thakke idher, herra, for idrä mödä!"
Husbonden oc fruen äre nw glade
ath te moge nw ware medh nade,
oc lösth er nw there sone quidh
som the haffue haffth i lange riidh.
Tha mälte then herra och the frvgha:
"Wi bidhiä thet gernä om thet ma dugha,
mäden j mogen ey nw medh os in,
j komin her ater eth annat sin
oc huilen ider oc haffuen make,
i gören thet for ware sake,
tha i thet ärinde hafuin giört
ther vi hafuum aff idher hört."
Herra Iwan swarade husbondan tha:
"For sannind iak thet ey iatta ma,
thy thet alt a lykko star,
huru thet mik i hände gar."

p 235

Æ badh herra Iwan husbondan tha:
"J laten idhrä sönir görä swa,
taka thenne dwärgh och bort han förä
thit som j herra Gawian spöriä
och torffuen ther om enkte tala
hwar them hawer löst aff qwala."
The swarade the vilde thet gernä görä,
thet han biuder fram ath förä.
Hans loff är här ok i alla stadha,
thy han löste them aff vadha
och swa fra then grymma dödh,
som them stodh fore, ok andre nödh.
Tha wi finnom herra Gawian,
om han os at spöriä kan,
hwat riddare ther j monw wärä,
hwat skulom wi tha honum swara?"

p 236

"J moghin thet väl honum sighiä
och torffuen ther om enkte tighiä,
at Leons riddare fore hans saka
frälste idher aff allan omaka
-- thy ath han kenner honom wel --
och görin honum siden ey mere skäl.
Jek rädis thet megh til scadä gär
ath jek sa lenge haffuer varit her."
The riddare mondo tha honum swara:
"Herre, vi vile medh idher fara
och weriä idher ärä medh wi ma liffua
älle och dödhe hos idher bliffua."
Tha swaradhe them herra Iwan:
"Gudh thakke idher", saghdhe han.
"Thok at j wilin mik swa höglik ärä,

p 237

ath thette sin ma thet ey wäre.
Gudh helse idher allä saman än,
frvr och iomfrvr och höffuiske män."
Han ridher nw thäden thet mästä han ma
then genästä wägh til capellen la.
Thet war middagh eller mere
för han kom farande fram til there.
Tha haffdo the takit then salgä qwinnä
ther la fangen i capellen innä,
bundith henne medh starka bandh
badhä om fot och swa om handh
swa skämmelik op a en flaka;
thet giordho the hänne for utan saka.
thet baal war och til redho tha,
the wildo henne brennä pa.
Tha the henne til elden bärä,
tha kom herra Iwan rennande thärä.

p 238

Han öpte fast och badh them hette:
"Huath göre i nw, i onde vette?
Thet vet gudh i himerik,
ey skal hon dö for idhart swik,
j haffuen henne ingen sak ath kenne,
for ider lygn scal hon ey brenne."
Hans hiärtä haffuer til gudh en tröst
at henne anger warder än löst
och gudh wil henne ey forderffua härä,
for thy han weth henne vrsaka wärä.
Han hugger sith örs a badhä sidhä
och wilde tha ey lenger bidhä,
han raskelik fram til elden ränne(r),
han vilde ey lata at hälpa hänne.
Thet förstä folkit thetta sa,
thet rympde alt honum j fra
och giordo honum swa wägen bred;

p 239

the sagho allä at han war wredh.
Tha öpte herra Iwan och mälte swa:
"Hwar är then nw henne thaler uppa?
Ial vil hona väria om iak ma,
latin thöm fram mik vilia besta!"
Han sik alla väghna om sa,
han vardh tha var huar hon la
a knä ok giordhe siin skriptamaal
ok gaff gudhi ij val badhe liiff ok sial.
Hon hafdhe ther ey flere klädhe til
-- sannelika iak thet sighia vil --
än een rifwin särk op a sit liiff;
swa stoodh hon ther, thet salugha viiff.
The arma quinnor ther kompna vara,
the fäldo for hännä manga taara.
"Hua skal os nu hiälpa ok dugha,
rökta vart ärinde til minna frugha?

p 240

Thet magho vi alla sarlika kära,
at hon är lughin aff sinne ära."
Herra Iwan fram til gänna gik,
medh blidhum ordhum hänne vntfik:
"Miin hiärta kära, nu sigh thet mik,
huar äru nu the ther liuge a thik?
Iak vil här väria thina saka,
the skulu thera ordh här aater taka
äller ok dödhe här at blifua,
swa framt ok iak ma lifua."
Tha Luneta herra Iwan sa,
tha mälte hon ok sagdhe swa:
"Var gudhi väl komin ij himerik,
väl är mik thet iak seer thik!
Hafdhe thu senare komith häre,
tha monde mit liiff nu änt vära.
Nu hopar mik a idhra tröst

p 241

at allder min anger vardher löst.
The thre äru nu här til redho,
ther mik valda thänna vredhe.
Gudh styrke idher ij dagh swa häre,
som iak veet mik saklösa vära!"
Herra drozatin ok hans brödher twa
hördhe hänne tala swa;
han öpte höght ok badh hänne thighia;
"Thu thröff ey tro hwath hon vil sighia!
Mik thykker thik vara een galin man
om thu vil dö for hänna osan,
tik är bätra bort at ridha
än for hänna sak moot threm at stridha."
Herra Iwan swaradhe ther a moot:
"Iak vil ey fly for idhart hoot;
tho at iak hafuer ey här viner älla fränder,

p 242

iak tröster a gudh ok a mina händer.
Iak vil idher diärflika gaa ij geen,
tho at ij ärin three ok iak är een;
ther skal idher förra ga til ledha
än iak vil fly aff thänne hedhä;
mädhan iak är heel ok äkke saar
iak aktar idher three rät ey eet haar.
Iak sigher idher thet medh rätee skäl,
swa framt ij vilin fara väl,
ij skulin the ordh här ater taka
the ij hafuiin hänne gifuith til sakta,
fore thy jak wet thet sannerlik,
hon rädh sinne fru än aldre swik.
Thy vil iak väria hänna maal;
iak veet at gudh mik hiälpa skal,
ther alder rätvisa ok sannind är,
mädhan iak for sannind stridher här."

p 243

Aff hogmoodh mykith the swaradhä tha
ok badho hans leon fran sik sla:
"Mädhan thu vil ey hädhan fara
wi skulum ey dödhin vidh thik spara."
Herra Iwan swarar ther han stär:
"Iak är ther til komin här,
iak vil idher een bestanda,
ok kan thet än swa koma til handa
at leonith vil idher skadha,
ij werin idher väl, thet vil iak radha;
fore hänna värk vil iak ey swara,
thet sigher iak idher rät oppinbara."
"Lat thit leon bundith vära,
om thik lyster stridha häre,
äller mat thu väl händhan ridha;
vi vilium ey vidher idher badha stridha."

p 244

Tha swarade thöm herra Iwan:
"A herra gudh," tha saghde han,
"iak skal här frälsa thänna mö,
äller vil iak ther om dö."
Herra Iwan til sit leon tha sa
ok badh hänne genast thädhan ga:
"Tu skal nu göra thet iak thik bidher:
gak thik bort ok läg thik nidher!"
Leonith gik tha bort ij stadh
ok giordhe som herra Iwan badh.
Tha the hafdho talath swa
herra Iwan rände thöm ij fra
ok raslika han sin hiälm op bant
ok vilde sighia thöm alt sant.
Han hafdhe ena gläfuio ij sinne hände

p 245

ok raslikka moot the riddara rände.
Drozatin ok hans brödher badhe
fara nu här ok vilia honum skadha,
swa omaklika the herra Iwan rördho
medh the starka skapt the fördho,
swa hardelika stungo the a hans skiold,
han gik ij stykke a thän mold.
Herra Iwan giordhe som ij maghin höra,
han vilde sina glafuia ey brat forgöra
ok vndrogh thöm at thän sama riidh,
han vänte sik än hardhare stridh.
Han rände a then annan ända
och raskelik han sith örs om vendä.
Han tok drozatins görla vara
hwar han foor ij thera skara

p 246

ok rännir honum swa rasklika a,
thet han kan ey til värio fa,
ok stak han swa, thet sigher iak idher,
thet han fiol thaghar a iordhena nidher
ok länge ther ij swima la,
swa at han hwarte hördhe älla sa.
Tha hans brödher mondo thetta se,
thet giordhe thöm ij hiärtadh ve.
The rykte there swerdh alle saman,
thet gik them allom tha aff gaman,
ok slogho herra Iwan swa angislik;
han vilde tho giärna väria sik;
tho at the varo twe ok han var een,
han var tho rasker ok äkke seen;
tho at thera hug varo mang ok sma,
hans eet var störra än thera twa:

p 247

han wardhe sik swa at thet sama sinne,
at the matto aff honum rät änkte vinna.
Tha drozatin hafdhe forsinnath sik,
tha sprang han op swa raskelik,
han bant sin hälm ok trädh honum til:
"Nu skal thu se, huath iak thik vil,
läggia nu thik här swa näär
at thu aldrigh böter färär;
huath the hafuer, kompan, borghath mik,
thet vardher iak nu at giälda thik!"
Nu är herra Iwan stadder ij vanda,
thässe thre läggia honum til handa
ok göra honum swa mykka nödh
thet han hafdhe angist fore sin dödh.
Thet första leon thetta sa,
hon sprang affstadh ok ey länger la,

p 248

thet han thörfte hänna hiälper vidher,
ok rykte genast drozatin nidher,
ther han var stadder til foot;
fore hans vredhe hon thet ey loot.
Hon rifuer swa sma hans brynio ringa,
thet huar thera mon fra annan springa.
Skal iak ther aff sighia meer?
Hwath thet var plata äller späldenär,
thet hon raakadhe medh sinne tan,
thet reeff hon aff thän salugha man,
badhe köt ok sinur aff hans sidhä;
han var ey mera föör at stridha.
Thet matte the se rät oppinbar,
huru han innan skapadher var,
hans lifuer ok lungur ok hiärta root
droogh leonith wt alt medh sin foot;

p 249

han fiol tha nidher op a the jordh
ok taladhe aldrigh sidhan ordh.
Alle the ther sagho op a
lofuadho gudh ok sagdho swa:
"Gudh medh sina nadhä
frälsse then riddare aff wadhä
ok late han ey häre dö,
mädhan han vil frälsa thässa mö!"
The bade for honom som i mogen höre,
the matte honom ey annen hielp göre.
Drozatin ligger ok är nu dödh,
herra Iwan är tho ey vtan nödh;
hans brödher ther äpter honum lifua,
swa stoor slagh the honum gifua.
Huath han hafdhe förra fangith ij stridh,
thet akthadhe han ij thän sama tiidh
ey alt saman vidher eet haar

p 250

fore the slagh som han ther faar.
Tha hans leon thetta sa,
at the honum swa näla ga,
hon vilde tha ey länger bidha
vtan löper tha fram ij thän sama tidha,
griper the riddara badha twa
ok kastar huar hin annan fra.
Tha fik thet leon ij the sama stund
ena swa iämmerlika vnd,
thet när hänne til dödhin gik
aff thet slagh ther hon tha fik.
Thet första herra Iwan vardh thäs var
thet hans leon är vordhin saar,
tha vardh han swa iämmerlika vreedh

p 251

ok hardelika moot the riddara reedh,
han thwingar thöm om the vilia lifua
the skulu sik ther badhe gifua;
än tho hans leon är vordhin saar,
hon hiälper tho honum ä huar hon far.
Huath the Lunette hafdho talath til
-- sannelika iak thet sighia vil --
the toko siin ordh tha ater thäre
-- thet matte tha ey annath vära --
ok fingo sidhan thän sama rät
som the hafdho för Lunete iät,
thet the vordho brände op a eet baal.
Swa hämpner gudh lynga maal.
Nu är herra Iwan gladh ok blidh
thet han hafuer löst Lunete qwidh

p 252

ok syrgher saara hwar han far
for the saar hans leon bar.
Tha han sa hänne swa näla ga
thet hon är näpligha föör at sta,
siin eghin saar han äkke kännä
fore the sorgh han bär fore hännä;
the varo tho mang, badhe stor ok sma,
tho han aktadeh them litit tha.
Fräls är vordhin Luneta nu
ok vinskap fangith aff sinne frw.
Hon loot som hon herra Iwan ey kännä
ok thakkar tho honum at han halp härnnä.
Ængin kände herra Iwan ther
ok ey hans eghin hiärta kär.
Hon bodh tho honum in medh sik fara

p 253

ok swa hans leon mädhan the äro sara:
"Hwilin idher ok hafuin nadhe
til thäs ij ärin til räkä badhe!"
"Gudh thakke idher fore idhra ära,
at thetta sin ma thet ey vära,
thy at iak kan ey vardha gladh
ey här ok ey ij annan stadh,
för än iak faar vinskap aff minne frugha
the iak hafuer daghlika ij hugha."
"Thet thykker mik vara illa giort,
thät ij vilin swa bradhlika fara bort.
The frugha thänker ey rät op a
ther tholkin riddara vil forsma,

p 254

huath han hafdhe hänne giort a moot
ther matte han väl radha a boot,
thet kunne ey väl swa mykityh vära
thet hon ther äpter skulde kära."
"Miin frugha, mik thykker thet vara väl,
huath ij talin medh rättan skäl,
thy ma iak idher ey väl sighia
huath iak hafuer brutith, thy ma iak thighia."
The frugha mälte swa innirlik:
"Stolte riddare, sighin thet mik,
vita thet ey flera än ij tw
huath ij hafuin bruthi vidh the frw?"
"Ja, miin frw, ther kännis iak vidher,
ij ärin the thridhia, thet sigher iak idher."
"Latin mik, herra, thet forsta,
huru thet matte vara swa,

p 255

idhart nampn ok huath ij heta;
thet är the bön iak effter leta."
"Jak vil thet göra for idhra böna,
mit nampn for idher ey länger löna;
thet vil iak, frva, sighiä thik,
Leons riddara man kallar mik.
Sannelika iak thet sighia vil,
thän är ey ij världine til,
huarken riddarä äller ok sween,
ther swa heter vtan iak een."
"Jak vil idher spyria om iak ma,
hwi lyster idher at heta swa?
Os thykker vara vnderlikt,
hwi idhart nampn mon vara slikt,
thy at vi aldrigh saghath hördhe
aff Leons riddara huath han giördhe."
"Thet maghin ij, frugha, forstanda här,
at iak äkke frägher är,

p 256

thy at hafdeh iak giort ij nakar riidh
ij torney, ij diwst äller ok ij stridh
riddäraskap medh mina händer,
tha vare iak, frugha, bäter känder."
"Æn vil iak, herra, bidhia thik,
ij dwälins här ij nat medh mik!"
"Ney, frugha, thet ma ey dugha,
för iak är sater vidher miin frugha
ok hafuer ther visso a til redho
thet hon forlater mik sina vredhe."
"Gudh late idher, herra, fara väl!
Nu lifuin badhe heel ok säl!
Gudh late idher the äro fa
ther ij swa mykith äpter thra!"
"Gudh höre, frugha, idhra bön
ok late mik ther fanga a rön!"
Hon lönlika mälte vidher sik ena:

p 257

"Nu veest thu, gudh, väl hwath iak mena,
at the frugha her äpter är
hon nykil til mit härta bär
och mik haffuer swa sarä spent,
mik rädis thet warder ey bradlik änt."
Tha han hafdhe talath thässa leedh
han thaghar genast thädhan reedh.
Luneta medh honum a väghin ridher
ok thakkar honum, thet sigher iak idher.
Han bidher hänne huath han ma
thet hon skal ther ey sighia ij fra,
huath riddara han monde vära
ther hona monde frälsa thärä.
"Min herra, thet vil iak lofua thik,
thet skal ängin spyria aff mik."
"Nw iak idher än bidhia vil;

p 258

tha ij seen ther tima til
ij glömin thet ey ok hafuin ij hugha
at säta mik vuidher mina frugha."
"Jak vil thet storlika gärna göra,
thet skulin ij badhe spyria ok höra,"
swaradhe honum the iomfrw klok
ok orloff sidhan aff honum tok.
Nu är här at sighia ij fra,
hans leon är ey fört at sta
ok giter ey medh honum gangit
fore the sar hon hafuer fangit.
Huath skal han til radha taka
thet hänne matte koma til maka?
Han gik ij skoghin ther han fan,
bladh ok mosa tha hänte han,
een litil säng han ther aff giördhe,
a sin skiold hona medh sik fördhe.

