This electronic version, distributed by Språkbanken, may only be used as a complement to the printed text, not as a substitute for it. It does not contain all the information of the printed edition nor has it been properly proof-read. It may, however, be useful for generating KWIC concordances etc.

Namnlös och Valentin

Kritische Ausgabe [in the printed version] mit nebenstehender mittelniederdeutscher Vorlage, herausgegeben von Werner Wolf. SFSS Bd 51. Uppsala 1934.

p 2

Nampnlos och Falantin.

Her effter børiæs eth høffuist æuintyr aff Nampnlos
och Falantin, aff all theres mandom, som the bedriffuo
j theres daga; och ær lusteligit at høræ, hwo ther
wil giffuæ liudh och akt pa, at fordriffuæ tiiden til
thæs en høgre glædi komber.
thet war enærligh konung j Frankarike. han het Pipping.
han haffde enæ ærligæ iomfrv til dotter.
hon heth Clarina, och hennes fader syster hon het
iomfrv Phila. j then timæn ath hon war xx ara
gamull, tha war en konung j Vngernæ, och han
het Crissosmos. han haffde kerlek til henne och
aktade henne haffua sik til husfrv, och skreff ther
om breff och sende medh ærlig budh til hennis broder
konung Pipping j Frankarike. och the lotho honom
forsta konung Crissosmos williæ.

p 4

the buden warto wæl vnfangen
och ærligæ forstanden.
j xiiij daga the nær honom waræ,
siden beddis the swar och wildæ faræ
hem til landa. tha skreff konung Pipping konung Crissosmos wenligen breff til
och bødh honom til, at han wilde medh honom haffua wenskap och kerlek. och tha
han wildhe sielffuer komma til honom, tha wilde han giffua honom sinæ syster
til husfrv. swa ridhæ the buden fran honom til Vngernæ igen och ware gladhæ, at
the haffde fangit god swar.
tha konung Crissosmos haffde læsit sin breff och hørt theres ordh och swar, tha
gladdis han mykit och allæ hans godæ mæn, the thet spordo, for wtan hans moder.
henne war thet alstingis a mot. boken sigher her effter hurw oærligæ hon sik
ther j beuistæ. konung Crissosmos bødh ower alt sith rike, hertuge, greffuæ,
biscopa, prelata, riddare och swenæ, at the skulde sik ærligæ til redhæ medh
klædæ, clenodom och annan køstelig ting, som the beøffdhe, och komma til honom
thet snarastæ the kunde. nokot ther effter kommo the och allæ, rikeligæ och wæl
til reddæ, och wildæ gernæ halda theres herra budh. konungen

p 6

han vnfik them ærligæ och wæl och loth them tha forsta konung Pippingx breff
swa ludandis, at han wilde giffuæ honom sinæ syster Philæ, och sagde them, at
han wilde til honom fara in j Frankarike thet ærligæste ther han kunde affstadh
komma. thet war them allom liufft och wilde honom ærligæ och gernæ følgiæ, for
wtan en biscop. han het Frankart.
han sagde: herra, thet skulden j lata idher forsma at ridhæ effter henne. hon
mate wæl haffuæ warit idher nadh ærligæ och werdeligæ hem førdh aff sinom
fader. thet sagde han for thy at han war j radh medh konungxsens moder, och
thet war them badhom j moth, at han wilde haffua konungens syster aff
Frankarike.
tha forstod konung Crissosmos sinæ moders wilia och biscopens onda akt, och
swarade tha wredeligæ: hwilken mik ey wil følgiæ, han gøre som honom thækkis.
ey wil iach ther fore mina rese ower giffuæ. æn hielper mik gudh j mina wæl
makt igen, icah wilt thet ey glømæ. tha fruktade biscop Frankart for konungens
wrede och swarade honom ødmiukliæ j falskæ meningæ: herra, thet iach sagde,
thet war mit snak. idher modher hon følger ider gernæ. thæs ær iak och
werdskylduger och gernæ gøre wil. ther effter redh konung Crissosmos ærligæ
affstadh medh

p 8

ij M hederligæ mæn. ther effter innan xxij dagha kom han in j Frankarike.
tha konung Pipping the tiidende fik, at konung Crissosmos war komin, tha for
han a mot honom och vnfik honom och alt hans folk medh storæ æræ. xiiij dagha
ther effter, tha bødh konung Pipping ower alt sit rike, hans ridderskap och
goda mæn, thit at komma til thet werdskap, som war konung Crissomos brølløp
medh Pippingx syster Philæ. siden bleff konung Crissosmos ther eth ar med sinæ
brudh Phila. innan then tiid tha wart hon medh barn. tha bad konung Crissosmos
sinæ mæstare, at the skulde see j himmel tekn, hwat aff hennes frvcth skulde
warda. the giordo swa och sagde for honom: herra, hon ær medh ij swen barn, och
aff them skal warda mykyt vnder sport, och the skulo bedriffuæ myken manhet j
thera dagha.
tha konung Crissosmos moder och biskop Frankart thetta forstodho, tha haffde
the ther aff stora sorgh och waro til radz ther om badhæ nath och dagh, huru
the mate widher komma at fordærffuæ then frvkten. tha sagde biscop Frankart:

p 10

frva, then tiidh barnin skulo fødhæs, tha stæden engen ther til, at wæræ inne
nær henne, wtan j och en idher tro mø. tha barnen æræ fødh, tha laten then
samma mønæ takæ them hemmelikæ och senkiæ them nidher j thenne elffuenæ, som
her for slothit flyter. swa warder os war harm hempdher ower drøtning Phila,
och henne bedrøffuilsse økiæs ee thæs mer.
nokot ther effter skulde hon sinæ mødhæ thola och haffde myken bedrøffuilsse
aff sinæ enlighet, at engen aff hennes godha quinnor mate waræ nær henne, som
forskriffuit star. swa brat som barnen waro fodh, tha gik Crissosmos moder til
sinæ mo Philomin och bodh henne widh harde hempd, at hon skulde taka the barnin
hemmelikæ, och fordærffuæ them, som før ær sakt. Philomin hon torde ey annat æn
haldæ sinæ frvs budh och thenkte swa medh sik:
thet ware mik en stor blygd
at fordærffuæ thenne ædlæ frwkt
swa swikligæ, thok ær thet minnæ frws rad och wiliæ. j tolka mato haffde hon
stor bedrøffuilsse, och tok barnin och bar them bort. thet enæ swepte hon och
lagde thet j eth skriin och bewarade thet,

p 12

swa at thet haffde andra rum, och sætte thet swa hemmelikæ nidh j elffuenæ och
lot flytæ wt medh strømin. thet andræ bar hon til skogx och lagde thet
hemmeligæ j en buskæ. litit ther j fra haffde en ylfuæ sith boo. hon kom tiidh
som barnit la och tok thet och bar j boet
och lagde thet j bland sinæ vngæ
och fødde thet som en annan vngæ.
siden gik Philomin sørgendis hem aff sinæ betungnæ gerningæ. swa brat som
hennes frva wart henne war, tha sagde hon: haffue thu haldit mit budh? hon
sagde: ia frv, idher wiliæ hawer iach fulkompnat. siden gik Crissosmos modher
och Philomin fra henne, och Phila bleff ensammin liggændis igen j storæ
bedrøffuilsse och krankhet, enkte witandis aff sin barn, hwart the the waræ
komin.
arlla om morgonen ther effter tha gik konung Crissosmos til sinæ drøtning Philæ
och wilde see, huru hon mate, eller huru thet ware til gangit om hennes barn,
thy hans moder haffde henne illæ besakt

p 14

for honom. tha han kom in til henne oc sa henne j storæ widermødhæ, tha sagde
han: hwi ligger thu swa all enæ, eller hwar æræ thin barn? konung Crissosmos
moder swarade honom: hon wilde engen hawa nær sik, tha hon skulde fødhe. iach
tror wæl, at hon ær aff leone slækte. iak wil wediæ om thusande mark, ath hon
hawer mørt sinæ frvcth. min kære son, thet mogen j for sannæ tro. tha wart
konung Crissosmos illæ til modhæ, och hans moder gladdis ther mykit aff. tha
swarade Phila medh kranka røst: gud han hielpæ mik swa aff allæ mina nødh som
iach ey wet, hwart the ære kompnæ.
tha bethenkte Crissosmos sik och gik fra henne och til konung Pipping och kerde
på hans syster Phila, at hon haffde mørt sin eygen barn. tha swarade konung
Pipping: haffuer min syster giort thet mord, som thet til henne kæris, thet
skal man rætteligæ ranzaka. om swa ær, tha skal ther ower rættæs medh en
strengen ræt. tha swarade biscop Frankart: ther til wardæ wi finnæ radh. hon
hawer ey for-

p 16

gæffues sik swa enligæ hafft i sinæ barna fødilsse, wtan ther ware swik mædher,
och thy hawer man got at merkiæ, at hon ær skyldog j the saken. aff swadanna
ord och talan tha haffde hon stor bedrøffuilsse och gaff sith mall gudhi j
waldh, som henne skulde frælssæ fra oræth.
her later iach thetta ærendit besta
och wil sighæ idher aff,
huru som Falantin war fonnin. konung Pippingx dotter Clarina hon gik arllæ om
en morgon for lust skuld medh en hennes smaswen at spatzere wt medh eth
rinnande watn. ther wart hon war eth litit skriin flytandis wt medh landit, och
vndrade ther mykit pa, hwat thet skulde bethydhæ. tha badh hon sin smaswen, at
han skule thet beqwemligæ opp taka, som han och giorde. tha fan hon ther wti
innan liggendis eth lithit barn, swept j dyrom clædom. ther aff wart hon mykit
gladh och bar thet sielff hem, och gik til radz medh then samma smaswenen, huru
hon skulde thet hemmeligæ opp fødheæ. tha wart henne swa til radha, at hon
fødde thet opp medh gete miølk, swa at thet engen man wiste. tha fik hon see
eth røth kors mellan barnssens skuldro. tha kunde hon wæl merkiæ, at thet war
aff enæ

p 18

ædlæ arth. thok wiste Clarina ther enkte aff, huru thet war gangit medh hennis
fader syster Philæ, eller thet hon j nokro nød war.
ther effter wart Phila førd for rætten medh stora makt och awnd. tha sagde
hennes broder konung Pipping: huru wart thu nokon tiidh aff swa ondæ enæ art,
at thu skulde swa fodærffuæ thin egnæ liiffs frvkt! for hwilkit thu skalt lidhæ
en smæligen dødh j thetta brinnande ball, som thu nw seer her for tik, at all
werlden skal spøriæ thina odygdeligæ gerning. Phila hon swarade:
gudh han hielpe mik wt aff mina nødh,
swa wisselige som iach ey weth,
huru thet ær til kommit, eller huru min barn æræ fran mik komin. tha swarade
biscop Frankart: iach wet æn swa manga handa klokhet,
at iach skal befinne
sanhetena medh henne,
ware hon æn entiid swa enfaldig som hon ær. tha badh han gøre balit mykit
større och hetare æn thet war, at hon skulde thæs mere rædas for sin død och
giffuæ sik skyldig j then sak. tha kom biscop Frankart til henne medh sinæ
falskæ list och sagde: frv, iach rader idher for siælinnæ bestand skuld, at j
skripten idher och kennens idher gerning, och taken gudz licame ider til hielp,
for thy j seen, at thet ær nw medh ider pa then yterstæ punkt. hon swarade j
redduga och medh wrede: hwat! menen j at min siæl ær fortappat? ney, then
rætuisæ domaren han wet