p 259

Han gik thiit hans leon la
ok lagdhe hänne a skioldin tha
ok lypte henne siden a sin häst
ok fördhe homa som han kunne bäst.
Stundum han hona siälfuer bar,
ther til om sidher han vardh var
een mwradh gardh for honum stodh;
han var tha badhe thröt ok moodh.
Han slaar op a thän starka port,
han vilde nödhugher ridha bort,
thy at thet var lankt a nattene tha;
hans örs var thröt ok matte ey ga.
Then portenär kom gangande thär,
spyr: "Hwa äst thu ther vte är?"
"Latin mik in, thet bidher iak idher,
iak thörff ij nat väl herbärghe vidher."
Tha swaradhe honum thän ädhla man:
"Ij ärin väl kompne", sagdhe han.

p 260

Han löpir fram som han skiot
ok portin op moot honum loot.
Riddara ok swena moot honum gingo,
storlika väl the han vnfingo,
sommä toko hans örs j tömä
och sommä toko hans wapen at gömä.
Tha kom husbondin som gardhin ätte
ok faghnadhe honum som bäst han matte,
hans synir ok hans dötter twa,
hans kära husfrv hon giordhe ok swa
ok toko han om thet sama sin
ok leddo han ij herbärghit in.
Hans leon the honum äpter bära,
sarlik henne skadhä the kärä;
thet gör them allom saman ve,
then iämber the a hänne se.
Husbondin mälte til herra Iwan,
thy at han var een donde man:

p 261

"Ij skulin, herra, dwälias härä
ther til ij väl til räka ärä,
idhart leon ok ij badhe;
man skal idher skipa alla nadhe."
Husbondans dötter medh gudz nadhe
the bästa läkiara varo badhe
ther man viste ij thet land;
the bundo thera saar medh hwitä hand
ok gafuo thöm drikka swa manga lund
at the vordho heel ij skamme stund.
Thän sama tima han la there
tha fingo the spyria the nymäre
at een riddare skampt ij fra
siwker ij een kaställa la.
Han var een mykin, fromber man;
aff Swartäklungra, swa heet han.

p 262

Aff the soot tha bleeff han dödh;
thet thotte hans viner vara nödh.
Æpter han liffde hans dötter twa,
the vänasta man medh öghon sa.
Tha toko the thrätta om fädhärne thera,
badhe om minna ok swa om mera.
The äldre syster mälte swa,
thet the yngre skulde ey fa
aff thera goz rät ey eet haar;
för wil hon til hoffua far
at fanga sik ther en then man,
ther thet for hänne väria kan.
Tha the yngre thet forstoodh
at hänna syster var swa hughamoodh,
hon thänkte medh sik at thet sinne
at hon skulde för konung Artws finnä
ok sik fore honum at kära

p 263

för än henne syster kome thärä.
Hon steegh a sin häst ok thädhan reedh
til Karidols hws the genasta leedh
at kära ther alla sina nödhä.
Hon tappar tho nu sina nödho,
thy at förra än hon kom thär
hänna syster ther for hänne är
ok hafuer sit maal til hofua fört,
swa at riddara ok swena hafua thet hört;
herra Gafuian hafuer hänne thet iat
han vil hänne väria om hon hafuer sat
ok biwdher hänne tho thet at thighia
ok ängom manne ther aff sighia --
"om iak skal fore thik stridha
ok lösa alla thina qwvidha."
Hon swaradhe honum: "Thet vil iak göra,
aff mik skal thet rät engin hörä

p 264

och iach thet enghom sighiä wil
för än idher wili är ther til."
Æpter thet kom farande thärä
the yngre syster ok ville sik kära;
hon hafdhe een stuntan mantil op a
aff brwnt skarlakan, iak sigher swa,
fodhrath väl medh hwita skin;
swa gik hon for konungin in.
Thän thridhia dagh ther for hen
tha kom drötningin ater igen
ok the medh hänne vaara takne bort
ridhande fore Karidols port
ok var tha lidugh ok ater fri
aff the fängilse hon var ij,
ther Malegreuans hafdhe hänne giort
som ij een deel hafuin förra hört.
Alle the fanga ther varo medh theem
äru nu alle kompne heem,

p 265

badhe riddara, swa ok swena,
vtan Lanzeler all ena;
thet kom tho til aff fals ok swik
at han bleeff ater, thet sigher iak thik.
Thän sama dagh man thet forstär
the yngre iomfru var komin thär
ok Fiälskarper var slaghin ij häl,
thet thotte thöm allom vara väl.
Herra Gafuians syster syner twa,
aff them man these tidendä fra;
the helsa herra Gafuain ok andra thäghna
aff Leons riddara väghna
ok sagdhe ther ij thän sama riidh
huru han löste alla thera qwidh.
The iomfrw thera syster var
hon helsar herra Gafuian opinbar:
"Min mödhebrodher, thet sigher iak thik,
at Leons riddare frälste mik;

p 266

thet giordhe han for idhra saka,
han frälste os aff alla omaka
ok idher manga helso sände;
han sagdhe at ij han görla kände."
Herra Gafuian swaradhe the iomfru tha:
"Leons riddara iak aldrigh sa
ok aldrigh hafuer iak aff honum hört
för än nu, huat han hafuer giört."
The iomfrw iach för sagdhe ij fra
hon stodh ther när ok lydde op a
ok kärir sik saara, hin salugha quinna,
thet hon matte ängin thän riddara finna
fore hänna skuld vilde göra swa,
thänna kamp sik taka op a.
Hon badh herra Gafuian medh gratande tara:
"Min käre herra, om thet ma vara,
ij görin thet for frughor ära,

p 267

ij värin mit maal mädhan iak är härä!"
Tha swaradhe hänne herra Gafuian:
"Iak giordhe thet giärna", sagdhe han,
hafdhe iak een kamp ey takith til handa,
thän iak skal ändelika bestanda;
thy vardhin ij ther at (a) lita,
thet sigher iak idher, thet skulin ij vita."
Tha the iomfrw thet forstoodh,
hon matte ey fa thän riddara goodh,
tha gik hon fore konung Artus at standa
ok kärdhe aff ny ther sin vanda:
"Mik thykker thet vara vnderlikt --
iak hördhe aldrigh förra slikt --
thet man skal ey här finna
thän sik thör the vnderwinna
väria mit maal, mädhan iak hafuer rät
ok vi gitom ey os siälfua sät.
Iak vilde gärna minne syster radha,

p 268

hon lote mik än vara medh nadha
ok lote mik hafua thet mik bär til
äpter min fadher medh rättan skil,
thet är the bön ther iak idher bidher
ok mina syster här medh idher.
Vilde hon, tho at hon är bald,
ey göra mik tholkith ower vald,
hwath hon vilde hafua aff thet iak a,
hon matte thet alt bäter fa
for wtan allä trättä,
och wilde hon liffuä medh rättä.
Æn tho at iak ey hiälper här fär,
mädhan iak är nu komin här,
ij skulin thet fräghna om iak ma lifua,
iak vil min rät ey thok op gifua."
Konung Artws swaradhe the iomfrw:
"Som een viis quinna tha talin ij nw."

p 269

Han loot hänna syster fore sik kalla:
"Iak vil höra idher skipilse alla
ok latin thet höra riddara ok swena,
iak vil idher giärna göra ower ena;
iak bidher ok biwdher hwath iak ma,
ij latin henne hafua ä huath hon a."
The äldre iomfrw swaradhe tha:
"Thet veet väl gudh iak gör ey swa,
ey fore thrwgh ok ey fore bön;
ther skal hon fanga a sannan rön.
Tho hon skulde thwsand vinter lifua
iak vil hänne ey een päning gifua,
vtan hon kan thän riddara fa
ther minom riddara thör besta."
Konung Artws swaradhe tha:
"Iomfrw ij thänkin ey rät op a,
tho at idhur tunga faller slät,
ij biwdhin idhre syster ekke rät.

p 270

Hon hafuer än xxxx dagha ther til
at leta effter then hänne hiälpa vil,
thän doom maghin ij ey bryta,
om iak skal rättin nakra lund nyta."
The iomfrw war tha brat til swara:
"Skal thet ä thet sama vara,
iak ma idher ekke mäla a moot,
tho at iak thäs aldrigh fanger boot;
ij hafuin ower lagh ok land at radha,
thet staar nu, herra, til idhra nadha:
vil hon mik bidhia at ij thet höra,
fore idhra skuld vil iak thet göra,
een dagh aff mik wntfa,
ok latin sidhan vara swa."
The iomfru sina syster badh
ok foor sik thädhan rät ij stadh.
Hon thänkte tha medh al sinnä

p 271

hwar hon matte Leons riddara finna;
til hans var hänna mäste aliit,
thet gudh matte hänne visa thiit.
Hon redh öwer mangra herra rikä
och wilde medh enge mot effter wikä,
ower bärgh och ower dalä,
hon kom ther ower medh mykyn quala,
och spordhe hwan thäm man hon fan,
om "här är nakar mik visa kan
thän iak far at äpter leta;
Leons riddare mon han heta."
The swaradho hänne ok sagdho: "Ney,
iomfru, thän riddara känno vi ey
ok hafuum aldrigh hört sakt i fra
at nakar riddare skulde heta swa."
Hon fik ther aff swa mykla qwidhä
thet hon var näplika föör at ridha;

p 272

hon vardh tho ther aff halla bliidh
thet hon var komin ij thän sama riidh
thiit hänna fränder fore äre
ok hänna viner the hona hafua kärä.
Thet mate man wäl a henne see
thet henne war j hiärtät we,
hon lagdhis tha nidher a sota siang;
hänna pina var badhe thung och lang.
Ena mö lät hon sik kalla tha,
the hon trodhe väl op a:
"Miin kära leka, iak thik bidher,
om thu vil ther nu taka vidher,
fara hädhan at thetta sinnä
thiit thu ma Leons riddara finna
ok läta mit ärinde ey for ga,
mädhan iak siälff ey fara ma."

p 273

The iomfru redher sik thaghar til
ok sigher hon gärna thet göra vil:
"Iak skal ater ey koma här
för än iak thän riddare funnith fär."
Hon tok orloff och bort hon redh;
henne war ey kunnog then ledh.
The iomfrw reedh swa vadhelik
-- hon hafdhe ängin sween medh sik --
thet mästa hästin fara ma
ther til daghin monde for ga
ok nattin tradh hänne til;
hon veet ey görla hwat hon vil.
Hon är nu stad ij diwpan dal,
väghin är thranger, hon ridha skal,
räghn ok haghil gör hänne ve,
thet var swa myrkt hon matte ey se
Thet var mykit ömkelik,
the nat var hänne pinelik,

p 274

saara syrgher the iomfrugha,
thy at hon var stad ij sorghsins lugha;
hon veet sik änkte til radha
vtan bidher gudh sik nadhä
at han vilde thet skipa swa,
hon matte the nat got herbärghe fa,
ok skilia hänne vidher varha sang,
hon ther hördhe, ok thera bang.
Æpter thet een litin riidh
löstis een deel aff hänna qwiidh.
Æn borgh la ther tha skampt ij fra,
thän wäktare bläser ther op a;
hwat han qwadh ok hwat han giördhe,
the iomfrua thet swa görla hördhe.

p 275

ok thaghar äpter hornith reedh
thiit hon thet hördhe, the genasta ledh.
Hon fan eet kors op a een bro,
tha mälte hon ok saghe swo:
"Mik hopar til gudh ther alt forma,
vi skulum ij nat got herbärghe fa,
ok kännis iak ther vidh sannelik
at thänne vägher ledher mik
thiit iak thän väktara hördhe qwädhä
medh söte röst ok mykin glädhä.
Thän vägh var tha badhe goodh ok slät,
hon kännis vidher hon hafdhe tha rät
ok reedh thän vägh for hänne la
til thet hws hon for sik sa.
Om thet hws gingo gropir thre,
the vänasta man wilde medh öghon se;
ther ower gingo lönlika spanga,
the varo badhe mio ok langa.

p 276

The iomfru gik tha thädhan bort
ower the gropa ok til thän port;
thet giordhe hon medh fögha listä;
hon kom ther ower thet ängin thet vistä
ok monde braat the väktara kallä:
"Huath vakin ij äller sofuin ij allä?"
Tha mälte een man a värninne stoodh:
"Ij ärin välkomin, iomfrugha goodh!
Mädhan ij komin ower the spanga
ij skulin här got herbärghe fanga."
The iomfrw swarar: "Gudh thakke idher,
iach torff thäs nw full wäl widher."
Han portin op moot hänne loot
ok gik sidhan hänne blidher ij moot:
"Ij skulin nu, iomfrugha, medh mik ganga,
iak skal idher alla redho fanga."

p 277

Han ledde hona j enä warma stoffua:
"Her skulen j, iomfrv, inne soffua."
Han skipadhe hänne rät alla nadhe
til dryk ok ätan badhe
ok bödh hänne sidhan godha nat:
"Ær idher här, iomfrw, nakath faat
-- thet är the bön iak bidhiä vil --
ij latin mik ther om sighia til."
Arla om morghonin dagher var liws
the iomfrw var til hästen fws,
hon helsar thöm alla ij thän sama tidha
ok sigher thet hon vil genast ridha.
Husbondin swarar hänne tha:
"Iak spyr idher giärna om iak ma,
sighin mik om thet ma vara,
hwi vilin ij swa bradhlika fara?"
"Jak vil thet storlika gärna göra,
om idher lyster ther a at höra.

p 278

Thän riddare iak far äpter leta,
'Leons riddare' mon han heta;
iak hafuer swa mykith aff honum hört,
huath riddirskap han hafuer giört.
Mik hopar til gudh, om iak ma han finna
iak skal mina nödh än forwinna;
thet veet väl gudh ok godhe män,
iak sa han aldrigh medh öghon än."
Husbondin swarar hänne tha:
"Thet veet väl gudh at thet är swa;
vitin thet, miin hiärta kärä,
thet var ey lange at han var härä;
iak han medh miin öghon sa,
han monde Fiälskarp til dödha sla
ok frälste mik aff mykke nödh;
thet löne honum gudh all werlden bödh,
Tha ij ridhin nu hädhan bort,

p 279

tha maghin ij se här fore van port
hwar han ligger, iak sigher ij fra;
een mere fiändh iak aldrigh sa."
"Ædhle riddare, a idhra tro,
fore idhra dygdh ij görin swo
ok fore alla frughor ära,
ij sighin mik huar han mon vära!"
"Thet veet väl gudh iak thet ey vete;
tho vilin ij fara hans at leeta,
iak visar idher gärna a thän ledh
ther thän riddare hädhan reedh."
Han fylgdhe hänne ower the vindebro:
"Ij skulin nu ridha a thänna moo,
thän vägh a idhra höghro hand,
han ledher idher til frömadha land."

p 280

Hon tok orloff thaghar ij stadh
ok giordhe som thän riddare badh.
Hon ridher nu thet mästa hon ma
til hon the käldo fore sik sa;
tha badh hon gudh aff hiärtä och sinnä
at hon skulde Leons riddara finna.
Hon ridher än fram om ena stund
genom een litin grönan lund;
eet hla hws hon fore sik fan;
tha spordhe hon at hwan thän man
ther hänne mötte ok hon sa,
om nakar thera känna ma
thän hon at letar ok hafuer kär
ok Leons riddare nämpder är.
The swaradho hänne ij samma riidh:
"Vi saghom han ij skamma tiidh;
han een bestodh her riddare thre

p 281

ok giordhe thöm allom saman ve."
"Jak bidher idher thet for frughor ära,
ij sighin mik hwar han mon vära!"
The swaradho alle ok sagdho: "Ney,
hwar han nu är, thet vitom vi ey;
om idher lyster ok vilin ij han finna,
tha viliom vi idher visa the sama quinna
ther snimst aff os thän riddara sa
ther ij swa mykith äpter thra."
Tha the swa hafdho talaz vidher,
Luneta komtha gangande nidher
aff the kapella ther näla stodh
ok helsadhe tha the iomfrw godh.
The iomfrw badh Lunetam tha:
"Fore idhra hofwizko ij görin swa,
vitin ij hwar Leons riddare är,
ij visin mik han mädhan iak är här!"
Luneta swaradhe the ther til

p 282

at hon thet gärna göra vil:
"Iak vil idher fylghia a mina san
thiit iak snimarst skildis vidh han."
The iomfrughor ridha nu badha saman,
the kalazdho mankt ok giordho thöm gaman.
Luneta sagdhe the iomfrw tha,
huru Leons riddare halp hänne fra
hon skulde bränna op a eet baal,
hafdhe han ey vart tha hänna maal.
Tha the hafdho lenge talz vidher,
Luneta tha the iomfrugho bidher:
"Thänna vägh tha skulin ij fara
ok takin hans fulgörla vara,
ther til ij finnen nakan thän man
ther idher aff honum sighia kan.
Thän snimpsta tima iak han fan
tha skildis iask här vidher han

p 283

ok sidhan iak ey thän riddara sa;
iak kan ther ey meer idher sighia fra;
hwat han hafuer sidhan giort,
ther hafuer iak äkke aff sport.
Mädhan ij hafuin rät at dela,
gudh late idher han tha finna hela
ok nu bradhlika at thetta sinne;
tha vardher idher anger minne.
Nu farin idher väl, miin hiärta kärä,
iak ma ey länger dwälias härä,
ok latin mik thet, iomfrw, fräghna,
ij helsin han a mina väghna".
Luneta foor sik ater igen;
the iomfrw ridher thädhan een
thän sama vägh hon hänne badh.
Han ledde hona ij thän sama stadh
ther Iwan och hans leon badhä
hwites om nat och haffde nadhä
och warto hell aff thera sara,

p 284

for än the mundo thädan fara.
Husbondin gik henne siälff ij geen,
han kalladhe rasklika a sin sween
ok badh han taka hänna häst
ok göma han som han ma bäst.
Han badh the iomfrw stigha aff bak:
man skal idher här skipa alla mak,
om ij vilin ij nat här bidha,
äller sighin mik hwart ij vilin ridha."
Then jomfrv swaradhe honum ther till:
"Mith ärände iach idher sighiä will:
jak far thän herra nu at leta,
Leons riddare mon han heta,
ok bidher iak idher for idhra ära,
ij sighin mik hwar han mon vära."
"Thet weet män" tha sagdhe han,
"iak vil idher visa thän ädhla man;
vilin ij ey dwälias at thetta sinnä,

p 285

tha maghin ij han ij qwäld at finnä,
thy at han reedh hädhan nu ij stadh.
Tha vardh the iomfrw ij hiärtadh gladh
ok takkade honum for sine gaffua:
"Nw vil iach idhert orloff hawa
och ridhä effter honum hwat iak forma.
Thet rader iach tik at thu gör swa."
Hon stigher tha ther a sin häst
ok ridher thädhan som hon ma mäst
a thän vägh the viisto hänne a
ok loot ey aff för hon han sa.
Thän sama tima hon han se fik,
tha mälte hon vidher siälfua sik:
"Herra gudh medh sina nadhä
gifui thän riddara thet til radha
thet han vili nu fylghia mik;

p 286

tha är iak holpin sannelik;
hälder tapar iak mina stunde
ok mina mödho swa manga lunda
om han mik swa sara forsmar
-- -- -- -- -- -- -- -- -- --
Hon ridher skiotlika fram til han
ok helsar han thet bästa hon kan:
"Wäl är mik at iak hafuer idher seet
ther iak hafuer swa länge äpter leet."
Thän riddare til the iomfrw sa
ok swaradhe hänne ok mälte swa:
"Gudh helse idher nu ok allan tidha
ok löse idhar anger ok idhra qwidhä!"
"Gudh höre, herra idhra bön
ok late mik ther a fanga rön;
medh honum maghin ij mäst at valda
om iak skal mina äro behalda.

p 287

Tha the ridhu saman tu,
tha saghde til hans the iomfru:
"Vilin ij mik höra ok ma thet vära,
iak hafuer eet maal fore idher at kära.
Dagh och nat tha hawer iak rent
siden iach war effter idher sent;
sighnadh vardhe the söta stund
ther mik ledde a idhar fund!
Een iomfrw badhe höfwizk ok riik
hafuer mik nu här sänt til thik.
Ædhle herra, thänkin idher
ok görin thet miin iomfrw bidher,
ther marghin dagh äpter idher reedh
ower bärgh ok dal swa langa leedh,
ther til hon lagdhis a sota sianga
ok var ey föör at ridha äller ganga.
Tho vilde hon idher thiäna gärna;

p 288

thy viiste hon mik wt, sina eghna thärna,
hiit skiotlika a idhra nadhä,
thy at hon hafuer fangith storan
skadha.
Hänna goz är hänne takith fra,
thet hon for gudh ok världine a;
thet vänter, ij hafuin thet ey förra hört.
Vilin ij thet göra fore hänna bön
ok taka aff gudhi ok aff hänne lön,
väria hänna maal mädhan hon hafuer rät
fore thöm thet vrankt hafuer aff hänne thrät?
Nu latin, herra, mik thet höra,
thet ij vilin swa väl, göra!
Lyster ok idher hälder hafua mak
än väria minna iomfrw sak,
tha är hon swikin aff thän sama akt
ther hon för hördhe aff idher sakt."

p 289

Herra Iwan monde ther til swara:
"Mik dugher ey medh makt at fara;
tharff hon mina thiänist vidher,
tha vil iak gärna fölghia idher,
thy at han faar siäldan loff til hofua
ther ydhelika vil hema sofua.
Iak vil hänne hiälpa hwath iak ma
fore hwar thäm man ther talar a,
om gudh giffuer mik ther lykko til;
thet sigher iak idher medh rättan skil."
The iomfrw vardh tha gladh ok fro
at hon hördhe thän riddara tala swo
och mälte til han blidelik tha:
"Thet löne idher gudh ther alt forma!"
Tha the hafdho länge talaz vidher
tha komo the ther fram om sidher
ther han eet riikt hws fore sik sa,

p 290

Pinande borgh, thet kallath var swa.
Thet lidher nu fast at daxins tidha,
the varo ey länger för at ridha.
Tha mälte the a husith äru:
"Illa warder thu komin häre;
han sagdhe thik ena kranka aliit
ther thik til herbärghe viiste hiit;
mädhan thu äst komin hiit til vaar,
sorgh ok angär thu här faar,
om thu hafuer thik ey rasklika bort
hädhan fra var adhil port."
Herra Iwan swarar fore vtan gaman:
"Nu vardhe idher ve rät allom saman,

p 291

man ma thet wäl a idher finna
j ärin alle ouise her inne.
När bröt iach thet wid nokor idhär
thet thu swa illa fore mik bidher?"
"Ridher thu thik ey hädhan braat,
thu finder thet fore annar naat,
ok komber thu a husith fram,
thet skal thu röna, thu faar ther skam."
Herra Iwan vilde ey ridha bort;
han rände tha for thera port
ok öpte fast at thet sama sin,
badh sik genast lata in:
"Hwath thet mik vardher til skadha älla froma,
iak vil här in, om iak ma koma."
Thän kwre öpte a sin tinnä:
"Donde man, huath vilt thu här innä?
Tholikt är mykyn iämbirs nödh,
thet thu vil skynda til thin dödh;

p 292

thu faar här last ok ängin ära,
thy matte thu hälder for vtan vära."
Herra Iwan taladhe til thera än:
"Hwi latin ij swa, hine salughe män?
Hwat haffue i mik til saka giffuä?
Hwi wilin j mik til laster driffuä?
Swa manga land som iak hafuer leet,
swa ofögho folk hafuer iak ey seet
som mik tykker nu vara härä;
thet thör iak om gudh väl swäria."
Tha herra Iwan hafdhe talath swa
een frv monde moot honum ga;
hon var een gamul höwizk quinnä;
hon helsadhe han medh vit ok sinnä;
"Ij thorfwin ey, herra, vardha vreedh
älla mödha idher nakra leedh;
sannelika iak thet sighia vil,

p 293

huath the hafua idher här talath til,
thet är ey for vtan skäl;
the vnna idher alle saman väl
ok varadho idher vidh ij thetta sin,
at ij skuldin ey ij husith in,
thy at görin ij thet, iak sigher swo,
thet angrar idher a mina tro.
The thordho ey annar lund vara idher vidher
än medh ondum ordhum vntfanga idher;
thet är thera sidh at göra swa,
medh ondum ordhum män vntfa,
thy at the vildo thet nödhughe se
thet nakar skulde här fanga ve.
Æn vi här vtan fore bo,
os är vidh lifuit forbudhit swo,
at aldrigh är thet swa donde man
thet vi thorum herbärgha han,
vtan vi vitom hwadhan han ärä;
ney sannelika, thet ma ey värä.

p 294

Nu hafuer iak sakt siduenio vaar
ok huru här a husith staar.
Iak vil idher ey mena in at ridha,
tho radher iak idher hälder vte bidhä."
Herra Iwan swaradhe hänne tha:
"Thet är nu natta time op a;
om at iach ridher häden brat,
hwar skulde iach tha liggiä j nat?"
The frugha swaradhe honum ther til:
"Gör nu som thu siäluer vil!
Komber thu hädhan for vtan skadhä,
thu thakka thäs gudhi ok hans sighadha nadä!
Gudh läti mik än the glädhi ske,
iak matte idher än lifuandis se!"
"Gudh löne idher godhwilin, frw,
ij allan tima ok swa nu!
Tho sigher mik min hugher swa,

p 295

at iak thet ekke lata ma,
iak skal här nu ändelika in
ok vagha mit liiff at thetta sin."
"Gudh late idher, herra, fara wäl"
Han swarade henne: "Liff hel och säl!"
Han ridher thaghar genast bort
fram fore thera adhil port,
hans leon alt medh honum gik
ok swa the iomfrw, thet sigher iak thik.
Han kalladhe a thän portnärä
ok swa a hans kompana flerä:
"Lät op portin sköt for mik
iak vil här in rät ändelik!"
Tha swarade honum then portenäre:
"Hwat skal iach idher sighiä mere!
Skynt tik häden om thu vilt!
Thu far her enkte wtan ilt."

p 296

Herra Iwan swaradhe honum ther til:
"Mit lif iak häre vagha vil."
The loto nidher the vindebro:
"Riidh nu in om thu vil swo,
mädhan thu swa mykith ther äpter stär,
ok akta thet siälfuer sidhan huru thet gär!"
Han reedh genast in om thöm alla
ok aktar ey huath the han kalla.
Eet mykith hws vardh han tha var
mit ij huith hwar thet staar;
ther vtan fore var een digher släta
-- han viste ey huath slikt hafdhe säta --
ther om tha gik eet hakil värk,
badhe höght, dighirt ok stark.
Ther var ij thän gardhin inne

p 297

thry hundradha möör ok stolta quinnä;
the spunno gul ok vafuo ladh;
ängin thera var tho gladh,
the mondo alla syrghiande vära
aff thän harm the hafdho at bära.
Badhe päl ok baallakinna,
the rikasta ther man ma finna,
aldra handa dyre thing
la ther alla väghna om kring,
ther ma aff gul ok silke gör;
thet maghin i här i bokinne höra.
The arma frughur ther sata,
swa ömkelika varo thera lata,
ängin thera var swa riik,
ther helan kiortil hafdhe a sik,
kinder swanga ok halsa myo,
manga sa man ganga swo;

p 298

thera färgha var badhe gul ok bleek,
thet var aff hunger ok ey aff leek;
a thera klädhe var mang een boot,
fra thera hals ok til thera foot
ä huar annar klwt när annan sat.
Herra Iwan gaz ther illa at:
"Slikt är sorgh ok dighir oära,
thässa frughur skulu swa thwingadha vära.
Ther näst toko the alla at grata
ok swa ömkelika at lata;
the slogho thera hofwdha alla nidher
ok gafwos alla ther illa vidher,
thet var sorgh at se ther a,
a thän iämber the hafdho tha.
Tha han hafdhe länge hört a thera graat
ok thera swa omkelika laat,
han vände sik a een annan leedh
ok genast ater til portin reedh.