p 20

mina vrsækt. iach dømer ey mina siæl sielff til orætte. tha ropade biscop
Frankart medh enæ høgæ røst, swa at alt thet folk, ther omkring stodh, hørde
pa: hon haffuer nw bekentz sin eygin sak och gerning. thy mogen j gøræ hennis
ræth effter henne eygin wider kennilsse.
tha han haffde swa sakt, tha stodh Phila opp j storæ wider mødhæ och krankhet,
som hon waræ vt aff sinne komin, och grepp biscop Frankart j harit och rykte
han nid til iordenæ och beth honom aff hans næsæ och sagde swa til honom: thu
ondæ och snødæ forrædare! thu west mere aff thenne falskhet och mordh, som mik
ær til lakt, æn iach weth.
tha kom then vnga riddaren Blandamær och drogh biscopen bort fra henne, och
sagde swa til honom: Frankart, warin ther wis pa: warin j ey en prest som j
ærin, iach wilde for thenne førstinnenæ sak skuld ga medh ider j en kamp och
sla idher, ther til at j skulden oppenbaræ idhræ egnæ falskhet, for thy at ider
ordh the lydæ swa, at mærkendis ær, at j witin mere aff thet mordh och
ogerning, æn hon wet.
tha swarade konung Pipping j wrede, tha han sa, hwat hans syster haffde giort j
hennes wider mødhæ, at biscopen haffde mist næsænæ och war swa skempder: iach
tror nw fulleligæ alt, thet mik ær aff henne ondzko sakt. thy laten domin ower
henne ga, som ræt ær, hwem thet ær antigiæ

p 22

liufft eller leth. ther medh redh konung Pipping in j staden, wreder och illæ
hughom. tha Blandamær, then ædlæ riddaren, sa thenne storæ bedrøuilsse och
owerwald
pa thenne ædlæ førstinna Philæ,
tha wilde han ey fra henne ridhæ,
wtan sagde swa: iach wil besee, om nokor ær her swa køn, ther henne wil brennæ
til orættæ for awndh skuld.
hans fader han war en hertigh rik,
Baldawin swa kallade han sik.
han sagde til sin son Blandamær:
hwat makt ligger tik ther pa
at biudæ tik j nokot forswar
moth tith herskap, ther thu mat komma j skadh fore? han swarade honom igen och
sagde: fader, tha ich wart
til riddare giord, tha swor iach en edh,
at hwar iach saghe nokon j nødh
til orættæ, antigiæ qwinnæ eller man, ther skulde iach wagha mit liff for at
hiælpæ them wt aff sin oræt. swa wil iach och nw gøre mina rættæ frv och
førstinnæ:
hielpæ henne aff thenne nødh,
eller iach wil ther fore bliffuæ død.
tha gingo the herranæ allæ saman j radh och medh them konung Crissosmos, som
hennes bonde war, hwat the skuldo gøræ medh henne, effter thy at Blandamær
strengde sik ther swa sare wti, och ther war engen, som medh honom wilde j kamp
ga. tha swarade hertig Baldawin: thet ware en stor fregd ower werlden,

p 24

at man skulde brennæ
swadanna en førstinnæ.
thykte ider radeligit waræ,
at man lothe henne landit forsweriæ,
och min son Blandamær medh henne, och faræ siden, hwart gudh legger them til
radha? thet samthykte the allæ. then ædlæ riddare Blandamær wæmpte sik och
sætte sik pa sith godæ ørs och sagde, at han wilde henne tiænare wæræ til sin
død. Philæ gaffuo the en gangare swa godh som hundrada mark, och sadell,
swadanna som en frv høffdis wæl innan at ridhæ. swa forsworo the landit och
foro manga obekendæ wæghæ.
Blandæmær och then ærligæ frwn the kommo then førstæ apton til eth rinnande
watn, och sagho ther eth tiæld war opp slagit pa en lusteligen wall. tha sagde
Blandamær: nadige frva, ridhen tith, thet ær mit radh. the funno ther inne
hengende en brinnande lamppæ, en ærlig seng køsteligæ opp redh, wiin och brødh
och alt thet theres hiærtæ begærædæ. tha sagde Blandamær: frwa, thækkis idher
her at hwilæs j nat, tha wil liach halda her wtan for

p 26

dørnæ, at iach maghe witæ, hwo her komber, før iach ider nadæ wækker.
thu sattis til bordh och loffuade gudh for sinæ nadh och sagde: han ware war
gæst! ther medh giorde Phila kors medh sinæ hand ower bordit och thet ther pa
stodh. swa kom diæffwlen och brøth tiældit sunder, och alt thet ther war,
hwarff borth. hans wilæ war at komma them til nokro onda akt; men the waro aff
gudhi swa wæl bewarade, at han haffde thæs engen makt. tha sagde then vnga
Blandamær: iach ær thæs fulleligæ wis, at diæffwlen ma os enkte skada. then nat
bliffuæ the ther.
om morgonen tha ridhæ the thæden och kommo pa en alstingis lusteligen wall. som
the ridho och taladis widh, tha warto the war en riddare. han kom ridande och
førde enæ iomfrv medh sik.

p 28

hon gret sare, fore thy at riddaren som henne førde slo henne ømkeligæ och
illæ, att henne blødde badhæ næsæ och mwn. thet giorde han, for thy at hon
wilde ey gøre hans williæ j odygd.
tha sagde then vnga Blandamær: hwi slan j then iomfrvn swa sare, eller hwat ær
hennes sak? tolkit ær stort owerwald och odygdeligh gerning.
wæræ nokon dygd j idher, j giorden ey swa.
then swærtæ riddare han swarade honom tha:
laten thet ware, som enkte komber widh idher. hon skal haffua thæs flere hiog,
at j laten ider waræ swa baldæ. thokteligæ swarade honom Blandamær: iach wil
henne frælsæ aff thenne nødh, om gud giffuer mik ther lykæ til. then swartæ
riddare swarade: thet ma wæl wæræ!
hawer iach mit swærd j mina hender,
iach rædis thinæ iij ey allæ j sender.
thu skalt her mistæ thit vnga liff,
och iach behalder thit wænæ wiiff.

p 30

ther medh the swærden drogho och slogho hwar annan wtan skøn, at skioldanæ
gingo allæ j stykke
och bryniorna warto aff blodet rødh,
och hwar thera ræddis for sin dødh.
iomfrvn och Phila sato til samna och badhæ til gudh at Blandamær skulde honom
wardæ owermæktig. tha slo Blandamær then swarta riddare, at han sørte til
iorden, som han ware dødh. tha sprang han raskeligæ opp igen och slo Blandamær
tha swa fast, at han ræddis siælffuer for sin dødh. tha halp gudh Blandamær, at
han wart hans ower man och slo honom j hæll.
tha sagde then stolta iomfrvn til Blandamær: min fader boor ey lankt hæden och
ær en konung innan Arabie, och thenne riddaren vnførde mik thæden medh wald och
sina falska listæ, minom fader

p 32

owitande. nw lønæ thet ider gud, som mik haffuer løst fra honom. och ware ey
thenne ærligæ frvn som j haffuin, tha wilde iach waræ idher eygen. tha swarade
henne then vnge Blandemær: ædlæ iomfrva, witen thet for sant, at Phila ær min
nadige frv och iach ær hennes tiænare. hwat gudi thækkis thet sker. ther medh
ridhæ the thæden.
tha sagho the en man sithiandis wig wægen, som thet ware en pilagrim. til honom
ridho the all try. han haffde for sik brød och wiin och ther medh enæ flasko
fullæ aff dwalæ dryk, som han plægædæ at forradæ folk medh. the sagde til honom
sælin os aff idhræ wiin och brødh. then forrædaren swarade them medh høffuisk
ordh:
thækkis idher at hwilæ idhræ hæstæ,
iach wil gernæ skiptæ medh idher thet bæstæ,
ther iach haffuer. som the sato och talados widh, tha sporde then samma
forrædaren, om the haffde ekke set en swartan riddare nokor stadz faræ, thæden
the kommo, som han ware redder for honom.
tha swarade Blandamær:
han skæder aldrik engin man mer.
han bleff for mina hand død. tha then forrædaren thet hørde,
tha thenkte han swa medh sik:
thet skal giældæ tith liff!
for thy at thet war hans herra, ther han effter sporde. swa sato the och
taladis widh, och han sagde til

p 34

them: æten och drikken och warin glæde, och skenkte them dwælæ dryk for win.
the drukko och wistæ ther enkte aff,
før æn the soffuo all try swa hart,
at them kunde engen wækkiæ. tha wart then forrædaren glader och tok Blandamær
och lagde honom pa sin eygen hæst och førde han bunden til slotit, ther han war
hemme, och kerde hardeligæ sins herra død: her haffuer iach then samma som
honom dræpit haffuer. gørin honom hans ræt! ther æræ æn effter twa skønæ
qwinnor och synæs waræ aff storæ herra slækt. them wil iach hemptæ hiit, och
the skulo waræ her trælæ och almenningx konur. swa wart Blandamær soffuande
lagder j tornit, ther manga andra fanga inne lagho.
tha han opp waknade, wart han sare forfæræt och sagde wider sik enæ: huru mon
mik waræ

p 36

wider farit? ær iach drøm stulen eller swiker mik sømpn? eller hwart mon min
wampn waræ komin? thet ær mik eth stort vnder! och tok sig omkring och fan ij
stora boyor om sin ben och sagde: huru mon iach waræ hiit komin? iach haffuer
ey wærk aff slag eller saar, thy ær thet ey annat æn sømpnsens dwalæ.
tha swarade en riddare ther fangen la,
han talade til honom och sagde swa:
wisseligæ j soffuen ekke! thet ær idher och engin drøm. j ærin medh forrædilsse
gripin
och hiit kompnæ, her warda j bliffuæ
j thenne nødh ee mæden j liffuæ.
Blandamær han wart forfæræt och swarade honom och kerde sinæ frvs nødh, at han
wiste ey, hwar hon war, och sagde: mate iach swa lenge waræ nær henne, at hon
komme j sith behald, iach wonde ey siden, hwat mik ower ginge. j tolka mato
kerde han margafaldeligæ sinæ frvs mote gang och leed storæ drøffuilsse j thet
tornit fullæ xiij aar.