p 299

Thän portanäre moot honum gik,
swa vnderlika han til ordha fik:
"Thik dugher ey nu bort at fara,
thu skal, kompan, här inne vara.
Thet veet iak a mina san,
thu giördhe som een hemsker man,
at thu loot sthik ther at langa
ther thu kunne änga äro aff fanga
vtan skam ok skadha badhe;
thu vilde tha ey lydha radhe,
tha iak badh thik hädan ridha,
nu skalt thu här inne bidha."
"Min käre vin, hwi talar thu slikt?
Mik thyker thet vara ängo liikt.
Iak thänkte ther än aldrigh a
at iak skulde hädhan fara swa.
Iak spör thik andra handa saka,

p 300

the mit hiärta monu göra omaka:
hwadhan äru thässa quinna,
the här thetta gullith spinna
ok aff hunger äru pinadha swa
at the äru näplika föra at ga?"
"Thet veet väl gudh, thet swär iak thik,
thu faar thet aldrigh vita aff mik,
ok leta thik een annan man
ther thik thet äwintyr sighia kan."
"Mik thykker, iach hawer ey annat til,
swa frampt om iach thet witä wil."
Han reedh til gardhin nu som för
ok vardh tha var een litin dör;
han steegh aff bak ok bant sin häst
vidher gardhin som han kunne bäst,
och sidhan in fore the frughor gik;
medh blidhom ordhum han thöm vnfik:

p 301

"Gudh helse idher badhe gambla ok vnga,
löse idhan anger ok swa idher thunga,
vände idher sorgh aff thänna vadhä
idher til glädhi medh sina nädhe!"
Tha swaradhe honum een gamul frugha:
"Gudh höre idhra bön ok late hona dugha!
Mik thykker ij ärin swa kompne häre
thet ij vilin vita hwa vi äre;
thet skulum vi ey löna for thik,
mädhan thu os helsar swa innerlik."
"Thet vilde iak storlika giärna forstanda,
huru idher kom thässe nödh til handa."
"Thet var een konung badhe riik ok kaat
-- ena stund foor honum ful väl aat --
ower thet land ther vi aff ära.
Han vilde siällan hema vära,
til torney ok diwst var han een man,
mang land tha sökte han

p 302

äwintyr at finnä.
Tha kom han ena sinnä
ij thänna kastella farande härä --
thet maghom vi alla saara kära;
fore hans hemsko ok hägomma saka
tholom vi här pino ok digher omaka.
Mik rädhis thet, herra, thet mon swa ga,
thu mon thin deel ok här aff fa
ok vardher thu hans hemsko nu at gialda,
tho at thu matte ther ij änkte valda,
vtan gudh medh sina nadhä
frälse idher aff sorgh ok vadha.
Thet var tho som iak sagdhe idher,
han kom om siidher tho här nidher.
The ower thetta hws hafua at radha

p 303

äru twe diäfwls syner badhä.
Hwa ma slikt ominne mona:
thän annar var födder aff een kona
än annar thera aff eet faar,
thet sigher iak idher rät oppinbaar.
Tha han hafdhe ligath här ena nat
tha kom han ey andra lund ther at
än stridha en a moote thöm badhä
häller gifua sik fangin til thera nadhe.
Thän vnge konung ok herra var
han var ey fulla tiwghu aar,
han var ey för at mote thöm stridha,
han matte sik gifua ij thän sama ridha
ok ij thera minne at blifua,
swa framt om han vilde lifua.
Han thingadhe här fore lifuith swa,

p 304

thet han skulde hwariom thera fa
halft annath hundradha mör;
thaghar nakar thera dör,
swa manga skal han sända härä,
at the skulu äkke färre vära.
Æ mädhan thässe diäfla lifua
tha skal han thenna skat wtgifua,
ther til gudh vil göra swa väl
thet nakar slaar thöm badha ij häl;
tha äru vi lösa aff thennä qwidha
ok maghom vi sidhan medh nadher blifua.
Vi vitom thet tho medh rättan skil
at thäm man hitis äkke til
ther thöm ma een bestanda;
thy nadhe os gudh fore storan vanda.
Hwar thänkiom vi salugha quinnor op a!
Iak veet thet aldrigh vara ma,
thet vaar sorgh faar een ända

p 305

för os komber döden at hendä
hälder vardhom vi här thola nödh
aff hunger ok thörst vidher vtn ok brödh
ok ther til ok swa nakna at ga
at ther är skam at se op a.
Aldrigh gitum vi swa mykith thiänt
at thet vardher ey aff os ränt;
hwat wi afflom mere eller minnä,
thet niwtom wi ey, hinä salgo qwinnä,
ok är thy hälder aldrigh een
ther til sinna gärning är swa seen,
at hon gör om siw dagha minna än swa
thet tiwgu skillinga giälda ma;
ther aff fa vi ekke meer
än fyra päninga giordha aff eer,

p 306

ther at skulum vi nu lita
gadhe til födho ok swa at slita.
Een riddare matte ther riik aff vära,
skulde han tholik skat op bära
som thässe diäfla aff os fa,
ther os swa ömkelik forsma.
The thwinga os ok sara thrugha
mera at göra än vi mugha.
Om thet kan nokor tiid warda swo
thet wi arma qwinnä hawa roo,
tha hätä the os badhä stekä och siuda
om wi ey görä hwat the biuda,
thy kunnom vi aldrigh hafua nuadha
mädhan thässe diäfla (munu) ofuer os radha.
Huath hiälper mik ther sighia ij fra,
mädhan thet skal tho vara swa!
Thet veet väl gudh alle världine bödh,
iak kan ey sighia aff alle the nödh

p 307

ther the os göra margha lunde
ok vi här thola alla stunde.
Thet gar os tho än meer til mena:
vi se här daghlika riddara ok sena,
the hiit a äwintyr koma,
the mista liiff ok thera froma
for thässa diäfla synir twa,
swa at vi ther daghlika se op a.
Iak rädhis, thet ganger ok ofuer thik,
thet vet väl gudh thet angrar mik,
at thu skalt a mot them stridha,
för än thu mat hädhan ridha."
Tha swaradhe the frw herra Iwan:
"Gudh frälse idher alla," sagdhe han,
"ok gifui mik ther til sina nadhe
at iak matte thöm dräpta badhä;

p 308

til honum är min höxte alit.
Iak warder nw häden ganga och thit
j thet myklä hws her stander närä.
Gudh göme idher, frvr, ee hwar j ärä!"
Han reedh nu thädhan ok giördhe swa
j thet mykla hws iak sagdhe ij fra
ok fan ther ängin innä,
hwarte man äller quinneä,
ther honum hafuer nakra höfuizko giort;
thy reedh han genast thädhan bort
ij thän gardh ther mäla la;
hans leon ok iomfrwan giordho ok swa.
Här koma honum nu gangande ij geen
höfuiske män, badhe riddare ok swen;
the toko hans örs ij töma
ok loto thet ful väl göma,

p 309

ok swa thän gangara iomfrwan a reedh
giordho the vidher ok samu leedh,
och mälte hwar vidh sin kompan tha:
"The skulu thöm aldrigh ater fa."
Tha herra Iwan a gardhin gik
een gamal riddara han se fik
hwar han sat ok vilde a lydha
huath een iomfru las til thydha.
Vnder honum var bret ballakinna
the ristasta ther man matte finna.
The iomfrwa las ther romanz,
ena book man kallar swa a franz.
Een frua ther man vänasta sa
sat ok ther ok lydde op a,
the iomfrw modher ther las the book;
hon var badhe höfwizk ok klook.

p 310

Hwath man sigher aff Genowere
äller aff andra frughur flere,
än tho at the varo rika,
the matto tho ey vara hänna lika;
til thokt och höffuiskä sinnä
war hon en for andra quinnä;
som sool var hon ower andra stiärna,
thy thiänte man hänne omata gärna.
Thän tima hon ey äldre var,
som man sigher, än fämptan aar.
Æn tho at hware Cupido
var tha til ok giordhe swo
-- thän man kallar älskogha gudh --,
han vilde thet skipa medh sit budh
for allum mannum mena
for vtan sik siälfuan ena,
at ängin skulde hona fa --
sannelika han giordhe ok swa
ok sin guddom forlata

p 311

ok thiäna hänne til alla mata.
Thän gamble riddare iak sagdhe fra
swa optelika til hänna sa;
honum thökte glädi at henne wärä,
thy at han haffde henne kärä,
han atte barn ij världine ey flere,
thy var hans skämptan at hänne mere,
ok han swa opta aff hänne hördhe
hwat mästerskap hon thär giördhe.
Nu skulin ij höra ok här forstanda,
huath the toko ther til handa,
the ther varo for honum innä:
the sprungo op alla at thet sama sinnä,
badho honum gudhi väl komin wärä
ok allum thöm ther fore ära.
Iak kan thet ey sighia for san,
aff huath hiärta the helsandho han,
huath thet är honum giort til spot

p 312

äller the vilia honum got.
Han vardh swa väl vntfangin thär:
the stolta iomfrw til hans gär
ok thiänar honum til alla föghä,
swa at sielffuom honum väl ma at nöghiä;
hon vnwäpner sielff thän riddara godh
ok minnelik for honum stodh
ok giordhe honum än meer til ärä:
hon thwo hans hofwdh medh han var thärä
medh hwitä hender och finger sma;
the stolta jomfrv giordhe swa.
Sidhan löth hon honum klädher fa,
the rikasta man medh öghum sa,
medh hwit skin och skarlakan rödh;
the giordo alt hwat then jomfrva bödh.
The iomfru badhe höfuisk ok bald,
hänna dyghdh var swa marghinfald,

p 313

thet thökte henne off litit wärä
thet hon matte honum görä til ärä.
Skal iak ther meer sighia ij fra?
The mö ok frugha badha twa
vilde ey fra honum ganga
för the fylgdho honum til sianga
ok budho honum ther godha nat.
Herra Iwan sofnar sidhan brat;
hans leon vidh hans föter la,
thy at hon var van at göra swa.
Thet första daghin växte liws
herra Iwan klädhis ij thet hws;
tha kom ther ater the iomfru
ok ledher herra Iwan thädhan nu
ij eet litidh kapella ther var när

p 314

ok prästin ther til redho stär;
han sagdhe honum tha mässo ij stadh
aff thöm hälgha anda, som iomfruan badh.
Tha vte var mässa ok alla tidhä
han tok orloff ok vilde ridhä.
Husbondin var tha siälfuer til swara
ok sagdhe, han matte ey thädhan fara:
"Min käre vin, här aer een sidh
ok hafuer här varith swa langa riidh,
-- äkke ma iak ther om valda,
iak vardher han nödhugher vppe hallda --
at hwilkin man her gesta fa,
han vardher her stidha vidher diäfla twa.
Iak vardher the diäfla läta här in;
thu skal thik väria at thetta sin,

p 315

hwat hälder the gifua thik rätta sak
älla sla thik a thin bak,
swa framt som thu vil lifua,
älla skal thu thik fangin gifua."
Tho herra Iwan var ey gladh,
han vämptis thaghar tho ij stadh.
Tha mälte om thän gamble man:
"Sannelika", tha sagdhe han,
"om gudh vil göra medh thik swa väl
at thu thöm badha slar ij häl,
tha skal thu her een herra vära
ower alla the frughu the her ära;
ower land ok borgh tha skal thu radha
ok staar sidhan alt til thinna nadha;
the aldra vänasta dotter miin
hon skal tha vara kärasta thiin."

p 316

Herra Iwan swaradhe honum tha til:
"Sannelika iak thet sighia vil,
gudh gifui mik kono ä hwar han ma,
iak vil hona äkke köpa swa.
Thet veet iak tho sannelik:
tho at kesarin aff Room är yfrith riik
och krono skal ther bära,
han matte hona fa medh ära."
Husbondin mälte til herra Iwan:
"Om gudh thik the äro an,
at thu mat thöm ower koma
medh thin krapt ok thinom froma,
thu skal mina dotter endelik fa.
Gudh late mik thet se ganga swa!
Nu skipa thik, herra, väl til väriä!
The koma nu bradhlika farande härä.

p 317

Thu skalt them ändelik bestanda
ä huru thet ganger thik til handa.
Mik thykker thu hafuer een angist bära,
thet ma miin dotter sara kära.
Thu thänker then kamp ther medh forganga
thet thu skal ey mina dotter fanga.
Ney män weet, thet gaar ey swa,
thu skal thöm ändelika badhom besta,
thy at then sith är off gamal her,
thet hwilken man her komen är,
wi sem han antigiä bliffuä dödh
eller och giffuä sik medh myken nöd."
Herra Iwan swaradhe honum ther til:
"Iak thöm gärna bestanda vil;
tho at iak vilde her sighia ney,
mik thykker thet ma dugha ey.
Mädhan thet skal ä thet sama vära,
tha lätin the diäfla koma härä!"
Twa diäfla synir tha komo ther fram --

p 318

gudh gifui thöm badhe last ok skam!
The varo badhe illä ok leedh.
Thän fara son han var swa vreedh.
Hwar thera hafdhe ena stang
aff apilträ, badhe digher ok lang;
een kylfua sat ther ofuan a,
swa hwasse pigga aff hänne ga,
aff stal giordh äpter thera sidh;
thär matte änkte standa vidh;
huath han medh the kylfuo slär
thet gaar alt fore som änkte är.
Thässe diäfla synir twa
hafdho stora pancerä op a,
sidha mit a thera been;
til at stridha varo the ey seen;
bart var thera hofwdh ok foot,
tha the träddo herra Iwan ij moot;
een skiol a arme hafdhe hwar thera
ok sidhan aldrigh vapn mera

p 319

-- the waro starke medh ilzsko ful --,
kringlutter mädhan som eet hiwl.
Tha hans leon vardh var ther vidher,
tha grännadhe thet ok lagdhis nidher
ok thrykte sik saman ij een bal
ther thet la tha op a thän val,
som ighilbyrst han plägher at göra
tha han thet ser han vil ey hoa,
ok skalff th som eet äspä bladh
thy at hon var vreedh ok äkke gladh;
hon bardhe iordhena medh sin hala;
hon räddis for sins herra qwala
ok sa thet väl at the badhe
vildo herra Iwan skadha.

p 320

Tha mälto om the diäfla twa:
"Thu skal thit leon fra os sla --
vi viliom thet ey hafua här --
älla sigh nu thet thu fangin är;
thet skal tik ekke dugha
at thit leon skal os trwga.
Lath hona bindä swa fastelik
at hon ma os ey göra swik
ok ey til hiälpa koma thik.
Lyster tik siden hiit til mik,
tha kom thik skyt a thänna val,
iak skal thik gifua eet thet fal
at thu aldrigh thäs böter fär
mädhan thu ij världine är."
Tha swaradhe honum herra Iwan:
"Thu thrughar mik fastlika, kompan!

p 321

Mik thykker ij idhrom ordhom swa,
ij rädhins leonith badhe twa;
vil thet idher nakra thiänista tee,
mik lyster ther fulwäl a see."
Thän diäfwl ther födder var aff eet faar,
han vardh swa bradher til anzswar:
"Nu lät thit leon genast bort:
thu skulde thet longo hafua giort:
thy hon ma äkke vara när
a thässe mark, medh vi stridhom här,
thy at mate thu hielp aff henne fa
-- huru thit mall kunde siden ga --,
tha ware i tu a mot os twa,
ok thet ma äkke vara swa;
thu skalt ena stridha i mot os badha
älla gifua thik fangin a vara nadha."

p 322

"Hwart skal iak nu hona lata
swa at thet ware idher til mata?"
The viisto honum een litin kofwa:
"Lät hona här in at liggia ok sofua,
läs siden dören ater igen,
swa at hon os ekke ma göra men!"
"Thet skal iach görä a mina tro,
gudh ma mik än hiälpä tho!"
Han tok sit leon at thet sama sin
ok loot thet swa ij kofuan in
ok läsir sidhan thet bästa han kan,
tok swa nykylin ok kastadhe han
ij änlitith a thöm andra fiända:
"Nu göm han siälfuer, thin onde skände!"
Man loot hans örs tha til hans ledha,

p 323

sadhlath var thet ok alt til redhä;
han sprang a bak, thy at han var vreedh,
ok thaghar mote thöm diäflom reedh.
Han stak thän annan thaghar nidher,
swa at han la ok stunde vidher.
Han sprang op ok riste sik:
"Huath thu hafuer, kompan, borghat mik,
thet vardher thu her saara gialda,
om iak ma lifuith halda."
The slogho herra Iwan badhe ij sän,
the ondo diäfla ok äkke män,
swa at han nära a iordhina gik
aff the slagh thär han thär fik.
Herra Iwan fik tha een hardhan leek
som man pläghar at väria steek,
annar til ok annar fra
swa angislika the han sla,

p 324

at hiälmin bughnar som eet lädher,
skiolin sprang op ij thet vädher
the storo stykke aff honum springa;
ey dughde tha for lifuith thinga.
Herra Iwan var nu stadder ij vanda;
huath honum var förra komith til handa
aff bardagha ok stridhlike nödh
at han swa opta sa sin dödh,
thet thotte honum tha änkte vära
for the slaag som han faar thärä.
Herra Iwan vär sik huath han ma
fore the diäfla synir twa
ok huggir fast a badha händer;
thän faara son fore honum ständer
ok galt honum ater thän omaka
ther han tholde fore thera saka

p 325

medh hug badhe thung ok stark,
at han fälde op a the mark
the stora kylfuo han hafdhe ij hände
ok änkte vätta til armin kände.
Matte hans leon honum hiälper göra?
Thet läter bokin idher här höra.
Iach sigher thet sannerlik idher,
thet torffte herra Iwan nw wäl wider.
Wilin ij höra, iak sigher ij fra
huath leonith giordhe ther thet la.
Thet thänker a swa margha lundä,
huru herra Iwan halp thy ij the stundä
tha ormin vilde dräpa hana
ok letar sidhan alla vana,
om ther vare naghar smugha op a,

p 326

ther hon matte genom ga.
Hon hördhe herra Iwan stoor slagh ther fanga
aff the diäfla moot honum ganga
ok thänker thet ij thän sama riidh
thet han thörff hänna hiälper vidh;
hon wilde honum gernä ater gialda,
om hon matte ther j walda,
thet han haffde henne hulpet wäl
tha ormen wilde henne sla j häl.
Nu tha leonith thetta fan,
thet matte ey koma wt til han,
swa mykin harm hon thär aff fik
at hon när aff vitit gik.
Thet falder nidher fore thän dora;
tha vardh thet var een litin bora
vnder syllith ther thet la
ok gräfuer sidhan hwat thet ma,
ther til grafuin var swa stoor

p 327

at thet genom ther wt foor.
Herra Iwan vardh nu modher om sidher
aff the starka diäfla han bardhis vidher;
han skirmer wäl a badhä hender;
hwars thera skiolder war fulwäl kender,
thy at han war starker som nokot stal;
thet war eth mykit vnderlikt mall,
the stora hug herra Iwan slar
thet beet a them rät ey eth har.
Fore tholik ofuervättis nödh
herra Iwan räddis fore sin dödh,
thy at hwargen thera haffde fangit sar,
wtan annars thera arm han lamber war.
Herra Iwan hafdhe manga vnda
ok blödde fast ij allä stundä;

p 328

thet stoodh honum swa nödhelik,
han hafdhe nästan gifuith sik.
Tha kom hans leon ij thän sama riidh
ok löste een deel aff hans qwiidh;
tha lopp hans leon rasklik fram
och grepp then ther ey war lam,
thet kastadhe thän diäfwl nidher til iordhä,
swa at han sik ey röra thordä;
ma han ey bradhelik hiälper fanga,
tha kan han aldrigh bort ganga.
Hwart thet barn ther komith var thärä,
badhe större ok swa smärrä,
tha thakkadhe the thet leon allä,
tha the sagho thän diäfwl falla.
Thän annar diäfwl tok höght at öpa
ok vilde tha til sins kompans löpa,

p 329

thit han swa önkelika fallin la,
ok vilde thet leon fra honum sla.
"Huath skal mik länger lifsins frist,
mädhan iak hafuer min kompan mist!"
Thet förstä herra Iwan thetta sa,
at diäfwlin wendis honum ij fra,
han rasklik effter honum rende
medh thet swärd han haffde j hende,
han hu a hans hals som han var stark,
thet hofwdhit foor wt a thän mark
ok bukin styrte for honum nidher;
herra Iwan sik thär gladde vidher.
Tha mälto the ther stodho när:
"Thet veet väl gudh ij himerike är
swa mang land iak hafuer om leet,

p 330

skälikare hug iak hafuer ey seet,
än thänne diäfuul han fik nu;
thäs löne idher gudh ok swa var fru!"
Herra Iwan löper bradhlika tha
thiit leonith a hinom andra la
ok vilde thy hiälpa om thet matte ske.
Thaghar leonith fik thet se
thet slaar bort axlena aff hans liiff
som hon vare skorin aff medh een kniff.
Tho at han visar til Momppaler
ok bidudher ther silff ok gul of mär,
han kan ther ey thän mästara fa
ther honum thet saar nu läkia ma.
Thän diäfwls son badh swa nadhelik:
"Sla thetta grymma diwr fra mik,

p 331

ther mik hafuer här swa saara skänt,
tho at iak hafuer ey thet aff thik thiänt;
jach kennis, herra, ther gerna widher
at iach hawer mykit brutit mot idher
ok swa mot andra flere,
thy är min sorgh nu thäs mere.
Iak bedhis nu aff idher nadhä,
latin mik ey mera skadha!
Man skrifuar ther aff ok sigher swa,
thän är ey värdher nadher fa
ther ey vil nadher gifua;
nu latin mik, herra, lifua,
mäden iach mik sielff ey weria ma,
jach mon thok aldrik häden ga."
Herra Iwan swaradhe honum ther til:
"Om mik lyster ok om iak vil,
tha sigh nu thet här oppinbara
for thänna mykla frugho skara

p 332

ok allom thöm her se op a,
thet thu nu ekke mera ma;
tha takir iak sidhan leonith til mik,
thet skal ey mera skadha thik.
Mat thu sidhan lifua ok är swa säl,
tha an iak thik thet aff hiärtadh väl;
skalt thu dö ok är thet swa,
tha vardhe thet thär om, huru thet ma."
Tha kom folkith löpande thär,
huart thet barn a husith är;
husbondin siälfuer ther husith aatte
thakkar honum huath han matte
och kyste han swa innerlik:
"Thet wil iach loffua gudhi och tik,
at thu skal her mina dotter fa
ok alt thet goz ther iak forma

p 333

och wara her herra ower borgh och land,
thet wil iach idher fanga j handh."
Herra Iwan tha aff hiärtät lo
och mälte til honum och sagde swo:
"Mate iach henne til hustru hafue,
thet toke iach fore rikä gaffuä:
thy ma iach mik sarä kärä
at thet ma ekke nw swa wärä;
for then skyld talar iach äkke swa,
at jach wil henne thär medh forsma,
iak veet ängin herra swa riik,
hon matte ey vara honum liik.
Æn thätta vil iak bidhia idher,
om ij thet siälfue kännins vidher,
om thässa salugha quinnä
ther her varo fanghna innä,
ij gifuin thöm lidugha ok latin thöm fara
til thet land the för ij varo,

p 334

thy j thet within sannerlik,
iach haffuer them frälssat for wtan swik."
Husbondin mälte medh rättan skäl:
"Iak later thöm gärna fara väl,
thy at ij hafuin dräpith the diäfla twa,
som thera mödha stodh op a;
thet siger iach a mina san,
thu hawer them frälsät som en man.
Æn radher iak thik a thu thet gör,
ther iak hafuer thik om bidhith för:
thu tak mina dotter ok gör tik swa,
ther skal thu höghelika äro aff fa.
Thykker tik ey henne wara öffrit riik,
jak skal thet huxa mehd siälffwm mik,
leggiä ther swa mykit til
som mäst thu sielffuer haffua wil.

p 335

Om thu hänne nu mister här,
iak veet ey huar thu bätre fär,
ther tokt ok sinne kan göma
ok sina äro ey forglöma."
Herra Iwan swaradhe honum thär:
"Ij vitin ey huru mik thet stär,
ok thör iak ey ther sighia fra;
ij latin mik fara som iak ma,
thy at iach ma ey j thetta sinnä
henne fa eller och andra qwinnä.
The iomfru ther mik fölgdhe hiit,
til mik stär all hänna högxsta aliit,
hon vil ey länger äpter mik bidha;
nu latin mik, herra, hädhan ridha,
huath thet vardher mik til gagn älla skadha,
iak vil hänne fölghia om iak ma radha."
"Ney, thet skal thik ey swa ganga,
iak skal thik hälder fa hänne for fanga,

p 336

mädhan thit hoghmodh radher swa
at thu forsmar mina dotter at fa,
the iak thik bindher medh mykin ära;
thet skal thik angra at thu kompt härä."
"Thet veet väl gudh ther alt forma,
at iak vilde hänne giärna fa,
om thet matte vara at thetta sinnä;
tho at j mik takin her for fanga inne,
tho ma thet, herra, ey thy hälder ske,
thet vil iak här for idher tee.
Nu lath mik fara, thet bidher iak thik,
for thässa iomfrw här fölgher mik;
iak vil idher lofua a mina tro
at iak vil ändelik göra swo,
om mik vil gudh gifua the tröst

p 337

at iach faar hänna anger löst,
tha skal iak ater koma här;
om thet tha idher vili är
thet ij vilin mik hänne gifua,
tha vil iak här när idher blifua."
"Gudh giffui thöm all omaka
ther lofuan vil aff thik taka!
Thu skal mik nu ey swika;
far thik bort ä huart thik lika!
Min dotter är mik ey swa o kär
-- thet skalt thu wäl forstandha her --,
at iak vilde nödha thik hänna at fa;
ney sannelik, iak gör ey swa!
Nu far thik hädhan ok var ey seen!
Thok at thu komber her aldrik igen,
thet aktar iak ey vidh eet haar,
thet skal thu vita rät oppinbaar."

p 338

The fatig frughur som honum var iaat
herra Iwan faar nu hädhan braat;
alla wt mot honum ga
in processione ä twa ok twa
ok thykkis vara nu alla rika;
huar finer man nu andra slika,
swa manga frughor saman fara;
thet ma väl vara en höfuelik skari.
Thy mäst gingo honum ij mot
riddara ok swena, bögdis til fot
at bidhia han ther giärna til,
at fore guz skuld han göra vil
forgifua thöm thet medh rättan san
at the swa illa vmfingo han.

p 339

The for vtan husith bo,
sannelika the giordho ok swo,
fulgdho honum a hans leedh
ther herra Iwan fore reedh.
Herra Iwan swarar, thet sigher iak thik:
"Huath ij hafuin talath til mik,
thet vil iak gärna idher forgifua;
nu late gudh idher hela lifua;
thy at i hafuin mik ey talat i gen
thet mik thykkir vara til nakat men."
The thakkadho honum medh bliidh anzswara
ok badho gudh hans äro väl bewara.
Tha gingo fram the fatika quinnä
ok toko orloff at thet sama sinnä,
badho gudh swa innerlik
gifua honom lön ij himerik,
thet han hafdhe frälst them aff vanda,
ok foro sidhan heem til landa.

p 340

Herra Iwan far nu thäden brat
badhe om dagh ok swa om nat
til atta dagha lidhne ärä;
thän niunda at qwälde kom han thärä
til thet hws iak sigher fra,
ther the iomfrw siwk ij la
ok daghlik äpter honum mon langa,
thet hon matte hans talan fanga.
Tha the iomfrw thet spyria fär
at thän riddare komin är,
hänna soot swa brat forgik
aff the glädhi hon ther aff fik
j sith hiärtä swa manga lunda,
thökte henne j then samma stunda
som hon ware standen opp aff dödä
och löst fran allä sinä nödhä;
nu väntir hon sik hiälper fa,
swa at hänna syster ey forma

p 341

hänna arff fra hänne at taka
mädher sina vranga saka.
Swa bleka varo hänna kinna,
thet matte väl a hänne finna,
at hänna soot hafdhe hänne varith hardh;
tho loot hon vara sina thiänist ospardh
ok ganger mot herra Iwan,
helsar han som hon bäst kan.
Mik thykker wara off lankt at sighia tik
huru liwfflik hon honum vnfik
medh blidha ordh ok stolta latha,
ther hänne stodho fulväl til mata.
The lagho ther the sama nat;
om morghonin ridhu the thädhan brat,
herra Iwan ok the iomfru,
thiit the konung Artws funno nw,

p 342

a Karidols hws ther han tha är.
Han hafuer fyretighi dagha vänt thär,
vaktath, om nakar koma skal
ther väria thör thera iomfrw maal.
The äldre syster til hofua alt var
ok beddis aff konungin daghlik swar:
"Ij maghin väl thänne sak op gifua,
hon kan ey fa, mädhan hon ma lifua,
nakar thän riddara mik at fa,
ther minom kämpa thör besta."
Hänna syster ä ey swa langt ij fra
som hon tha thänkte, hon mälte swa;
thet sama qwäld tha kom hon thär
ok Leons riddare medh hänne är.
Nu är ey mera ater än swo
aff thera formaal, thet maghin ij tro,

p 343

om thän dagh han nu for gar,
komber ther ängin tha til swar,
tha hafuer hon mist medh rättan skil
sin fadhers arff, huath ther är til;
hänne vardh mera fore, thet sigher iak här,
för än hon thet swa saktelika fär.
Han tok nu herbärghe, thän riddare godh,
ij eet litith hws ther mäla stodh,
for utan portin, the giordho swa,
iomfruan ok herra Iwan badha twa,
herbärghadho ther the sama nat
til ater komber dagher brat,
swa at ängin man han kände
hwarke viner älla frände;
thy än han hafdhe ridith til thet hws
thän aptan mädhan dagher var liws,
tha vare han genast känder thärä,

p 344

huath riddara han monde vära.
Thaghar thänne nat forgik,
tha stodh han op ok vämpnte sik,
ok ridh thädhan lönlik tw,
herra Iwan ok the iomfrw,
swa när thet hus ther fore thöm stär
ok hwilas ther til sool op gär.
Herra Gafuian var för farin bort,
swa at ängin hafdhe til hans sport,
ok veet thet ängin for vtan han een,
hwarte riddare äller ok sween,
naar han komber ater ij geen,
for vtan the iomfrugha een

p 345

ther han skal kampin fore bestanda
ther han hafde takith tilhanda.
Han kom swa lönlika ater til hofua
thet ängin thera kunne thet profua
aff alle the ther fore ära,
huath riddare han monder vära,
thy at han haffde ey the wapen pa
ther han war förre wan innan ga.
Tha mälte om the iomfru väna
som sina syster vilde räna
ok hänne vilde taka i fra
thet goz ther hon medh rättin a:
"Iak bidher idher gerne, konung Artws,
-- ij görin thet badhe fore gudh ok män --:
thet lidher nu fast at daghsins tidha,
latin mik ey nu länger bidha!