p 38

mæden the Blandamær j tornit lagde, tha kom en leebardh gangandis thit, som
iomfrvn och Phila the lagho, och krapsade på them medh sinæ klør, swa at the
ther aff waknadæ. och leebarden sprang fra them. the sagho sik om allæ wegnæ.
tha sagde Phila: thywer!
wi haffwm mist Blandamær!
thetta hawer warit en forrædare som her war. han hawer honom forradit. huru
skulom wi honom vndkomma, at han far ey hand pa os? the gingo tha affstadh och
bort j willæ øknen, ther hwarken war bygdh eller folk.
vnder thæs tha kom then førrædarin och mente at han skulde finæ them badhæ
soffuande. war herra han fygde thet mykit bættre! thok lopp han til skogx
effter them. tha han them ey fan, tha wende han sorgeligæ igen.
Philæ och then ædlæ iomfrv funno om sider en wægh. then ginge the swa lenge, at
the finge se enæ køsteligæ borgh medh høgæ tinnæ. tha sagde then ædlæ iomfrv:
then borgh kennir iach

p 40

wæl. hon ligger j min faders land. thit wilom wi ganga badhæ. wi skulom ther
wardæ wæl vnfagnæ, och ther skulen j ædlæ førstinnæ j allæ idhræ dagha bliffuæ
nær mik och iach nær idher, som dotter nær sinæ moder. tha the kommo in j
sallen,
opp sprungo allæ the herra ther waræ
och vnfingo them medh storæ æræ,
badhæ Pihlæ och then stolta iomfrv,
them helsadhe konungen badhen thu.
iomfrvnæ fader wart tha alstingis glad
och sporde sinæ dotter at,
huru henne war wider farit. hon sagde sinom fader allæledis, huru thet war til
gangit och huru then swartæ riddaren grep henne ok wald førde, och huru
Blandamær løste henne och slo honom j hæll. och giorde hon sinom fader kunnogt
om Phila och huru them war alt gangit til. tha sagde iomfrvn til Philæ: nw
mæden j haffuin mist Blandamær, then ærligæ riddare, tha skulen j bliffuæ her
nær mik mæden wi liffwm badhæ. Philæ bleff medh iomfrvnæ ther j landit wæl j
xij ar.
i then konungxsens gard war en tatabur swen och war en forrædare aff allæ sinæ
art, och het Gawin, och haffde storan kerlek til then ædlæ frvnæ Phila, och
lagde alt sith hiærtæ och sinne til henne, æn thok at hon aktade thet enkte.
thok haffde han likewæl kerlek till henne.
her wil iach latha thetta ærende bestaa j thetta

p 42

sin och wil sighiæ idher aff, huru Clarina hon fødde thet barnit opp, som hon
fan flytandis j skrinit, som før j bokenæ star. thet barnit thet wart kallat
Falantin och tok manga dygder til sik j sin vngdom. tha han war xij ara gamall,
tha war han manlig och balder. hwar han gik, tha skalff iorden vnder honom, och
war badhæ dandis och dygdeligen. ther for vnte Clarina honom got. aff rættæn
kerlek kyste hon honom for sin mwn, mer æn thusande sin.
tha sagde then stolta iomfrv Clarina
til then vnga Phalantin:
min kæræ, min glædi, min hiærtæns lust!
medh thet samma trykte hon honom for sith bryst
och sagde: iach haffuer tik wtualt for allæ the mæn j werldinne æræ. Falantin
han stygdis mykit widh the ordh och sagde til henne igen: iomfrva, sætæn idhert
sinne annorlund! thet thykker mik radh waræ. j skulen engin man keysæ, før æn
han haffuer nokon mandom giorth. til alder och ara ær iak æn eth barn. och ær
ey annat æn annat æn darskap thet j leggin kerlighet til mik.
thenne orden hørde hennes fatabur swen, som

p 44

nær henne war, tha Falantin wart fonnu j skrinit, och sagde hasteligæ til
henne: iomfrva, ær thetta ærligit, at j skulen kyssa thet hittæ barnit? tha
wart then vnga Falantin wred och sprang opp och wilde sla honom. æn fatabur
swenen vnlupp och in j konungxsens sall, och Falantin han følgde honom effter,
ther konungen och alt hans herskap sath och ware gladhæ. tha kom Falantin och
slo then samma swenen medh sinæ blota hand, at hoffwdit sprang fra kroppen wt
pa golffuit, och sagde: haffde thu tigæt, tha haffde thu wæl bliffuit helbrøgde
tha sprang konungen opp och alt hans herskap, ther the sato wid bordit, och
vndradhæ hwat ther war a ferdhom och sagde:
j riddare och godæ mæn,
griper mik then forrædaren!
huru torde han for min øgon swadant mord bedruffuæ! - ey wiste konungen ther
aff, at Falantin war hans systersson - och thet skal kosta hans liff! thet skal
mik engin man aff bidhiæ.
the swarade honom then vnga Falantin: herra, thet giorde mik nødh och siger
iach idher thet for sant: komber mik nokor man swa nær, at

p 46

han rørir mik medh sinæ hand, iach skipter medh honom, hwat iak hawer. tha
kommo fram iiij och wilde honom gripæ. Falantin byggyntæ sarligæ at sla medh
sinæ blota næffuæ, swa lenge the iiij bliffuæ dødhæ. tha kommo fram wæl xl och
gingo manligæ til honom tha fangade the then vnga Falantin, thok fingo the mang
hug och stor. tha wart Falantin sætter j tornit pa sin ræt. tha sagde mang en
man, at han haffde sith liff høglikæ forbruthit.
tha gik then stolta iomfrv Clarina
sørgeligæ for sin fader at sta
och sagde: kære fader och herra,
gørin for gudz skuld och idhræ æræ,
och laten siwnkaæ idhræ wredæ, som j haffuin til then vnga herrin och høgbornæ,
ee huru thenne skaden ær til komin. hans fader ær konung j Portegalæ, han sende
mik honom j æræ och tro, at han skulde her læræ thokt och høffuiskhet. Konungen
swarade sinæ dotter dygdeligæ: han warder at sithiæ ther nokro stund, hans liff
skal thok enkte skadha.
ther effter innan stakkut tiidh kom eth budh aff Jspanien ridendhæ och gik in j
konungxsens sall, ther alt hans herskap inne sat, och sagde: herra konung och
førstæ, min herra, konungen aff Jspanien, biuder idher til och later bidhiæ,
thet j wilden komma

p 48

honom til hielp medh all then makt, j kunnen aff stadh komma,
for thy at the hedniskæ Saratzina
the gøræ the cristnæ storæ pinæ,
the føræ badhæ roff och brand
och forheriæ all hans land,
the brennæ badhæ kirkior och kloster och driffuæ ther mykit och stort vnder,
och haffua the belakt then godhæ staden Sibiliæ medh stora makt, swa at ther
kan engen komma antigiæ til eller fra. tha sagde konung Pipping: j herra och
godæ mæn, j redhen ider wæl til! wi wilom vnsethiæ then ædlæ førsten aff
Jspaniæn och forwærffuæ ther priis och æræ. ther kom saman j en stakkut tiid
uæl .1. thusand riddare och swenæ,
wæpnade uæl til hand och fot,
swa foro the them hednæ j mot.
the kommo pa then tridhiæ dagh
in j Sibilia wtan slag.
ther warto the wæl vnfagnæ aff konungen aff Jspanien och aff hans godhæ mæn.
then andra daghen ther effter, tha redde the sik til stridz som dagadis. tha
drogo the wt aff staden. tha badh konung Pipping aff Frankarike konungen aff
Jspanien om, at han mate haffua forstridenæ, effter thy at han war en fræmæder
man, at man wiste sighiæ ther aff, om the bedriffuæ ther nokon manhet. tha
swarade konungen

p 50

aff Jspanien: wisligæ konung Pipping, iach rader idher at j bestanden then enæ
sidenæ aff hæren medh idhræ makt, och iach bestander then annan siden medh mina
makt. swa drogho the wt aff staden igenom ij porta, hwar thera medh sin hær.
then striden hon gik til saman som halff gangit war til middagx. ther wart
mangen riddare aff stungen, och mangen glauia war ther bruten. ther gik slag om
slagh, at mangen helædæ ther døder la.
pa badhæ sidhor sa man storæ nød,
ther bleff och mangen heden dødh.
tha warto the hednæ the cristnæ owermæktigæ, at the cristnæ fiollo gantzka
mange. tha sagde konung Pipping til konungen aff Jspanien: wi haffwm mist her
mykit folk,
och hwat wi her effter stridhæ,
thet stridhæ wi os til skadhæ.
wi wardom haffua mere makt,
om wi skulom them besta.
ther medh drogho the ater in j staden igen, och the hednæ følgdæ them effter
alt in for portanæ.
siden ginge the herra til radz
om at sampna sik mere makt.
tha sende konung Pipping en riddare hem til sinæ dotter Clarinæ, at hon skulde
sendæ honom folk, thet mæstæ hon kunde aff stad komma,
at minstæ iij M riddare och swennæ,
thet wærff bar riddaren til henne.
ther effter bød iomfrv Clarina ower alt hennes faders

p 52

rike, at alla skulde til henne komma medh theres wampn, ath halda hennis faders
budh. tha tok hon Falantin wt aff tornit och hafdhe sit radh mæsth medh honom.
tha gik Clarina medh Falantin in j sallen; ther the herra allæ inne ware, at
spøriæ, huru thet skulde til ga. tha sagde then vnga Falantin: iomfrv, iach
bider idher, at j vnnen mik fara medh och for søkiæ, om iach haffuer nokon makt
eller starkhet. thet skulæ the hednæ befinnæ, at iach wil them ey fly. thet wil
iach gøre for idhræ skuld, ædlæ iomfrva. thy bider iach ider at j werdigens til
at giffuæ mik wampn, skiold och hiælm och thet ther til hørir, at iach mate
waræ thæs dristugare at søkiæ mina fiændæ land. Clarina swarade honom: hwat j
bedens, thet skulen j fa. tha lot hon hempte eth skønt tæpædæ
och lot thet bredhæ pa iordena
ther badh hon Falantin standa pa.
hon lagde pa honom enæ brynio, hon war swa godh, hon lagde pa honom enæ brynio,
hon war swa godh, at engen man medh nokro makt eller stærke kunde brytæ en ring
sunder j henne for then skuld, at hon war swa mæsterligæ gør, at wars herra
blod war in lukt j henne, och aff then makt och dygd kunde engen warda sar j
henne. ther til kastade hon ower honom en wampn rok,
han war swa køsteligæ giorder aff gull,
at skiin gik aff honom som aff en soll.
ther effter spente hon om honom eth swærd,
thet war manga penninge wærdh.

p 54

ther næst spente hon pa honom then høgræ sporæ,
thet giorde hon honom alt til æræ,
och bad swa honom sta pa sin knæ,
tha tok hon eth swærd och slo honom iij
slag mæder och sagde: thu skalt øffuæ ræt ridderskap. iach befeller tik skiold
och swærd. thu skalt waræ en beskermare ællændæ iomfrv, enkior och faderløsæ
barn. hwar thu them seer j nokro nødh, tha skal thu aldrik aff latha at hiælpæ
them til theres ræt. och hwo som flyr til tik til nadh eller nokon redding,
honom skal thu troligæ hiælpæ effter thinæ makt. och skal thu waræ oforfæræt,
tha øffuer thu ræt riddarskap. Falantin han swarade henne ødmiukligæ: ædlæ
iomfrv,
iach skal halda idhert budh,
ther til skal mik hielpæ gud.
iomfrva, later mik nw hæden faræ,
thy her duger ekke nw lengre waræ.
tha gik then stolta Clarina in j sallen, ther the herra allæ inne waræ. hon
sagde til them allæ: thenne vnga riddare Falantin han skal waræ idher
hoffuitzman j thenne resen, til thæs j komin til min fader. och bider iach
ider, at j warin honom lyduge pa min faders wegnæ. the swarade henne allæ och
sagde: ia, och waræ ther allæ glæde til, at thet war swa medh honom gangit.