p 346

Thän sidhersta dagh nu komin är,
miin syster skulde nu vara här
medh thän riddara hon rosadhe fra
ther minum kämpa skulde besta;
mik thykker thet vara ena kranka aliit
thet miin syster komber hiit;
thy maghin ij, herra, nu thet finnä,
at iak hafuer rät at thetta sinnä.
Dömin mik thet gotz ok latin mik fara,
thy thet skal ä thet sama vara;
iak sigher thet idher, thet ganger alt swo,
thet lofuar iak idher a mina tro.
Ij vitin thet, herra, väl sannelik,
at iak hafuer nu for vtan swik
fra then fyrsta dagh til thässa tidha
sidhan i, herra, badhin mik bidha,

p 347

vaktadh her minna syster fund
ok tappath her alla mina stund.
Thy thörfuin ij ey vndra op a,
at iak mon, herra, göra swa,
fara nu heem ok hafua maka
ok akta ey hänna vranga saka
äpter tholka mödho, som i hafuin hört,
thäer min syster hafuer mik giört,
Æn tho at hon är ij ordhum diarff,
hon fonger ey aff vart frädherne arff
swa mykith ey som een foot är bredh,
huath hon är hälder gladh älla vredh,
thy at mik til bör medh rät
at iak far thet arff alt slät."
Nu tha konungin thet forstodh
thet hon var swa hughamodh,

p 348

hon vilde alt medh vrango fara,
tha swaradhe han henne oppinbara:
"Thu skal än bidha, iomfrv, ena stund,
thy at iak thet ma lata änga lund
aff konungxlik vald ther gudh gaff mik
at göra rät, thet sigher iak thik.
Thet se väl allä godhe män
at thet är äkke middagh än;
thet ma än mangt fore qwäldin ske
ther vi maghom litith nu til se."
Tha konungin hafdhe talath swa,
herra Iwan ok iomfrwn badhä twa
komo tha maklika farande thär
swa at ängin viste hwa han är,
thy hans leon äpter la
ij thet hws iak sagdhe ij fra,

p 349

thär han hafdhe lighat the nat
ok redh om morghonin thädhan brat.
Thet första konungin vardh thäs var,
at the yngre syster komin var,
han kände hänne tha ij stahd
ok var thäs ij sit hiärta gladh,
thy at hon vilde nödhugh thrätta
om hon matte lifua medh rätte.
Han talar til hänna blidhelik:
"Ij ärin väl kompna gudhi ok mik!"
The riddara lypto hännä aff sin häst,
vmfingo hona som the kunno bäst.
Första hänna syster thetta sa,
konung Artws monde hännä swa väl vmfa
ok hon hafdhe fört thän riddara thiit

p 350

ther hon matte hafua til digher aliit,
tha vardh hon swart rät som en iordh,
hon stodh swa qwar, hon mälte ey ordh.
The iomfru tha for konungin gik,
swa höfuizlika hon til ordha fik:
"Vi ärum her komin a idhra nadhä,
thännä riddare ok iak, vi badhä.
Gudh thakke honum for sinä ärä
thet han wilde komma härä
at hiälpa mik hwat han forma
til thet goz iak rättelika a!
Han giordhe väl som iak han badh,
tho hafdhe han sik iät een annan stadh
thiit han hafdhe yfrith at göra;
thet fa ij här äpter at höra.
Swa är han hofuizk ij sin sinnä,

p 351

han fölgdhe mik hiit, een fatik quinnä,
ok veet ey görla hua iak är,
tho vil han fore mik stridha här.
Min herra iak bedhis än ther til,
om miin syster thet göra vil
fore henne dygdh medh idhrä radhä,
late mik haffua mit godz medh nadhä;
iak bedhis änkte thet hon a,
swa framt hon vil mik ey forsma."
The äldre swarar hänne ther til:
"Sannelik, herra, iak sighia vil,
änkte vil iak hafua thit,
thy at thu hafuer huarke dighert älla lit;
for thy ma thu väl ganga at sofua
ok lata thit qwant thu drifuer til hofua;
aldrigh kan thu predika swa,
thet thu skal thäs mera fa."
The yngre swarar tha thärä:

p 352

"Thet ma man sara kärä,
at tholke riddare fore vara saka
skulu nu stridha ok hafua omaka,
ok ät thet tho eet litith maal
ther min ridddare om stridha skal.
Mik thykker thet wara ömkelik tinga,
at thu wilt mik ther til twingä,
thet iak skal mit goz at mista
fore idhra kloko lista.
Iak vil min rät tho ey op gifua,
om min riddare ma nu lifua;
j mogen thet merkiä medh sielffwm ider,
at iak thörff min lot väl vidher;
thy vilde iak ggärna thakka thik,
om ij vilin göra swa nadhelik,
läta mik hafua thet iak a
ok medh orät thet ey aff mik thra."

p 353

The äldre swarar hänne medh vredhe:
"Thet gaar thik för til mykla lehde;
gudh läte mik förre bränna
än nakar skuli thet känna,
at thu skulde een päning fa,
för än thässe riddara twa
skilia vara thrätto,
huath iak agher medh rätto,
ok late mik aldrigh sidhan lifua,
än iak vilde thässa stridh op gifua!"
Tha mälte the yngre iomfrw:
"A herra gudh, thäs bidher iak nu,
mit hop staar nu til thinna nadha,
frälsa min riddara nu aff skadha,

p 354

ther for rättin stridha skal
ok väria vil mit fatika maal;
tho hafuer iak thet ey aff honum thiänt,
thy iak är litit medh honum känd."
Tha the hafdho talath swa,
the leddo fram the riddara twa;
folkith thrängis ther nu til,
huar man gärna thet se vil
hwilkin thera ther bäter forma
och annan ma ther nidher sla.
Mik thykker thet vara vnderlik thing
thet världin ganger swa om kring,
the förra godhe kompana varo
vardha nu at bärias sara;
för vilde huar hin annan väl,

p 355

nu vil huar annan sla ij häl.
At stort hat medh godh vilia,
swa at ängin ma them at skilia,
mogha badhe j ene bryste bo,
thet thykker mik vnder a mina tro.
Huar thera halder hin annan fra
ok vil honum skadha huath han ma.
The hugga thera örs a badha sidha;
huar thera thör väl hin annan bidha;
omaklika the til saman rände
medh the skapt the hafdhe ij hände,
huar thera stak hin annan swa fast
at thera glauia ij stykke brast.
Hafdhe huar thera annan känt
the hafdhe ey swa saman ränt,
tha hafdhe ok varith thera fund
medh mykle glädhi ij thän sama stund.

p 356

The rykto thera swärdh ok fara til saman
-- thet gik thöm badhom tha aff gaman --,
slogho huar annar ängislika;
ängin vilde for annan vika
ey swa bret som en fot --
thet wlte thera hugamot;
thera godho swärdh swa fastlika beet;
the thrykto wt thän rödhe sweet;
ginom hiälm ok brynio ringa
sa man thera blodh wt springa;
thera änlite ok thera kinnä
thrutnadho fast at thet sama sinne.
Thera swärdh waro slio och mato ey bita,
the vilde ey länger a thöm lita;
tha rykte hwar sin plato kniff
-- thet stodh om bäggias thera liiff --
ok slaar huar annan ängislik,

p 357

swa at elder aff thera hiälme gik,
man huxade at the skuldo brenna;
thet mate engen then annan kenna;
there näfua varo swa hardhe;
huarken thera annan spardhe.
The bardhis när een halfuan dagh,
thet huilkin thera gaff androm slagh,
tha var hin annar ey swa seen,
han galt honum thaghar thet ij geen.
Thera skiolda varo swa forsläghnä
thet the matto thöm ey häghna;
the hafua fangith swa mang saar,
mik rädhis thöm thet til dödhin gaar,
wtan gudh thet fögher swa
at nokor man them skilia ma.

p 358

Æn thok the waro helada godha,
the warto thok badhä saman modha,
och mate thet engen liffuande finna
hwilken thera ther mate minna;
the vilde tho badhe prisin bära
aff thän lek the hafdho thärä
ok trädho badhe sänder til baka;
the thörfto tha vidher hwilo at taka
ok sattos nidher a the iordh;
hwarkin taladhe til annan ordh.
Tha the hafdho hwilaz een riidh,
tha byria the ater ena hardha striidh
och beriäs swa angistlik ther,
swa at hwart thet barn ther war när
och alle the ther sagho op a

p 359

mälto thet ok sagdho swa:
"Skulu thässe riddara sik fordarfua
fore thässa iomfrughor arfua?
Thet thykker os vara mykin nödh
at the skulu thär fore blifua dödh.
Thet kan thöm aldrigh vardha lönt
thän mandom the hafua här rönt,
ok är thet eet mykith ömko maal
at huar a annan göra skal
tholik nödh ok mykin omaka
fore huarghins thera siälfua saka" --
ok hafuer tho hwar annar kär,
swa at hafdhe han vitith hwa han är,
han vilde dödher när honum blifua
älla sik fangin for honum gifua.

p 360

Thässe riddara ther bardhos swa
the lyddo til ok hördho op a
at the ther stodho vtan vidher
toko talas vidher om sidher,
at konungin vilde göra swa väl,
döma mällan thöm rät ok skäl,
tho at thet vare ey thera vilia,
ok late the riddara ther medh skilia.
The yngre iomfrw swaradhe tha:
"Ther nögher mik väl op a.
The äldre iomfrw swarar: "Ney,
thet veet väl gudh, iak gör thet ey,
thy at iak vil mit maal ey op gifua
mädhan iak seer min riddara lifua."
Drötningin badh konungin swa väl göra:
"Fore mina bon latin mik thet höra,

p 361

the yngre matte een thrithdiung fa
om thet ey mera vära ma
ok hon kan thäs ey meer fanga
aff thet goz hänne äpter langa,
och laten them ther medh wara sat
ok sidhan the riddara skilias ath;
mik thykker thet ofilla värä
om annar thera skal dö härä."
Tha swarar hänne konung Artws:
"Ij hafuin thet hört fore thetta hws,
the äldre är swa illalik
thet hon vil ey lydha mik;
mädhan hon vil thet hafua swa,
tha skipte thet bästa ther hon ma."
Alt thet folk som komith var thärä
vndradho huru thet matte vära,

p 362

thy at ängin thera förra sa
swa iämpt twa riddara mällan ga,
thy at hwarkin satte fram sit been
swa at hin annar slo han ey ij geen.
Tha mälte armä ok swa rika:
"Huar finder man nu andra slika!
Wi wiste thet gärnä hwo the ärä
the swa frammalik stridhä härä!
Thet är tho vnder, the riddara godhä
the kunno äkke vardha modhä!"
Nattin mon thöm nu til ga
swa at näplika hwar hin annan sa.
The varo sara, modhe ok thrötte,
the matto thera arma ey opp letta
ower thera hoffwd medh thera swärd,
thy waro thera slagh litit wärdh;

p 363

forgangin var al thera makt
aff mykle nödh, thet hördhe iak sakt,
at blodhit val ij thera saar
som thän kätil ower ellin staar;
hwar thera rädhis aff annan skadha
ok vilde tha hälder vara medh nadha.
Vnderlikt thykker thet ey vara mik
at thöm lyster at hwila sik.
Fore thässa twäggia handa saka
the holdo op ok giordho thöm maka.
För än the skilias aff thän stadh
tha varo the badhe saman gladh,
thy at herra Iwan tha äpter leter
huath thän same riddare heter:
"Ædhle riddare, iak spör thik nu,
hwath är thit nampn ok hwa äst thu?"

p 364

Herra Gafuian kände ey hans röst,
thet thykker mik vara vnderlöst,
thy han hwiskadhe laght ok matte ey tala;
thet hafdhe han aff blodhsins qwala,
ther honum ran aff til mykyn tunga,
han mate ey wäl rörä sinä tungo.
Tha mälte om herra Iwan:
"Ædhle riddare", sagdhe han,
os ma ängin skuld at gifua
thet vi maghum här ey länger blifua,
thet vi skulum nu skilias aat,
thet valder os thännä mörka natat.
Thet thör iak sighia a mina san,
thu äst een thän främpste man
iak hafuer seet ij mina dagha,
ther sik thorde swa for lifuith vagha.

p 365

Iak fik aldrigh ij minnä tiidh
jäm hardelik een litin striidh,
thet kännis iak vidher sannelik;
aff the slagh som thu gaff mik
iak vänter mik nödhelika fanga böter
ey a händer ok ey a föter;
iak ma mik swa nödhelika röra,
thet maghin ij badhe see ok höra;
thet kan iak nu ful väl pröfwa,
thu kan thiin slagh swa väl höwa
at thän skal sik ful väl akta
ther sik skal fore thöm vakta.
Iak thänkte aldrigh finna thän
bland hedhna äller ok kristna män,
ther mik swa länge stodhe vidher,
thet iak kan ey sloghe nidher;

p 366

thy ma iak ther kännas vidh,
thu hafuer mik känt een annan sidh.
Thiin stora slagh the göra mik swa ve
at iak ma hwarke höra älla se.
Nu tron mik, herra, iak aldrigh sa
j mina dagha, iak sigher swa,
makar tima een thän man
ther bäter medh swärdhe striidha kan
ok sik swa frammalik wisa;
thäs wil iach idher prisa.
Nu sighin mik, herra, hwath ij heta
-- thet är the bön iak äpter lätä --
ok aff huath släkt thu komin äst,
hwa thine fränder äru ok thine näst;
viste iak hwa thik monde födha,
tha stadde iak väl mina mödha."
Herra Gafuian swarar tha medh skil:

p 367

"Iak veet at thet är ekke til,
thy at iak kännis thet medh sielfuum mik,
iak fik flera slagh aff thik;
iak ma thet sighia medh sannind nu,
thit eet var störra än miin tw,
iak räddis at iak skulde fore thik fly;
tha iak slo eet, tha slo thy thry."
Herra Iwan monde honum swarä:
"Gudh gafue at iak viste hwa ij varä!
Thet är the thing iak äpter leta,
idhart nampn ok hwat ij heta.
Herra Gafuian lo ok mälte swa:
"Thet veet wäl gudh ther alt forma,
hafuer iak thik gifuith nakar slag,
thu hafuer thöm guldith mik ij dahg
ok a mit halsebeen swa skrifuith,
iak ma ey vidh värra halla lifuith.