p 56

tha ledde man fram eth skønt ørs. bedzill, giordha och stiglæder war alt giort
aff gull. tha hioldo frvr och iomfrvr hans istædh, och thet wilde han ekke aff
them haffua, tha gik then vngæ Falantin och lagde sin hand pa sadell bogan och
sprang opp j sadin wtan stiglæder eller istæd. thæs thakkade honom badhæ frvr
och iomfrvr. tha kom then stolta Clarina och bar honom en hielm aff stall. owan
pa hielmin war en krantz aff røt gull. innan j krantzen stod eth biladæ aff
gull ræt som en iomfrv, ther lee wilde, och haffde thet bilædæ eth finger gull
j sinæ hand, ther aff gik eth vnderligit skin. the herra toko tha orloff aff
Clarina och ridho affstad och kommo in j Jspanien obestriddæ.
tha the kommo pa iiij milæ
nær the hedniskæ Saratzinæ,
tha sagde then vngæ herra Falantin til the herra honom følgdo: sighin idhert
rad, hwat ider thykker wæræ nyttæ, om wi j morgon arllæ sla til them
oforbudadhæ, thy at the witæ enkte aff os.
wi wilom forwærffuæ ther priis och æræ.
thet tøkte them allæ radeligit waræ.
tha sagde then vnga herra Falantin: j haffuens mannelig wid. swa wil iach och
gøre, forsøkiæ min vngdom och mina makt och bliffuæ vndher banerit. och hopis
mik, at os skal ga wæl j hand. tha

p 58

swarade the allæ medh enæ røst herra Falantin: tha wardhøm wi snart ridhæ
affstad, for thy thet ær swa tiid, at wi ridhom før æn wi wardæ bespeyade, och
sagdæ allæ medh enæ røst, at the wilde bliffuæ nær honom liffuandis och dødhæ.
om morgonen som dagadis och solen opp gik, tha kommo the cristnæ och striden
sampnadis. tha hiog Falantin sit ørs medh spræn och redh fram j rætte kønhet j
bland the hednæ, och all hans hær følgde honom effter, och slogo the hednæ
mykit folk aff. æn herra Falantin han war swa girug til them, at han war komin
fra sith folk och in j hedningæ hæræn. och the haffde dragit sik omkring honom
medh myken makt, swa at engen man kunde honom til hielp komma. the stormade til
honom som til en mwr medh mang owinneligen slagh.
Falantin han warde sik tha,
som honom la makt pa.
iij M hednæ slo han j hæll. och otalikæ manga warto ther sar, swa lenge at the
gaffuo eth wik opp for honom. for thy at hwar han foor, ther wart alt blot och
bloden fløt om honom som en strøm. thet fik konung Pipping och konungen aff
Jspanien att see, ther the stodho pa muren och taladis widher. the sagde: j
allæ waræ liiffs dagha sagho wi aldrik

p 60

nokon man swa rætteæ kønligæ weriæ sik, som then vnga riddaren gør.
han synis wæl wæræ en riddare godh,
for thy at hans wampn rok skiin aff gulle rødh.
j thy grepp herra Falantin konung Samarin och kastade han for sik pa sith ørs
och førde han in til staden. och alt hans folk thet følgde honom effter. the ij
konunga ridhæ wt a mot honom och vnfingo honom medh storæ æræ. then fangnæ
konungen fik han them: gørin medh honom, hwat idher thækkis,
thok ær han likewæl en konung och ær
en then øpærst aff all theres hær.
the cristnæ warto ther allæ gladæ och loffuade Falantins kønhet mykit. tha
talade konung Pipping medh storæ æræ til herra Falantin: behuffuin j gwll eller
silffuer eller nokon the ting, ther iach hawer, ther skulen j siælffuæ ower
radhæ, som j thet siælffuæ atten. herra Fallantin han swarade honom: gudh lønæ
thet idher konungxlikæ æræ! thok bider iach idher werdige nadh, thet j wilden
witæ mik enæ bøn, then iach wil idher aff bidhiæ. konung Pipping swa-

p 62

rade: swa hielpe mik gud! hwat j bedens, thet skal idher wardæ. ædlæ herra,
giffuin mik løs wt aff mina fengilsse och idhræ hyllæ. iach ær then samma
Falantin, som j loten leggiæ j tornit, før j hemen foren. konungh Pipping
swarade honom j samma stundh:
for matten j at giffuæ iij M pund
gull, thet bæstæ j Greken ær,
i skulen fri och løsæ waræ.
och bider idher kerligæ, at j wilin følgiæ mik til Franka rike och bliffuæ nær
mik j idhræ dagha. siden ginge the herra til radz, hwat the skuldo gøræ medh
then fægnæ konungen. tha stod all theres radh til then vnga herra Falantin.
hwat han ther til sagde, ther medh skulde thet wæræ en endæ. tha sagde then
fagnæ konungen Samarin til konungen aff Jspanien: iak wil biuda och halda en
troen och fastan frid medh idher, och wil medh mit folk fara hem til landa igen
och wil effter thenne dagen aldrik mer hiit komma pa nokon skadha eller ørlyg j
idher land. och wil rættæ idher opp allan then skadha, iach haffuer idher
giort, effter

p 64

idher egnæ segn. thet siger iach idher pa mina rættæ tro och æræ. thet war
sirlæ om en apton, at the herra gingo ther om til radz. tha warto the thæs allæ
ower ens, at the wilde then sonæ och fridh vnfa. ther effter gingo the til
bordz och giordo sik gladha. om morgonen ther effter wart then friden
bebreffuader och fulleligæ til endæ giorder. siden foor then hedniskæ konungen
hem j sith land medh all sin hær
the dødhæ ware, the bliffuo tha ther.
och konungen aff Frankarike for hem medh storæ æræ, och herra Falantin han
følgde honom. tha kom ther budh til Clarina, at hennes fadher war hem komin och
hennes eygen riddare herra Falantin. tha gik Clarinæ wt mot sin fader och vnfik
honom medh storæ æræ och loffuade gudi, ath han och hans godæ mæn wæræ
helbrøgdæ hem kompna. tha tok Clarina herra Falantin widh handenæ och ledde han
medh sik j sith mak och tok han liuffligæ j sin fampn och kystæ honom for hans
mwn. then aptonen haffde the snak och myken glædi. om morgonen arlla tha redh
konung Pipping

p 66

j iækt och haffde medh sik xij riddare och andra godæ ærligæ mæn. som the ridho
pa en lusteligen wall, tha sagde en riddare: herra, seen, hwilkit eth
vnderligit diwr ther løper! thæslike hawer iach aldrik førre seet. tha rende
aff stad ij riddare och bygyntæ til at iægæ diwrit,
och thet diwrit war Falantins blo der,
thet kende hwaske fader eller moder.
thet haffde och engin fornumpst mer æn naturligit war. thet diwrit sætte sik
til weriæ moth the ij riddare. tha rende en thera til diwrit medh sin glauio.
diwrit sprang opp och fik riddaren nidh aff hæsten och krystæ honom j hæll medh
sinæ hender, och then andræ riddaren kom j storæ nødh. thet reff aff honom hans
wampn och giorde honom illa sar. konungen byggyntæ tha at fly vndan, och diwrit
war rast och følge effter och aff inte honom
och giorde han illæ sar
och allæ the medh honom waræ.
thetta fik Falantin at spøria, att konungen haffde warit j iækt och wardit sar.
tha wapnade han sik j samma stund och sprang pa sith ørs och rende effter
diwrit

p 68

{!!!missgpage}

p 70

sa, at Falantin war opstanden. tha wende thet sik om medh en hast och mykyn
grymhet och lopp mot Falantin och wilde han dræpæ. Falantin han rykte sith
swærd och hiogh mot diwrit, j thy som thet kom til honom. tha wart diwrit sart
j mellan sinæ skuldror, swa at thet ømkade sarit. tha brøt Falantin eth riis
och slo diwrit ther medh j sarit swa lenge, thet fioll a sin knæ
och wilde swa sighiæ: nw giffuer iach mik.
tha tok Falantin och løste sith belte fra sik
och banth ther medh diwrit om halssin och førde thet fangit hem. innan thæs
haffde konungen reth sik wt at mot Falantin medh mykit folk, honom til hielp.
tha wart konungen war, at Falantin kom ridande och førde diwrit fangit j sith
belte. tha wart konungen glader och redh til Falantin och vnfik honom wæl och
loffuade gudh, at han haffde ower wonnit thet grymmæ diwr. Clarina fik thet och
witæ, at thet diwrit war gripit, och at thet haffde giort hennes eygin riddare
herra Falantin. tha gik hon wt a moth honom vnfik honom medh storæ æræ och
sagde til hans min kæræste wen herra Falantin.

p 72

ærin j wardnæ sare,
thet idhert liff ma skadhæ?
iach wil idher drikkæ giffuæ hele wagh, ther aff lækis all idher sar. medh thæs
gik hon til honom och tok honom j fampn och kystæ honom for sin mwn. tha diwrit
fik thet see, tha sprang thet til henne medh sinæ harda hender och reff allæ
hennes clæder aff henne, swa at iomfrvn wart sare forfæræt. tha slo Falantin
diwrit illæ medh riiset, som han tha haffde, swa at thet torde aldrik siden
gøre henne j mot. tha tik Falantin iomfrvnæ wid handenæ och gingo in j sallen,
och diwrit thet følgde them. the herra sættis allæ nidh och vndrædhæ mykit pa
Falantins makt. och diwrit lagde sik pa golffuit for honom. tha badh Falantin,
at the ærligæ mæn skuldo giffuæ diwrit for honom. tha badh Falantin, at the
ærligæ mæn skuldo giffuæ diwrit nampn. the sagde, at thet borde honom:
och diwrit hørir honom til,
han ma giffuæ thy hwat nampn han wil.
tha wart diwrit kallat Nampnlos. tha sagde Falantin til Clarina: ædlæ iomfrva,
j torffuen enkte rædis for Nampnlos j thetta sin. mik hopis, at han skal æn
hielpæ mik wt aff mina nødh. han haffuer iw eth menniskiæ anlitæ och limæ
effter thy, ther til høræ. tha badh then vnga Falantin, at Clarina wilde gøræ
swa dygdelicæ och giffuæ Nampnlos drikkæ aff sinæ helewagh, at hans sar mato
warda lækt. hon sagde, at hon wilde gernæ thet gøre. och genstæn som han haffde
drukkit,

p 74

tha ware hans sar hell och til lækt. och Nampnlos fioll pa sin knæ och neyg
henne medh sith hoffwdh, som han wilde swa sighiæ: iach thakker idher, iomfrv,
fore mina helbrøgdæ. thet giorde hans naturlige fornumpst. ther effter lot
Falantin redhæ eth karbad och ledde Nampnlos ther wti och sende swa bud effter
en bardz skærare, at han skulde komma och raka aff honom harit. swa brat som
han bygyntæ til at raka, tha wart Nampnlos wred och kramade honom j hæll medh
sinæ hender. tha som Falantin han thet sa, at bardz skæraren war dødh, tha tok
han risit j then enæ handen och har kniffuin j then andra och sagde: iach wil
thet waga, ee huru mik kan j hand gaa medh honom. tha Nampnlos thetta sa, ath
Falantin wilde honom raka, tha sat han qwar och rørde sik ey medh allæ. thok
stod han j storæ liiffs wadhæ. tha fik han see, at Nampnlos haffde eth røt kors
j mellan sinæ skuldror. tha wart Falantin gladh och sagde: men weth, thu æst
aff enæ godhæ art! tha lot han clæde Nampnlos j ærlig clæden. tha han haffde
them pa sik, tha war han en dægeligh vnger man och lærde tha førstæ ganga pa ij
føter. ther til nam han thøk och æræ och tok myken dygd til sin och kunde
forsta, hwat folk sagde honom, æn thok at han kunde ey talæ.