p 368

Thet vil iak thik gärna sighia,
iak vil ther om ey länger thighia:
iak heter Gafuian for vtan spot,
min fadher var nämpder konung Lot."
Thet förstä herra Iwan thetta hördhe,
vilin ij höra huath han giordhe?
Han kastadhe fra sik swärdh ok skiold
langan vägh vt a the mold
ok kärdhe sik swa härmelika:
"Awi, at oglädhi vil mik swika!
Hwath önka stund tha var thännä,
at iak skulde thik ey kännä!
Haffde iach wität hwo j wärä,
tha wilde jach tager oppenbara
mik for idher gifua
ok äpter idhart minne blifua,
thy at fore al värlzins ära

p 369

vilde iak mot idher vapn ey bära,
swa framt om iak idher kände,
herra Gafuian, min käre frände."
Tha herra Gafuian thet forstodh,
tha mälte swa thän riddare godh:
"Mik thykker thet vära vnderlikt,
huath manne äst thu, hwi talar thu slikt?"
"Jak heter Iwan, frände thin,
konung Yrian heet fadher min;
iak an thik väl for alla män
the iak veet ij världine än;
thu hafuer mik viist ä dygdh til hofua,
iak är thik skyldogh at ära ok lofua;
ij allan stadh hafuin ij ärath mik
främmermeer än siälfuan thik.
Huath iak hafuer giort a mot min vilia
tha vil iak thet swa fore skilia,
iak biudher idher tholka bot

p 370

fore thet iak idher hafuer giort a mot,
iak kännis at iak ower komin är
for alt thet folk än är komith här."
Hofuizlika swaradhe herra Gafuian:
"Gudh forbiudhe thet", sagdhe han,
"thet skal aldrigh göra iak,
taka boot fore tholka sak,
thy at iak kännis vidher,
iak agher thet at göra idher,
thet ij mik biudhin her til ära;
ia sannelika, thet skal ok vära."
Herra Iwan swarar ther til: "Ney,
sannelika, thet skeer rät ey;
thet iak modher är ok ma ey standa
thet hafuer iak fangith aff idhra handa,
thy är iak skyldogher mik op at gifua
ok äpter idhart minne blifua."

p 371

Herra Gafuian mälte och swor om gudh:
"Swa hiälpe han mik medh sit budh,
som iak var aldrigh swa omgör
aff nakrom lifuandis manne för
swa som iak är nu aff thik,
thet sigher iak idher sannelik.
Iak sigher thet ey fore tholik sak
at iak thik rosar a thin bak,
än tho at thu mik okunnugh varä
iak sigher thet tho opinbara,
iak vilde ey vidh thik stridha merä
älla skipta medh thik huggum flerä."
Tha han hafdhe talath swa,
tha gingo saman the badhä twa
ok tok hwar thera om annars hals
ok mintos lioflika for vtan fals;
hwar thera gaff hin annan priis,
the giordho thet thy at the varo viis.

p 372

Mädhan the riddara ther om kifua,
hwar thera vil andrum prisin gifua,
tha kom konungin ridhande thär
ok alt thet folk som ther var när
ok vndradho alle ther op a
hwi the mondo göra swa,
at the varo tha swa blidhä
äpter tholik hardha stridha:
"Hwath riddara mono thetta vära
ther allan daghin stridha härä
at ängin man thöm skilia matte,
nu äru the wardne swa ful väl satte?"
Konungin mälte tha til thera:
"Iak vil idher spöriä mera:
hwath riddara ärin ij badhä
ther hwar vilde hin annan skadha
ok swa bradhlika varo ofuer ena --
thet undradhe riddara ok swena."

p 373

Herra Gafuian swarar tha ther til:
"Min herra, iak idher sighia vil,
mykin ostund tha var thännä,
thet hwarghin vara skulde annan känna.
Thok wil iach göre som j mik rada
och sighiä hwo wi ärä badhä:
min kompan är herra Iwan
än iak är idhar frände Gafuian.
Iak kände ey thän ädhla man
för än om sidher tha mälte han
ok spordhe hwath man ther iak var;
om sidher fik iak swa til swar
som gudh medh sina nadhä
han vilde os frälsa badha,
ok sagdhe hwar andrum ij fra
huath mannum vi varom badhe twa.
Ij thän sama riidh vi kändoms vidh,
hafdeh tha länger standith the striidh,
tha matte iak ändelika dö
fore vranga saka the äldre mö;

p 374

thy vil iak mik hälder op gifua,
ower komin vara mädhan iak ma lifua,
än min frände skulde hafua mödha
äller syrghia nakath äpter min dödha."
Herra Iwan var leet, thet maghin ij tro,
at herra Gafuian mälte swo:
"Min käre herra, thet hafuin ij hört,
han kännir mik thet han hafuer giört,
thet veel väl gudh ij himerike,
iak ma äkke vara hans like."
Herra Gafuian swarar honum tha:
"Iak veet ey huru thet wara ma,
ther vil iak aldrigh kännäs vidher
at iak hafuer nakan priis for idher."
Jak kan ther ey sighia ij fra,
aff all the hofuizke man ther sa

p 375

ok hwar thera hin annan bödh
vtan thwang ok utan nödh.
Tha konung Artws hördhe thera dygdh,
hans hiärta fik aff glädhi een frygdh:
"Iak vil idher väl forlika,
swas at hwarkin skal hin annan swika.
Iak är thäs i mit hiärta gladh
thet iak ser i thänna stadh
idher lifuandis badha
for utan lifsins vadha."
Konung Artws mälte merä:
"Latin hiit koma folkith flerä,
iak vil thöm allum wisa
-- ok thässa riddara prisa --
hwath her är nu skeet forsnima
ij thänna daghxins tima.
Ij skulin thet alle höra

p 376

huath thässe riddara monde göra;
tho at the varo badhe höfuizk ok bald,
the vildo thet gifua ij mit vald
ower al the kära thöm mällum är
ok fore the sak the striddo här;
iak skal thöm forlika badhä
medh mino vistata radhä.
Hörin ij huath iak sigher nu,
huar är the yngre iomfru,
ther sik hafuer kärt swa sara?
Latin hänne fram til swara!
Nu vil iak hänne göra rät
om thet goz hon hafuer til thrät."
The äldre swarar ther hon stär:
"Min herra, iak är til redho här",
ok thaghar fram for konungin rände.
Thet första konungin hona kände,
tha mälte han ok sagdhe swa:
"Thu thörff ey än swa näla ga,

p 377

tho at thu halder thik visa ok snialla,
iak lot thik tho äkke kalla.
Thu skal thinne syster fa
alt thet hon medh rättin a
ok änkte aff thet halda
swa frampt som iak ma valda."
"Käre herra, iak bidher idher än,
ij görin thet badhe for gudh ok män,
ij talin ey länger slikt,
mik thykker thet vara ängo likt,
thy at iak ma thet ey höra
ok än halfuo sidher göra;
tho at iak mik forglömde,
swa at iak min ordh ey gömde,
thet staar idher väl til mata
thet ij skulin mik ey hata

p 378

äller mik ij ordhom taka
fore nakra tholka handa saka;
idher bär ther til konungxlik ära
rät at gora thöm sik wilä kära."
"Jak kännis ther sannelika vidher
rät at göra, thet sigher iak idher,
thy vil iak idher at skilia
rät a mot thin vilia,
thy at iach hawer thet fore gudhi ät
thet iach skal allom göre rät.
Ij saghin thet väl, iomfrugha,
-- vilin ij thet hafuä ij hugha --
at thänne riddare ok swa thin
gingo badhe her til miin
ok gafuo thera thrätto ij mit vald.
Æn tho at ij ärin ij hugha bald,
iak ma ey göra alt thet thu vilt,
huath thu hafuer thet for got älla ilt,

p 379

thy a wi witä thet allä slät,
thet thu til taker, thet är orät.
Nu mädhan iak skal thet döma
tha latin idher badha ther om soma,
huär idher skal hin andre iata
lifua medh nadher ok vara sata,
äller vil iak sighia brat,
thet iak veet for gudhi är sat,
min systerson ower komin vära
alt fore thina vranga kära;
ok sätins ij ey at thetta sinnä,
tha skal thu fanga halfuo minna."
Thet giordhe han aff vit ok ey aff brädhä
ok vilde the iomfrw ther medh rädha.
The iomfrw swarar honum ther til:
"Iak seer thet gaar ey som iak vil;
ther ower skulin ij, min herra, radha,

p 380

thet staar alt til idhra nädhä;
huath ij görin medh rät ok skäl,
thet skal os thykkia badha vara väl,
ther at skulum vi nu lita
swa at vi skulum thet aldrigh sunder slita.
J moghen wäl fore mik loffua
för än iach ridher fran hoffua,
at hwat j görin härä
thet skal alt stadukt wärä."
"Jak sigher idher thet, iomfrw, nu,
ij skulin vara hänna frw,
ok alt thet goz hon ärfua ma,
thet skal hon aff idher vntfa
ok thiäna idher ther aff gärna
som hon vare idhur thärna
til alla fögha ok göra swa;
tho skulin ij ey hänne forsma."
Han skipade swa mellan the jomfrvr twa,
thet them sielffwm wäl nöger pa.

p 381

The thakkadho honum huath the mattä
ok ridhu sidhan thädhan satta.
Konungin mälte til hera Gafuian:
"Min käre frände", sagdhe han,
latin herra Iwan siin vapn aff taka
ok skipin idher badhom maka;
thet bör idher til att vara blidh
äpter thänna hardha striidh."
The giordho alt thet konungin badh
och bundo siin vapn aff ij stadh;
the gingo thädhan badhe saman
medh mykle glädhi ok swa gaman;
engin mate finna thärä
thet en wilde bätre än annan wärä.
Tha the herra thädhan gingo
eet vnder the ther se fingo:
eet leon kom tha farande thär
ok löper som thet galith är,

p 382

hon leette ther medh fögha lista
sin kära herra ther hon hafdhe mistan
Tha the sagho thet leonith löpa
tha tok folkith alt at öpa,
the räddos for thän vadha
thet leonith skulde thöm skadha.
Thet första leonith sin herra sa,
thet fiol fore hans föter ok la
ok vardh tha fäghith at thet han fan
ok faghnadhe honum thet bästa hon kan.
Herra Iwan badh thöm bidha:
"Ij thörfuiin ey for hänne qwidha,
thy thet hafuer änkte medh hänne at sätta,
hon gör idher äkke vätta;
iak thör idher lofua a mina san,
hon skal skadha ängin man,

p 383

thy at hon hafuer sik gifuith mik
ok är mik lydogh mädhan hon är qwik,
vi ärum twa godhe vinir badhe
ok lydhum giärna hwar annars radhe."
Tha kändos the alle saman vidher
-- thet sigher bokin for sanno idher --
hwath the hafdho förra hört
thet Leons riddare hafdhe giört,
at thet var ängin annar man
vtan thän stolte herra Iwan.
Herra Gafuian mälte til herra Iwan tha:
"Thet veet thän gudh som alt for ma,
iak hafuer idher thet illa lönt,
the dygdh iak hafuer aff idher rönt,
the ij giordhin swa mykith väl,
ij sloghin thän dighra risa ij häl
ok frälste minna syster barna;
vi ärum idher skyldugh at thiärna giarna;

p 384

thu halpt them at halda land ok borgh(a)
ok frälste them aff höghelik sorgh(e).
Iak hafuer opta thänkt op a
huru thet matte vara swa,
sidhan iak aff minne syster hördhe.
huath Leons riddare for hänne giördhe.
Iak spordhe huath riddara monde vara thännä,
hon sagdhe iak monde han väl känna;
iak matte tho ey han finna
för än nu ij thetta sinnä."
Sidhan äpter thässe ordh
toko the vatn ok gingo til bordh;
man skipadhe them alla nadhe
til dryk ok äta badhe.
Tha the mätte vara
the loto binda sina sara
ok gingo for konungin standa

p 385

ok spordho huath the skuldo taka til handa.
Tha lät konungin kalla thiit
een mästara han hafdhe a högha aliit,
thär prisadh var thär aldra mäst
ok en var aff them läkium bäst,
ok lot binda thera vndä
ij the sama stundä
ok blifuo sidhan swa längä thärä
til the väl til räka ärä.
Thet första herra Iwane var forganith
the saar han hafdhe thär fangith,
tha thänkte han ij sin hugha
a sina kära husfrugha,
huru han matte ij skampman frist
fa thet ater han hafdhe mist;
han matte ey länger hafua the mödha
ok thola the thwang for vtan dödha.
Han thänkte swa fastelika ther op a,

p 386

huru thet matte vara swa
thet han matte swa thädhan fara,
at ängin man vordhe thäs vara,
til the käldo honum monde til langa
ok han daghlika bär for thuanga
ok vil ther antiggia blifua dödh
äller göra the frugho swa mykla nödh,
thet hon skal honum forgifua,
om hon vil medh nadhum lifua,
huath han hafuer hänne giort a mot,
ok biudha hänne aldrigh andra bot.
Vil hon sit hoghamodh ey forlata
han vil hänne swa sarlika hata
hwat han forma rät alla sinne
utan mur ok utan tinna,
ther til hon siälff vil kännas vidher
ok göra gärna huath han henne bidher.

p 387

Tha han hafdhe thär huxat a
thet han vilde ändelika göra swa,
han gat tha badhä ridhit och gangit
aff the sar han haffde för fangit.
Han far tha arla wt aff thet hws
om morghins stand för dagher var liws,
ok skiotlika han tha thädhan reedh
til the käldo the genasta leedh,
ok hans leon medh godhan vilia,
ther sik vilde aldrigh fra honum skilia,
gik medh honum tha al ena;
han hafdhe tha ey flere swena.
Al the vnder varo ther giördh,
ther ij aff förra hafuin hört,
medh frust, hagill och iisa
for wtan allan lisa,

p 388

lyghn eld ok thordhyn
hördhe man ther for vtan skyn,
swa at alle the a husith ära
mondo sik tha önkelika kära
fore the stora gryma nödh
ok hafdhe angist fore sin dödh,
thy at torn ok mura skulfuo ther vidher
som the skuldo genast falla nidher;
hwart thet barn som ther var innä
varo hälder vte at thetta sinne
ok swa langht thädhan komin bort
thet ängin finge til thöm sport.
The bannandho badhe vinir ok fränder,
ther husith bygdho medh sina händer
innan een swa pinelik stadh:
"Man skal swa opta vadha ogladh
ok fore the mödho the lagdho ther a,
thy att en ma väl göra swa,

p 389

thöm alla ther til at thwinga
a moot thera vilia at thinga
äller ok thola slik omaka
fore ängin thera saka."
Luneta mälte tha til sin fru:
"Iak bidher idher höra nu
huath iak vil her sighia idher.
Mik thykker ij thörfuin nu väl vidher
om man thän matte nakar stadh finna
ther sik thordhe her nu vnder vinna,
antiggia riddare äller ok swen,
at väria idhart land fore tholikt meen.
Mik rädhis tho thän finnis ey til
som thet fore idher göra vil,
thy at thän är ängin ij thetta land
ther sik thör thet taka til hand

p 390

idhart land swa vakta ok göma
som idher väl bor til söma.
Thet swidher mik ij mit hiärta sara
om han skal swa hädhan fara,
mädhan han hafuer os giort tholkin vanda,
om ängin skal honum her bestanda.
Ther thänkin a, miin kära frugha,
swa stadhelika ij idhan hugha,
huath her vardher bäst til radha
at frälsa os aff thänna skadha,
äller mistin ij the ära
som mang aar hafuer varith härä."
"Miin hiärta kära, sikgh thet mik,
hwath likast her om tha thykker tik,
huath vi skulum nu til radha taka
a mot tholka högha saka;
thu skal nu göra som iak badh
ok läggia mik fore radh nakar

p 391

medh thina kloka lista;
gudh late mik thik ey mista!"
"Thet läter iak, miin fru, idher höra,
iak kännis ther vidher iak vil thet göra,
huath iak veet ij världine vära
thet idher ma koma til ära;
tho veet iak thet for vtan swik,
ij hafuin alt visare raadh än mik,
ther idher kan visa til alla mata
huath ij skulin göra älla lata:
ok vil iak hälder thola här
tholik nödh här ower gär,
än nakar hafdhe ther ämpne til
at sighia thet medh rättan skil,
thet iak skulde idher vara otro;
ney sannelika, iak gör ey swo!
Kunne thet ey äpter idhan vilia ga,
ena högelika skuld tha matte iak fa,
swa at iak hin arma quinna

p 392

matte hänne aldrigh forvinna;
thy vardhin ij ther äpter at vakta
ok idher görla ther om akta,
ther til her komber nakar thän man
ther thänna vanda lössa kan;
at thet ma ey ij thänna dagh ske,
thet gör mik ij mit hiärta ve."
The fru hon swaradhe: "Thet sigher iak thik,
the riddara her äru nu medh mik,
til thöm thörff thu änkte tala,
the lösa änga mina qwala,
thy at iak veet thet medh raettan san,
ängin thera är ther til man.
Iak liter nu til thinna radha,
the skulu mik frälsa aff al min vadha;
man sigher ij fornum saghum swo:
ij nödh skal man vinum tro."

p 393

"Ther ware, min frw, nw nödsin a,
matto vi thän riddara fa
ther the riddara een bestodh,
thet saghin ij väl miin frw godh;
han giordhe ok thäs mera väl:
han slo thän stora risa ij häl.
Iak veet ey görla huath han heter,
ther min hugher äpter leter;
om mik rätelika minnas kan,
Leons riddare tha heter han.
Frw, iak än meer sighia vil,
the frw är ey ij världine til
ok ängin herra är swa riik
-- thet skulin ij vita sannelik --
ther honum matte swa mykith gifua
at han vilde när honum blifua,
för han vardher saater vidh sina frugha

p 394

ther aldrigh ganger honum aff hugha,
wtan thet vardher honum iat,
man skulde thöm göra badhin sat,
swa at hon skulde forlata honum een
huath han hafdhe giort hänne ij geen."
The fru swaradhe hänne tha:
"Thu skal thän riddara lata for sta,
ok skiotelika äpter honum far,
bidh han koma hiit til vaar;
vil han swa ödhmiwka sik
thet han vil koma hiit til mik,
iak vil medh makt ok mugha
säta han vidh sina frugha,
ok vil iak visso göra häre
at thet skal alt stadhukt vära,
ok thet skal ängin bryta
om iak ma lifuith nyta."
Luneta vardh tha bradh til swara:
"För än iak skal hädhan fara

p 395

äpter thän riddara nakra leedh,
ther om vil iak hafua idhan eedh,
ok skulin ij ey ther wredes vidher
thet iak bedhis han aff idher."
"Iak vil thet göra gärna",
sagdhe the frw til the thärna.
Luneta fiol a knä ther nidher:
"Ij skulin nu göra som iak bidher!"
Hon fik hänne hälghadoma thärä
ther the frugha skulde a swära
ok ther til ena mässo bok;
thet giordhe hon thy at hon var klok.
"Ij läggin idhra hand her a ij stahd!"
Hon giordhe alt thet som han badh.
"Eet vil iak her vndan skilia:
gaar thet makath mod idhan vilia,
ij skulin mik aldrigh gifua sak
lönlika op a min bak
äller ok oppinbara
ä huru thet kan fara,

p 396

for thy thet är alt giort for idher
ok ey for andra, thäs kännis iak vidher.
Ij skulin. miin frugha, swäria swa:
swa hiälpe mik gudh ther alt for ma,
at iak skal thetta halda,
swa framt om iak ma valda,
göra thöm badha sata
-- thet skal iak gudhi iata --
Leons riddara ok hans fru,
som the varo liofuast tu."
Tha the fru hafde sworith swo,
Luneta hon swa hemelika lo
ok thordhe thet tha ey oppinbara
at the fru tha vordhe thäs vara.
Luneta hafuer medh fagher fögha
fangith the visso hänne a nöghä
ok kräfuer bradhlika nu sin häst,
ridhir thädhan som han ma mäst,

p 397

ok skiotelika the iomfrw far
thän genasta vägh til käldona var.
Luneta bradhlika sea fik
eet leon ther när käldone gik,
tha vardh hon ij sit hiärta gladh
ok stegh aff hästin tha ij stadh
ok viste thet göfrla tha for san
at ther monde vara herra Iwan,
lofuadhe gudh at thet sama sinnä
at hon skulde han swa bradhlika finna;
hon thänkte sik alt länger fara
för än hon vordhe thäs vara.
Tha herra Iwan hänne sa
han kände hänne görla tha,
han springer aff stadh ther han stodh een
ok ganger thagar hänne ij geen:
"Var gudhi väl komin ij himerik,
min hiärta kära, ok swa mik!"
The omfingos ther liofflika tw;

p 398

tha mälte om the iomfru:
"Thet vil iak gudhi thakka gärna,
iak fan idher brat, hin salugha thärna."
"Jomfru, ma iak spyria thik,
huath farin ij leta äpter mik,
latin mik thet höra,
huath tidhande hafuin ij mik föra?"
"Ja, veet män, vitin thet sannelika,
iak vil idher, herra, äkke swika,
mera glädhi är mik ey teet
än thet iak hafuer idher her seet.
The aldra vänasta frugha miin
hon skal nu ater vardha thiin
ok vil nu ther aff lata
idher ey länger hata
ok ij skulin nadher nywta,
vil hon sin eedh ey bryta."
Tha herra Iwan thetta hördhe,
vilin ij höra huath han giördhe?
Han var swa gladh for vtan mata,

p 399

han viste ey huru han skulde lata,
han thänkte ey at thet skulde swa ganga
thet han skulde sliik tidhande fanga,
ok tok the iomfrw tha til siin
ok kyste hänne, sin kära vin:
"Ee mäden iach ma j werlden liffua
innan idhrä thiänist wil iak bliffue;
iak veet thet väl, thet är ey swa,
thet iak swa länge lifua ma,
thet iak faar idher alt ater lönt
the dygdh iak hzfuer aff idher rönt."
"Min herra, ij thörfuin ey iäfuigh vära,
ij hafuin nu fangith swa högelik ära,
ij maghin mik ful väl löna,
thet hopas mik at röna,
om iak hafuer thiänt a idhra nadhä
äller nakath thet giort ther ij mik badhä.
Sannelika iak thet sighia vil,

p 400

iak rädhis tho thet är ey til,
thy at aldrigh mädhan iak ij världine lifuer
ma iak thet forthiäna med idher
tha thu halp thär lifuith mik,
tha iak skulde bränna qwik."
"Thet var mik lönt meer än thusand sinnä,
thet thakke idher gudh, hin stolta qwinnä!"
Luneta mälte ij thän sama riidh:
"Mik thykker thet vara nu til tidh,
vi maghum her ey länger bidha,
vi skulum nu til husith ridha."
Herra Iwan spör tha Luneta:
"Veet the frugha huath iak mon heta?"
"Ænkte thet barn a husith är
känner idher, min herra kär,
vtan Leons riddare allä
swa mono the idher kalla."

p 401

The kalzadho mangt ok giordho them gaman
tha the ridhu til husit saman.
Hans leon gik op vidher hans sidha,
thet vilde ey äpter bidha,
hon vilde sik aldrigh vidh honum skilia
om thet gar äpter hänna vilia.
The varo swa thyst ij thera lata
tha the ridhu fram at the strata
-- thet sigher bokin idher for san --,
the taladho til ängin lifuandis man.
Tha the komo a husith in,
tha mälte hon til sin kära vin:
"Vi skulum nw fore mina frugho ganga,
taka tholka nadher vi kunnum fanga."
Herra Iwan fore the frugho gik,
swa minnirlika hon han vntfik;

p 402

swa höfuisklik han helsar hännä;
hon matte han ey fore vapnom känna;
hafdhe hon vitadh thet for san
at thet vare herra Iwan,
sannelika medh rättan skäl
hon hafdhe han ey vntfangith swa väl.
Luneta mälte til sin frugha:
"Nu latin honum idhra hiälper dugha
til the frw ther han väl an;
thet vil han thiäna, thän ädhle man.
Latin han ey länger standa fore idher,
sätin han när idher siälfue nidher
ok görin han ij hans hirta gladh;
thet är the bön iak idher badh.
Ængin man honum hiälpa ma
-- miin kära fru, ij thänkin ther a --,
ey riddara, ey frughor, ey swena,
vtan ij, miin fru, al ena."
"Iak vil honum gärna göra froma

p 403

ok alt thet honum til ära ma koma."
The frw hon badh thän riddara tha:
"Ij skulin medh mik at sitia ga."
Tha mälte om the iomfrw sköna:
"Til hwars skal man thet länger löna?
Jach wil thet her oppenbara --
thet skal thok thet samma vara.
Thän riddare her nu komin är,
han är idhar eghin hiärta kär
ok agher ey frw for vtan idher:
nu görin väl huath han idher bidher;
thet är thän stolte herra Iwan,
konung Yrioans son, thän ädhla man;
huath han hafuer brutidh maghin ij forgifua;
han vil äpter idhart minne blifua."
Tha the frugha thetta hördhe,
vilin ij höra huath hon giördhe?
For vredhe matte hon sik ey stilla:
"Luneta, nu hafuer thu giort illa,
thu vil mik ther thuinga til

p 404

thet som iak ey göra vil,
thet iak skulde älska han
ther mik ey aff hiärta väl an
ok alla stadha hafuer mik, forsmadh
ok drifuith mik til badhe spot ok hadh.
Nu kännis iak vidher sannelik,
thu hafuer mik ater til drifuith swik.
Thu matte hälder hema värä
än tholkin gäst at föra härä;
hälder vilde iak alla dagha
lifua vidh nödh ok tholkin agha
än iak vilde vardha hans vin.
Vare mik ey fore edha min
-- thöm vil iak änga lund bryta
swa framt iak ma lifuith nyta --
iak vilde honum aldrigh vinskap gifua
mädhan iak matte ij världine lifua,
ey for thiänist ok ey for bön,
ther skulde han fanga a sanna rön,

p 405

thy at iach haffde thet swa stadlik iat
thet wi skuldom aldrik warä sat.
Tho mädhan han är komin a mina nadha,
honum skal änkte vätta skahdha;
iak hafuer nu ey annath til,
iak vardher at göra huath han vil
medh hiärta ok rät godhulia;
os ma nu ängin at skilia."
Tha swaradhe hänne herra Iwan:
"Gudh thakke idher, frugha," sagdhe han,
huath iak hafuer brutidh ij thänna stadh,
ther hafuer iak fangith fore eet badh!
Gudh late mik lifua mädhan iak ma
ok aldrigh optare göra swa;
iak vil nu idhra äro göma
ok aldrigh mik swa sara forglöma."
"Iddher skal änkte vätta saka,
iak vil medh äro vidher idher taka.
Gudh göme os fran allä nödh,

p 406

os ma ey at skilia for vtan dödh!"
The gingo saman ij sama stund
ok mintos lioflika aff hiärtans grund
ok toko huart thera annath om hals,
vntfingos lioflika for vtan fals.
Tha mälte herra Iwan stolt ok god
thän ädhle herra ther han stodh:
"Förra skal mik nu lifuith thryta
än iak skal nakath mot idher bryta!"
Nu ma herra Iwan vara blidh
ok lifua for vtan mödho ok qwidh,
thy at al hans sorgh är nu änd
ok honum til glädhi ok skämptan vänd.
Luneta badh swa hertelik:
"A herra gudh ij himerik
medh sina signadha nadhä
göme idher saman badhä

p 407

ok late idher her lifua swa
thet ij maghin himerikis glädhi fa
ok nadher for vtan ända
tha idher skal dödhin hända!"
Nu hafuer Luneta alt thet fangith
ther hänne hafuer länge äpter langath,
sät sin herra ok sina frw
swa at the äru väl ower ena nu.
Nu hafuer iak sakt aff herra Iwan
alt huath iak skrifuath aff honum fan
ok änkte vätta laght ther til.
Late hua thet ey tro vil!
Iak lot ther aenkte ater sta
thet iak skrifuath for mik sa.
Tha thusand vinter, thry hundradh aar
fran gudz fözlo lidhin var
ok ther til thry, ij thän sama tima
vardh thässe bokin giordh til rima,

p 408

Eufemia drötning, thet maghin ij tro,
lät thässa bokena vända swo
aff valske tungo ok a vart maal --
gudh nadhe the ädhla frugho sial --,
ther drötning ower Norghe var
medh gudz miskund thrättan aar.
Nu är thässe bok til ändä.
Gudh os sina nadher sändä!
Gudh gifui honum ther hona giördhe
ok allum thöm ther bokena hördhe
himeriks glädhi for sina mödho
ok frälse os fran häluitis dödhä!