p 76

siden ee hwart Falantin han foor, tha wilde iw Nampnlos ware nær honom. tha
Falantin thetta forstod, at Nampnlos wilde iw følgiæ honom, tha loth han gøre
honom enæ klobbo aff stall, och hon wogh j skippund. och gaff henne swa
Nampnlos blideliga j hans hand. tha Nampnlos fik klobbona, tha wart han
alstingis glader och kastade henne badhæ opp och nidh och bedreff mykit vnder
medh henne. tha Falantin thet sa, at klobban war honom swa læt, tha gladdis han
j sith hiærtæ och sagde: iach wil her ey nw lengre dweliæs.
iach wil faræ j fræmæde land,
ther iach ær obekend,
at søkiæ min fader och mina moder, och witæ, hwaden iach komin ær.
iach torff ey rædæs en eller ij,
mæden Nampnlos wil waræ mik tro.
tha Clarina thetta forstod, at herra Falantin wilde bort fara, tha gik hon til
honom och badh han kerligæ, at han wilde wæl gøræ och ower giffuæ then resen
for henne skuld. hon wilde
waræ hans eygin hiærtæns kære,
hemmelikæ och oppenbæræ
hwem thet ware antigæ let eller liufft. effter hans wiliæ tha wilde hon waræ.
Falantin han swarade henne: thet ma ey waræ j thetta sin, thy at Nampn-

p 78

los min stalbroder och iach wi haffwm loffuat at søkiæ frømæde land, och wil
iach witæ, som førre ær sakt, aff hwat slækte iach ær komin. tha Clarina thet
forstod, at hon kunde thet engelunda aff bidhiæ, tha wart hon saræ bedrøffuæt,
och tok enæ litzlæ flaskæ och fyltæ honæ fullæ aff helewagh, at Falantin skulde
henne haffua medh sik om han warte sar eller nokon sot til komme. drukke han
ther aff, tha warte han helbrøgdæ. then flasken fick hon Nampnlos j sin hand
och badh, at han skulde henne troligæ gømæ, for thy at henne sinne thet war
swa, at haffde hon fangit flaskana Falantin, tha haffde han thet forsmat.
Falantin han beddis orloff at ridæ
fra then stoltæ iomfrvn Clarinæ.
tha wart hon sarligæ bedrøffuit, swa at fore stor grat skuld kunde hon ey swa
oppenbaræ honom sinæ dygd, som hon gernæ haffde giort. thok bød hon them godæ
nat och sagde: gudh alzwalduger han ware idher beskermare! lykkæ och glædi ware
nær idher ee hwar j farin! tha redh Falantin fra henne, och Nampnlos lopp fore
och war gladh, at thet war ther til komit, at han mate sinom herra nokon
tiænist gøræ.

p 80

then tridhiæ dagin ther effter funno the en hirde, pa marken gik och gømpde fæ.
tha sporde Falantin hirden aat,
j hwat land the kompnæ ware.
hirden han sagde til them: forstanden min ordh! riden j æn enæ milæ fram
bættre, ther seen j enæ borg standæ for idher. then borgen ær full aff
forrædare, som mangen man forradha liff och helbrøgdæ. ther wakten ider for.
och nokot lithit fra borgen j en dall, ther liggiæ wæl xxiiij mæn aff then
samma borgen. the æræ och allæ forrædare. the forradha
mangt eth moder barn medh dwala dryk,
som the haffua nær sik.
j mogen thetta rætteligæ forsta: ætin j eller drikken medh them,
j komin j enæ stora nødh,
om j ey genstan bliffuin dødh.
Falantin han thakkade honom mykit, at han warade honom ther widh. Falantin redh
thit, och Nampnlos war gladher och lopp fore j spryng och kastadhe sina klobbo
opp j wædhrit och forstod, at han skulde komma til slagx medh the forrædare.
tha wart en war
och sagde: ther komma ij,
then enæ rider, then andra gar.
wi redhom til wan dryk och skenkiom the godæ herra, nær the komma. tha warto
iiij aff them til redho och ridho mot herra Falantin och talade

p 82

til honom høffuisklikæ och badæ han wæl komin wæræ och sagde til honom: herra,
smaken aff wart wiin! Falantin han tok nappin aff en thera och slo han ther
medh j hoffwdit, at nappin sprang j thusande stykke och sagde: a! kraden
forrædare æst thu och alt thit sælskap! ther medh tok han til sith swærd. tha
wart Nampnlos førre til redho medh sina klobbo och slo the iiij j hæll. tha
kommo the andræ snarligæ wt løpande j ij hopa.
Falantin han mot them redh
medh sinæ swærde, thy han war wredh,
han hiog manga diwpæ sar,
ther war ey got ath fore waræ.
Nampnlos han bygyntæ at sla,
manger man ther døder la
for hans klubbo. hwar han sik wender,
thet fiøll alt nider fore hans hender,
til thæs the waræ allæ dødh.
the ij the haffde æn engin nødh.
Falantin och Nampnlos the drogho thera wægh in for borgen och hioldo ther pa en
skønan wall. thet sa en aff them pa borgen war

p 84

och sagde: her halda ij,
then enæ rider, then andra gar.
huru mon the waræ hiit kompnæ, at wart sælskap haffuer ey wardit them war? en
aff them sagde: mik thykker radh wæræ, at wæmpnæ iiij medh en hast och sende
them wth och føræ them fagnæ in. ther waro tha genstæn iiij redho, the kønæstæ,
och ridho medh storæ glædi wt, sik til engen froma. the kommo och gensten
rennande, som the wilde haffua dræpit Falantin wtan allæ nadh. tha rende
Falantin them j mot och slo them swa sare, thet the størtæ fra thera hæstæ.
siden slo Nampnlos them j hæll. thet thøkte honom waræ thet bæstæ. thet sagho
the forrædare, pa husit waro, och gingo til radz och sagde: the ij kompana æræ
swa mæktigæ och starke, man skal finna ther rad til, at the komma j døtzens
band. tha sagde en aff them: iach wil giffuæ idher eth got radh: ther ligger en
riddare fangin j tornit. han ær en mæktig man.
giffuin honom løs ther pa,
at han fangar the ij.
han ær ther man nog til, och iach wet, at han thet gerne gør, om han ther medh
ma warda løs. thetta behagade them allæ wæl, och sende strax bud til Blandamær,
ther han j tornit la. thet budit sagde honom, hwat wilkor honom for stod, om
han wilde thet forwæghæ sik eller ey. han sagde ia och war

p 86

glader, at thet war ther til komit. tha løste the honom wt aff boyornæ. tha
waræ hans ben honom swa fuffuen, at han kunde næpligæ sta. thet war honom aff
then storæ nødh, han haffde hafft j xiij ar. tha talade Blandamær til the
forrædarnæ och sagde: giffuin mik min wampn igen, mit swærd och mina glauio,
och fan mik then hæst, mik bæræ kan. iach wil gripæ idher the ij eller sla them
j hæll eller sielffuer bliffuæ ther om dødh. tha wæpnade sik Blandamær och steg
pa sin hæst och redh wt aff borgenæ gantzka sørgende och thenkte swa wider sik:
hwat haffua the ij mik giort, at iach skal slas medh them? æn thok ma iach ekke
brytæ mina tro. iach warder thet halda, iach haffuer loffuat. the mate annars
tala pa mina æræ. i thy redh Blandamær wt aff borgen och slo sit glauen vnder.
tha møtte honom Falantin.
och rende saman badhæ swa fast,
at beggis thera glauiæ sunder brast
och thera skioldæ allæ j stykken. tha drogh hwar thera sith swærd. i thy talade
Falantin til Blandamær och sagde: a! thu fula forrædare och alt thit slækte!
thu skalt mik aldrik vnkomma, før iach haffuer dræpit tik medh mit swærdh! tha
swarade honom Blandamær:

p 88

ædlæ riddare, j leggen mik orættæ sak til. gud han kenner wæl mit slækte och
wet, hwo iach ær. iach hawer ligat her fangen j torn och storæ boyor wæl j xiij
aar, thet iach aldrik wt kom før æn nw j thenne samma stund, ther pa, ath iach
skulde idher fange eller sla j hæll. och bygyntæ swa at sighiæ herra Falantin,
huru honom och Phila war til gangit, och kerde margfaldigæ theres nødh. tha
Falantin han thet hørdh, tha thykte honom thet gantzka illæ waræ, ath them war
swa gangit j hand. thok wiste Falantin ther enkte aff, at Phila war hans
modher, wtan som naturen honom til twingade. tha sagde Blandamær til herra
Falantin: herra, gørin effter mit radh och dweliens ther ey lenge ower: fan mik
idhert swærd och idher kompans klubbo och laten, som iach haffde ider gripit.
swa wil iach føre ider til borgenæ. tha j komin in igenom portanæ, tha taken
idhræ weriæ igen. hielpin j mik och iach hielper idher at dræpæ the forrædare,
ther oppe æræ.
gud ma os hiælpæ allæ,
at wi wardhom them owermæktigæ.
thet skedde tha j then samma stund, at Blandamær tok beggis thera weriæ fra
them och førde them fagnæ in. tha the, pa husit waro, fingo thet see,

p 90

at Blandamær war swa manlig, at han haffde gripit them badhæ och førde them
fagnæ tith, tha sagde the: nw wilæ wi haffua war hiærtæns lust medh them allæ
iij, at pina them effter war eygen wiliæ. the skulo os aldrik slippa, mæden
liffuit ær j them. tha warto portana opp latnæ for them, och the ridhæ ther in
mykit kønligæ. tha the kommo in j borgenæ, tok Nampnlos sinæ klubbo igen och
Falantin sith swærdh.
ther gik tha saman en harder leek,
huru the iij the wardæ sik.
Nampnlos han slo medh sina klubbo mang stor slagh.
the honom flydde och ey fiollo nider,
them tok Falantin och Blandamær widher
och slogo j hæll. the søkte wndan mang hemmelig rwm. thet kunde them enkte
hiælpæ, for thy Nampnlos medh sinæ klubbo lot ey aff, før the waro allæ dødhæ.
han bedreff ther mykyn manhet. thet thøkte honom ey waræ wtan barna leek.
tha gik then goda Blandamær
och løstæ allæ the fanger ther
wæræ, riddare och swenæ,
badæ fatigæ och rikæ,
och stikkade swa elden j borgenæ och brende henne nidh j røter. ther medh foro
the allæ tre thæden. tha byriadhe Falantin at spøria effter Phila, som natuens
kerlek honom kraffde. Blandamær swarade:

p 92

hon ær j Arabie,
wilæ wi henne see,
tha skulæ wi ridhæ thenne wægen pa waræ høgræ hand. han ledher os tith. the
ridhæ enæ starka langa ledh, til thæs at natten kom them pa. innan thæs at the
haffde thetta swa ænt, som boken aff sigher, tha haffde then fornempda
konungsxsens fatabur swen Gawin lakt sik ther allæ win om, at han skulde komma
j Philæs kerlek, som før ær sakt, och war ther wte om medh all sin klokskap.
tha han thet forstodh, at han kunde hennes dygd engeledz forwendæ effter sin
wiliæ,
tha thenkte han swa widher sik:
thet skal giældæ hennes liiff.
then annan dagen ther effter tha talade han æn til henne, om hon wilde lata
honom niwtæ sin kerlek och gøræ hans wiliæ. hon føgde honom fra sik medh fager
ordh och sagde, at thet mate engelska engeledz waræ. om nattena, som
konungsxsens dotter och hon the lagho badhæ j sengenæ, hwar j annars armæ tha
kom Gawin ther listeligæ in, swa at the ekke waknade, och skar konungsxens
doter strupan sunder medh en kniff och foor swa listeligæ ther medh, at han kom
Phila knifuin j handenæ, widh hon soff. ther effter gik han hasteligæ for
konungxsens mak och

p 94

sagde: herra, mik haffuer swa hardeligæ drømpt om idher dotter. gudh radhe,
huru henne ær j hand gangit. konungen han wart saræ forfærader och stod opp och
klæde sik och gik til sinnæ dotters bur. tha han kom ther in, tha sa han sinæ
dotter liggiæ dødhæ, och Phila la nær henne soffuande och haffde kniffuin
blodugh j sinæ hand. tha wart konungen saræ bedrøffuader. tha sagde Gawin: thet
haffuer engen giort wtan Phila for henne awnd skuld. hon haffuer æn nw kniffuin
blodugh j handenæ, som hon haffuer giort gerningenæ medh. Gawin han støtte
henne gantzka osaktæ och wækte henne opp aff sømpnæ. hon waknade ok wart illa
forfæræt, at hon sa konungen fore sik sta, och iomfrvn la død j sengenæ nær
henne. tha sagde Gaffuin til Phila: stat opp thu fula moderskæ! huru torde thu
nokon tiid gøræ thetta fula mordh thenne ædlæ och wælbornæ iomfrv, som tik
haffuer haldit j allæ wørding, wtan thet haffuer tik waldit thin eyghin onardh.
thu wast ey wtan sak wt driffuin aff Frankarike. thet ma min herra konungen
forsta
pa thetta skemmeligæ mordh
thu hawer nw giort.
herra gud medh thina storæ makt, sagde hon, war min beskermare for allan oræt!
swa wisseligæ

p 96

som iach ey weth aff thenne sak,
som mik æræ nw til lakt.
tha sagde Gawin: tik thu fulæ morderskæ! thu haffde æn nw kniffuin j handena,
ther thu giorde mordit medh. tha tok Gawin och bant henne hender saman och
kniffuin owan pa och pinade henne gantzkæ saræ och ledde swa henne wt aff burit
medh storæ awnd och in for rætten och kærde til henne swa dant mordh, som j
haffuin hørt, och manga andræ odygder han henne til lagde. tha wart henne ther
fonnit for rætte, at hon skulde brennæs. och balen war opp giord wtan for
staden mykit græsligen. tiid leddis Phila medh myken bedrøffuilsse och sorgh.
henne følgde manger man effter,
ther mangfaldigæ kerde hennes nødh.
och swa then ædlæ iomfrvnæ dødh.
the kommo til balit och drogho hennes clæder aff. tha gret hon iæmmerligæ sare
och sa opp til himmelin och sagde: herra gudh vnfa mina siæll, swa wisseligæ
som iach enkte wet aff thenne snødhæ gerningen, som the mik til witæ. i thy tha
kommo ridandhis Falantin, Nampnlos och Blandamær, och sagho, at ther war opp
giort eth owerættis stort ball, och ther stod nær en qwinnæ swa got som naken.
tha rende the haste-

p 98

ligæ tiid. swa brat the ther kommo, tha kende Blandamær sinæ frva Phila och
sporde henne at, hwat sak the gaffuo henne, at hon skulde lidhæ then hardæ
dødh. hon swarade honom: thet weth gudh, ey wet iach thet. tha sagde Gawin:
ridhen wt aff wægen! man skal henne brennæ for hennes skemmeligæ ogerningæ, som
hon hauffer giort. tha swarade honom herra Falantin: laten henne bliffuæ
obrendæ swa lenge, at wi skæligæ høræ hennes brut. for thy at idher ordh the
lydhæ swa, at man ma j them merkiæ, at j witin mere aff thet mord æn hon. ther
gladdis

p 100

Phila mykit aff och tok sinæ clæder igen. tha sagde Falantin til Gawin: iach
wil ga j en kamp medh tik pa hennes ræth, at hon ær orsaka for then gerning,
som thu legger henne til. tha wart konungen wreder och alt thet folk, honom til
hørde, och sagde: hwat haffua the frømade mæn medh war ræt at gøræ? och foro
til them medh myken makt, ath skadha them. tha sprang Falantin pa sin hæst, och
Nampnlos gik sta nær honom, och Blandamær tok sin skiold for sik, och konungen
och hans mæn the trengde til, och the iij sætte sik til weriæ. tha gik Nampnlos
fore medh sinæ klobbo och slo mykit folk j hæll. Blandamær och Falantin dwalde
ey at følgiæ honom,
swa at manger man bleff ther dødh,
och manga lagho j stora nødh.
tha bødh konungen en frid at halda pa sinæ wegnæ och sith folk. tha redh
Falantin Nampnlos och Blandamær ower en sidhæ. ther gingo tha manga herra
mellan konungen och them, och wart ther sakt, at then kampen skulde til ga
mellan Falantin och Gawin. tha wart Gawin gantzka bedrøffuader och sagde til
sinæ wenir: han ær mik alt for mæktig at

p 102

kampa medh, och thywer iak wet mik orættæn. thy gar thet mik ower, och iach
hawer giort thet mord, som henne witis. thy torff iach nw radh wider, huru iach
her bæst aff komma kan, mit liff wtan skadha. tha swarade honom en, som hans
frænde war: lat som thet ey wid tik komme:
bættre ær kampin æn hoffwdit aff!
then skalt thu iw besta.
thu kant ey medh mindræ ther aff komma. the andra ij, som Falantins kompanæ
æræ, the skulo waræ j fengilsse, swa lenge then kampin ær ower gan. och tha thu
komber j kreysen medh Falantin, tha wilæ wi ekke wæræ tik lankt j fra, at
hiælpæ tik ok sla honom j hæll. tha kom en ridandis til herra Falantin och
sagde: idhræ kompana haldæ ther. the wardæ setiæs j hæktilsse swa lenge kampen
ær ower stan, swa frampt som j wilin kampa.
for thy the latha thet engeled,
om the see idher j nokro nødh,
at the iw komma ider til hielp. tha sagde Falantin til Blandamær och Nampnlos:
gan medh them pa tornit, swa lenge kampen ær ower stan, at the magho

p 104

waræ thæs wissare, at mik skeer engen hielp aff idher, och laten læsæ idher
ther in. tha the kommo til samans j kreytzen, herra Falantin och Gawin, och
foro til samans medh thera swærd, tha slo Falantin Gawin til iorden gensten
medh førstæ hug, at han la, som han ware dødh. ther ogladdis Gawins wenir mykit
aff och rende in j kreytzen til honom och bygyntæ mæktiligæ at sla til honom.
Falantin han tok til weriæ och giorde manga dødhæ och særæ aff them, och wart
tha stungen nid fra hæsten och wart stadder til fot, och slo mykit folk j hæll
j storæ nødh, som honom gik ther tha pa. thet finge the see, j tornit waro,
Nampnlos och Blandemær. tha sprang Nampnlos til j wredhe och ryktæ all lasen
fra portanæ medh sinæ hardæ hender och slo slotzens porta sunder medh sinæ
klubbo, at the gingo allæ j stykke. och lupo hasteligæ wt aff borgenæ, Falantin
til hielp. tha fik Nampnlos se, hwar en aff them sat pa Falantins hæst. honom
slo han strax j hæll och fik hæstin Falantin igen bradeligæ sprang Falantin pa
hæstin och bygyntæ at weriæ sik aff ny. ther kom och Blandemær manneligæ
ridendæ.

p 106

the tre stridde tha swa grymeligæ mot konungxsens folk och Gawins wenir, at
manga otalikæ bliffuæ dødhe for theres hendher. tha konungen thet sa, at hans
folk swa særæ fioll, tha beddis han nadha och frid afff them. tha grepp
Blandemær then mordaren Gawin och førde han for konungen. tha oppenbaradæ Gawin
thet mordit allaledis, som han thet giorde, och at Phila war ther j vrsaka. tha
sagde konungen, iomfrvnæ fader, til Gawin: huru wart thu nokon tiid aff swa
ondæ enæ arth, at thu skulde mørdæ then menløssæ iomfrv for thin awnd skuld?
tha lot konungen slæpæ Gawin omkring staden medh ij hæstæ then enæ gatunæ opp,
then andræ nidh. ther næst lot han kastæ honom j en siwdande ketil, fullan medh
bik, swawil och wax, swa wart han ther wt taken och lagder pa iij stægill. medh
tolkit fingo hans forrædilsse en ændhæ. siden ridhæ the in j staden igen. tha
badh konungen at Falantin, Nampnlos och Blandamær, att the wildæ bliffuæ nær
honom. han wilde haldæ them

p 108

j storæ æræ och wørding, och alt, thet thera begeren waræ, skulde the haffua.
thæslikis badh han och Phila och sagde, at thet war honom leth, ath henne
skulde swa stor wider mødhæ til komma, och wilde thæs høgræ haldæ henne j
wørding j allæ sinæ liiffs daga. tha swarade honom Phila och thakkade honom for
allæ hans wæl gerninge och sagde, at hon wilde ther engeledz bliffuæ. iach
haffuer hafft her storæ bedrøffuilsse, bliffuer iach her lengre, thet warder
min dødh. swa swarade honom och Falantin och thakkade konungen odmiuklikæ for
hans dygd och æræ, som han them bødh. Blandamær, then stolta riddare han bleff
tha nær sinæ frva Phila och tiænte henne, som han haffde for giort. arlla om
morgonen ther effter tha ridhæ the allesaman pa enæ hedh. ther funno the ij
wæghæ skill. tha sagde Falantin til Blandamær: keysen en aff thenne wægænæ,
hwilkin idher tæktis at ridhæ. then andra wil iach och Nampnlos at ridhæ.
Bland-

p 110

damær och Phila toko then wægæn a theres høgræ hand och budho hwar annan godha
nat, och Phila thakkadæ Falantin ødmiuklica, at han haffde frælst henne fra
then harda dødh, henne fore stodh. then samma aptonen kommo Blandamær och Phila
til enæ rinnande elff. then elffuen følgde the swa lenge, at the kommo til enæ
storæ borgh. ther war pa en stor iætte i græseligin skipilsse. Han het Margros.
hans hoffwd war fasuligit och stort och flinskallut. hans næsæ alins langa.
munnen war widh som en ladadør. hans ande luktade illa. hans øron hengde nider
pa hans axllæ. hans øgon waro stor och swartæ som bik. hans armæ storæ och
tiwkkæ. hans hender bredhæ och kroppen stor.
benen lang och føternæ bredæ,
illæ skaptæ och ther til ledhæ.
aff hans skipilsse kan iach ey mere sighiæ,
wtan trullom war han liker.
tha Margros fik Blandamær at se och Philæ, tha gik han wt aff borgenæ til them
wredeligæ och sagde: hwat haffuin j her at gøræ j mit land? och grep

p 112

genstæn Blandamær och lagde honom j hæktilsse, ther manga andra fore honom waro
j pino och stora bedrøffuilsse.
ther næst talade Margros til Philæ:
j skulen och ga j enæ pinæ,
ther finnin j frvr och iomfrvr for idher, the sama pinona tola. thet skulen j
alt tola fore enæ iomfrva skuld, ther iach hawer kerlighet til. iach wilde
giffuæ henne mere gull och ædlæ stenæ æn nokon konung forma, om hon wilde takæ
mik j sina hyllæ, for thy hon hawer mit hiærtæ j sith wald, at pinæ thet, huru
henne thækkis. och iach haffuer henne kæræst ower allæ frvr och iomfrvr, och
hon akter mik widh alzenkte. æn hon hawer eth pantir, thet ær swa starkt och
græseligit, at ther kan engen man sta a mot. ware ey thet, tha wilde iach henne
wæl betwingæ medh wald, at hon skulde waræ mik vnderdanig. for thy thet ey waræ
ma, tha skal mik engen waræ felig. hwat thet ær helder man eller qwinnæ, ther
iach ower komber, iach skal pinæ theres liff. tha mate Phila ganga wti en
strøm. ther fan hon manga frvr och iomfrvr for sik. pa them mate man see myken
iæmber och pinæ. the sato hwar

p 114

dagh fra morgonen och til nons tima j then strømin. ther effter slæpte han them
allæ, som han haffde j hæktilsse, och sætte til bordz, qwinnor och mæn, och lot
giffuæ them math. tha kom Blandamær at sitiæ nær Philæ. och iætten war
sielffuer theres køgemæstare. swa stod hans liffuerne wæl j xij ar, och Phila
gat aldrik enkte ethit for storæ sorg, hon haffde lønligæ widh sik. tha talade
iætten til henne:
qwinnæ, iach kan thet see pa tik,
at thu hawer en innerlig kerlek
til then vnga mannyn ther nær tik siter;
thet kan iach tik och enkte witæ.
iach wet wæl sielff, hwat thet haffuer in at bæræ:
mit liff thet lidher stora nødh
och mit hiærtæ brinder som en glødh
effter enæ iomfrv, ther iach hawerkær,
hon røffuer aff mik badhæ with och skæll.
tha swarade honom Phila thokteligæ: hon gør oræt mot idher. ware hon wiis,
henne burde at giældæ idher fyræfald kerlek igen. j vnnen henne got aff
innerlig kerlek, och hon akter idher enkte. wisseligæ, hon ær ider oppenbaræ
tiuff. tha talade iætten til Phila aff rætten kerlek, thet honom brast swetten
wth:
thu skalt niwtæ thin ordh,
som iach nw hawer aff tik hørt.

p 116

thu skalt waræ fræls iij dagha j hwario wiku aff thin pinæ. thet skal waræ thin
løn for then hugswalilsse, iach aff tik hørde. swa bliffuæ the ther j hans
fengilsse eth ar omkringh.
her lyktæs thetta ærendæ j thetta sin
och bygyndis ater aff Falantin
och Nampnlos, huru the foro then wægen pa wænstra handenæ la, och kommo pa enæ
storæ hedh om sidher och warto ther war, hwar en iomfrv sat vnder eth træ.
Falantin han redh til henne och sagde: iomfrv, berætter mik, thet iach spør
idher at: hwar fore sitin j her vnder thetta træt j thenne willæ skogen? hon
swarade honom igen: ædlæ riddare, thet ær mik enkte liufft, at j ærin mik swa
nær kompnæ, idhert liff swa storligæ til wadhæ. for thy her komber en stor
iættæ och stark. for maten j, at giffuæ honom thusande pund gull, han later
ider engeldz liffuæ. thy rader iach ider, at j hæden riden. her haffuer iach
sitit vnder thetta træt j ix ar pa en manad nær. nar han ær for liden, tha skal
han

p 118

haffua mik til husfrv. thok ær mik spat, at iach skulde warda løst aff en man,
och han skal waræ en konungsxson och ær en dumbe. han skal aldrik hawa drukkit
qwinnæ miølk. tha henger hær eth finger gull, thet skulde tha waræ hans. mik
tykker swa, at han wil ekke komma, som mik skulde gøræ thenne æronæ, at iach
wardæ then diæffwlen qwith. mina kæræ wenir, iach rader ider, at j riden ider
wægh. han haffuer slagit her swa mang en ærlig man j hæll, som hiit æræ kompnæ
pa æuintyr. thy rædis mik sarligæ om ider. tha swarade henne herra Falantin:
iomfrva, thet skal warda wagat! iach och min stalbroder, wi wilom bidhæ honom
til han komber. før æn j skulen warda hans husfrv, før skulom wi dø for hans
hender.
vnder thæs kom iætten farande ther
och sporde, hwat theres ærænde war,
eller hwi the waro ther nær hans iomfrv.
tha haffde iomfrvn storæ nød
och ræddis fore begis thera dødh,
at iætten skulde them ower komma medh sinæ grymhet, som han haffde manga man
giort. tha sprang iætten grymligæ aff stad och wilde haffua stungit Falantin
igenom. tha sprang Nampnlos fore Falantin medh sinæ klubbo och slo iættens spær
sunder.

p 120

tha sprang iætten til ryggiæ och drogh sith swærd och lopp til herra Falantin
och slo honom, thet han størte nider pa iordenæ och la j døtzens dwalæ. tha
wart Nampnlos wreder och slo mang stor owinneligin slag iætten igen medh sinæ
klubbo, och engen thera sparde then andræ. tha gaff Namnplos iætten eth slagh j
sith hoffwd medh sinæ klubbo, thet han størte strax nid for hans føter. tha
kastade Nampnlos klubbonæ bort och lopp til iætten och grepp honom medh sinæ
hardæ hender och kramade han swa, at hans hiærtæ reffnade j hans buk och bleff
strax dødh. tha gik Nampnlos til Falantin och gaff honom drikkæ aff then
helewagx flaskæn, som Clarina honom til gømæ fik, tha Falantin skildis fra
henne, tha wart Falantin helbrøgdæ och gik strax til iomfrvnæ och kystæ henne
fore hennes mwn. swa giorde och Nampnlos. tha tok iomfrvn thet finger gull, pa
qwisten hengde, och gaff Nampnlos och sagde: thettta skal waræ idhert eygit.
nar j haffuin thet pa idhræn handh, tha ma idher enkte øghæ see. then konstenæ
magin j her forsøkiæ. tha wende han stenen j sinæ hand och forswan for theres
øghon, at the ey wistæ hwar han bleff. Nampnlos tok iomfrvnæ wid sinæ hand och
ledde henne litith fra Falantin vnder enæ skønæ lindh. ther sætte han henne
høffuislikæ nider j

p 122

græsit och tok henne liuffligen j sin fampn. hon giorde honom thet samma igen.
then leken, ther the tha bedriffuæ,
ær mik ey loffuat aff at skriffuæ.
siden gingo the badhen saman
til herra Falantin och giordo sik gaman.
och sagde til herra Falantin: iach bider idher, at j wilin wæl gøræ medh ider
stalbroder och faræ medh mik til min fader. han ær her en wældugh hertig ower
Grekæn. iach wet thet wæl, at han ær wredh, at iætten ær j hæll slagin.
Falantin han redh tha medh henne. som thet kunde waræ widh enæ milæ wægx lankt,
tha finge the see skønæ paulunæ opp slagnæ. the knappæ, owan pa them stodho,
skinu som soll aff rødhæ gull. en wartzman han fik see, at Falantin och
Nampnlos kommo. tha lopp han strax til hertigens paulun och sagde: her komma ij
kønæ mæn farande och haffua Rosamund medh sik.
iach tror ey annat æn iætten ær død,
eller han ær komin j storæ nødh.
tha wapnade sik genstæn xxiiij och ridho wt mot Falantin och bygynta hardeligæ
at stridhæ. tha wende

p 124

Nampnlos sith finger gull omkring och for swant for theres øgon, at the enkte
til honom sagho, wtan klubbona. then sagho the allæ, them til lithin glædi.
Fallantin medh sinnæ hand
han felte mangan j then sand,
til thæs the xxiiij bliffuæ død.
Falantin han haffde æn engen nødh.
siden kom iomfrvnæ fader ther farande medh alt sith folk mot them. tha sagde
hertigen til sinæ mæn: thetta mon waræ eth stort vnder, at then klubban hon gør
swa storan skadhæ. nw see wi engen, som pa henne halder. tha flydde hertugen
vndan och ropade til sinæ dotter Rosamund och badh henne, at hon skulde skipæ
them frid aff sinæ kempæ. hon swarade: fader, thet skal ske. swa gik hon til
herra Falantin och giorde en frid mellan them. hertigen han vnfik herra
Falantin och Nampnlos ærligæ och ledde them in j paulunit medh storæ werdighet
och gaff ther tha Nampnlos sinæ dotter Rosamund honom til husfrv och giorde
ther strax thera brølløp. ther glæddis aff allæ the herra ther saman waræ
kompnæ, badhæ gambla och vnga. siden bleff Falantin ther medh Nampnlos j iij
wikor. tha sagde Falantin enligæ widh sik: nw ær min trøst och hielp all
forldhin,

p 126

som iach aff Nampnlos haffde,
ther mik til hielp war skapter.
nw warder iach ensammin søkiæ fadher och moder och mere mina slækt. j tolkæ
mate kerde han opta sinæ wider mødhæ. thet fornam Nampnlos wæl och sukkade saræ
och thenkte swa wider sik: iach skal bliffuæ nær min herra til thæs, at han
komber wt aff sinnæ nødh. Nampnlos tok j Falantins hand och teknade, at han
wilde faræ medh honom, ee hwart han fore. thet forstod Rosemund wæl, at han
wilde følgiæ Falantin, och wart saræ bedrøffuit och gik gratandis til herra
Falantin och badh honom, at han wilde wæl gøræ och lata henne behalda sin
bonda. tha swarade henne herra Falantin: ædlæ frva, haffuin ther engin sorg
fore. iach wil taka mik gud til hielp och føræ han helbrøgdæ til ider igen
innan en stakkut stund. ther medh toko the orloff och foro thera wægh.
tha the kommo pa enæ storæ hedh,
tha møtte them eth sendebud.
tha sporde Falantin om tiidendæ. budhit swarade: iach hørir konungen til aff
Vngernæ och skal fara j frømade land, at søkiæ honom folk til hielp, the for
gull och penninga wilæ tiænæ. for thy at the

p 128

hednæ ørligæ in j hans land, brennæ honom land och stæder aff. wilin j ridæ til
honom j warden ther medh ærom vnfagnæ. the warto tha ther badæ ower ens och
ridho tith. tha the kommo til Vngernæ, konungen han vnfik them gantzka wæl, men
thet war konungenom owiterligit, at the waræ hans sønir badhæ. annan dagx ther
effter wart ther loffuat en stridh a marken medh the hedniskæ Saratzinæ, som
ther for staden lagho. tha drogho the cristnæ wt aff staden. aldra fræmmærst
tha war Falantin. hans mandom lot han ther skinæ, swa at mangen man vndrade
ther pa. och Nampnlos dwalde ey at følgiæ honom. man sa hans klubbo faræ igenom
hæræn och sla manga otaligæ j hæll. och mannen sagho the enkte, ther pa henne
hiolt.
ther war ont at mote stadæ,
thet thøkte them eth stort vnder waræ.
Falantin och Nampnlos the slogo ther medh manz hand

p 130

xxxM hedninge j hæll. tha wart keysaren aff Taterin fangen.
thet giorde then stoltæ riddare herra Falantin.
ther war hans manhet medh ærom skiin.
ther medh flydde the hedniskæ bort, och keysaren
førdo the fangan in j staden.
ther effter gingo the in j sallen,
the herræ allæ medh storæ æræ. tha sættæ konungen Falantin till bordz til sith
eygit fat, och Nampnlos medh honom. siden allæ andra herra, hwariom effter thy
honom borde sithiæ. them war æræ och glædi ospar. tha sagde biscop Frankart:
her ær komin en ny sidh, som iach kan forsta, han wil thok lithit froma j
lengdenæ. her ær thok swa mang en ærligin man, ther æræ burde.
mik vndrær, hwi the karllæ
skulæ sithiæ ower them allæ.
Nampnlos fik thet høræ och sprang ower bordit j rættæ wredhæ, och gik til
biscopen och grepp honom bak j halssen medh sina næglæ och ryktæ eth stykke wt
aff hans hud fra nakkan och strax nidh til lendenæ,
swa breth som ij hender.
tha wart biscopen saræ skempder
och thorde sidhen ey talæ eth ordh, swa at the thet hørde. ther medh forgikx
Nampnlos wredhe, och giorde sik gladh j manga mato.

p 132

siden the herra waræ allæ gagnæ j sengh, tha gik biscop Frankart til then
hedniskæ keysaren, ther fangen la, och sagde thil honom: huru gar idher herra?
torffuen j mina hielp widh? iach wil hiælpæ idher her wt aff staden
j idhræ frihet igen
och hiælpæ ider, at dræptæ them,
som ider haffuæ komit j thenne nødh. the haffua och giort mik nokon skadha.
thet skal giældæ theres liff. keysaren han ræddis fore, at han wilde honom daræ
och for høræ ordh aff honom, thet keyarenom mate komma til skadha. tha sagde
keysaren til biscopen herra, thenne orden skulden j haffua tigæth. for thy mik
bør ekke gøræ swa danna gerning, som j æræ begærandis aff mik. iach skal halda
mina tro, ee huru thet ganger och om mit liff. tha sagde biscop Frankart: herra
nw kan iach prøffuæ idhræ ædlæhet, at j ærin en tro man. iach wilde enkte wtan
for høræ aff idher, om j wilden troligæ haldæ ider fengilsse eller ey. tha gik
biscopen fra honom och angrade saræ, at hans falskhet kunde honom enkte hiælpæ.
om morgonen ther effter, tha gingo the herra allæ j sallen til radz, hwat the
skuldo gøræ medh then

p 134

hedniskæ keysaren. tha wart keysaren in ledder och til sporder, hwat han
formate at giffuæ eller thet kostade hans liff. han sagde: j ædlæ herra, iach
wil giffuæ idher eth wiin fath fult aff gull, och ther til will iach halda
en stadugh frid medh ider,
swa lenge iach liffuer.
thetta wart stadfæst och bebreffuit och for wissæt. och keysaren han foor hem
medh sin her. tha gik Falantin och Nampnlos til konungen och beddis orloff och
thakkade honom, at han haffde dygdelicæ giort wid them. konungen han swarade
them och badh, at the skuldo engistadz faræ. han wilde giffuæ them gull och
silff och alt, thet the wider torffte, at the skuldo bliffuæ her j thera liffs
daga. tha swarade herra Falantin: Herra, thet ma ey waræ, thet iach legger mik
nokon roo eller hwilæ pa, før æn iach wet, hwo min fader eller moder ær. ther

p 136

medh foro the badhæ thæden, Falantin och Nampnlos. thet war konungenom mykit j
mot. fiærdæ daghen ther effter tha kommo the pa en grønan wall. ther fingo the
see eth pantir. thet talade til herra Falantin och sagde: iach gør ider
kunnogt, hwo idher fader och moder ær. och tith som iach løper fore, thit
følger mik effter. tha talade Falantin til Nampnlos och sagde: mik thykker waræ
eth stort vndher, at thetta rædeligæ diwrit talar. thok wilom wi følgiæ thy pa
enæ godhæ tro. diwrit lopp til the iomfrv, som thet til hørde och sagde henne:
iach sigher idher tiendhæ, the æræ mik gantzka hard. her komber en riddare och
heter Falantin. och Nampnlos ær hans broder. och konungen aff Vngernæ ær theres
fader. och theres moder hon heter Phila och ær konungsxsens syster aff
Frankarike. och Margros, then storæ iætten, hawer henne j sin fengilsse.
pantirit giorde och iomfrvnæ witerligit, huru Nampnlos haffde enæ adhro vnder
sinæ tungo.

p 138

then skulde man opp stinga, sidan finge han mall. och sagde pantirit till
iomfrvnæ: tha then riddaren Falantin komber her ridandis, leggin j nokon kerlek
til honom, tha mistin j mik. j swa danna mato at j wtueliæn honom for andra
mæn, tha ær iach dødh. medh thæs kom Falantin ridandis och Nampnlos in for
slotzens port, och badhæ lata sik in. portana lotos opp, och the ridho in. tha
wart Falantin war, hwar iomfrvn stod j en swala, och sagde swa wider sik: i
allæ mina liff dagha sa iach aldrik enæ skønare iomfrv! tha sende iomfrvn eth
budh nid till herra Falantin, at han skulde komma till henne. tha han kom opp,
och hon fik honom see, tha fik hon swa storan kerlek til honom, at aldrik mate
mere wæræ. tha brast pantirit sunder som eth eg, for thy hon haffde tha all sin
kerlek och hiærtæ lakt til Falantin och vnfik them medh storæ æræ och sagde til
herra Falantin: for ider skuld haffuer iach mist mit diwr. men thæs skulen j
enkte vngiældæ. iach wil oppenbaræ ider och ider broder, hwo ider fader och
moder ær. men j skulen først loffua mik pa idhræ

p 140

tro och æræ, at j wilin haffua mik til husfrv. tha han haffde loffuat henne
thet, tha bygynta iomfrvn at oppenbara honom, huru all tingh ware gangen: at
konung Crissosmos war hans fader, och Nampnlos war hans broder. tha sporde
Falantin: hwo ær tha min moder? hon swarade: thet ær then ædlæ drøtningen
Phila. tha stod Falantin opp och kystæ Nampnlos fore hans mwn och sagde:
loffuader warde gudh alzwalduger! tha sporde Falantin: iomfrva, witin j engæ
wæghæ til, at min broder finge mall, at han mate tala? hon sagde: iach wil læræ
honom tala, och skar honom tha then adrænæ sunder, swa at han genstæn talade
och loffuade gudh. tha sporde the badhæ iomfrvnæ at, hwar the mate finnæ theres
moder. the wilde genstæn faræ til henne och hielpæ henne aff hennis nødh.
iomfrvn swarade: laten ider enkte hasta! ider moder ær her pa ij milæ nær,
gørin effter mit radh. wil gud idher hielpæ, j finnin

p 142

henne wæl. iomfrvn sagde: j herra, reden ider swa til, som j mogen for sant
witæ, at j finnin ther en rædeligin iætte. hans krapt ær stor och mangfald, at
engin man ma vinnnæ hans makt, for thy at han bær en gullring pa sina hand, at
warte han sar til døden och saghe han ther pa, han warte strax helbrøgdæ igen.
thy rader iak ider at, tha j komin til honom, warin ther bestandnæ effter, at
han wardæ then ringin qwit. siden ware hans makt om enkte. tha finnin j idhræ
moder standa j eth watn, ther manga frvr och iomfrvr pinæs medh henne. Falantin
war gantzka bedrøffuader och lenktadæ mykit at see sinæ moder. ther medh budho
the goda
,

p 144

nat: wi komum igen innan en stakkuth stund, om gudh wil vnnæ os liff och
helbrøgdæ. the ridho thera wæg och kommo til en storan fors. ther ridho the wt
medh swa lenge, at the fingo see manga skønæ frvr och iomfrvr standa ther wti
medh stor bedrøffuilsse. ther warto the och war, hwar theres moder stodh. the
ridho genstæn til henne och sagdæ: moder, gan til landit igen och witin, at wi
ærom badhæ idhræ sønir.
for wara skuld haffuin j lidhit
myken nød och storæ pinæ,
hwilkit wi hopoms, at nw skal fa en endæ! modræn wart saræ bedrøffuit och
ræddis storligæ for beggis thera dødh och sagde: min kæræ barn, iak tor ey
komma til idher. for thy her komber en rædeligin iætte och stor, then os ma
dræpæ allæ saman, nar han wil. the swarade henne igen: moder, rædins ther enkte
fore, wil gud wæræ war hielp, wi bliffuom wæl frælste for honom. hon gik til
them pa landit, och the vnfingo henne medh stora wørding. medh thæs kom iætten
tith och taladhe til them och sagde: j

p 146

herra, hwo haffuer stempt idher hiit, at j medh wald røffuin mit folk aff mina
fengilsse for idhræ dolhet skuld.
sannerlik, thet ær mik ekke liufft,
och thet skal giældæ idert liff.
ther skal och engen løsn fore ga. tha swarade honom Falantin: sethin idher til
weriæ och laten see, om j ærin swa grymmæ, som j lathæ. iach wil møtæ idher
medh mit spær, thet bæstæ iach formæ. medh thæs wart iætten wred och slo til
Falantin medh sinæ iærn stang mangt eth slagh. tha kom Nampnlos fram medh sinæ
klubbo och slo then armen aff iætten, ther gull ringin sat pa. tha hiog
Falantin aff honom hans høgræ ben. tha størte iætten nider, och the slogo han
ther j hæll och løste manga aff theres nødh, som j hans fengilsse waro. Phila
gik tha til sinæ sønir medh storæ werdighet och glædi och sagde til herra
Falantin: riden pa borgenæ och løsæn then ædlæ riddaren Blandamær,
som j storæ bedrøffuilsse fangen ær.
thet skedde j then samma tiidh,
at mangen manz bedrøffuilsse ther for gik.

p 148

tha wart Blandamær glader, at han hørde, at Falantin och Nampnlos waro badhæ
brøder och ther til hans rættæ bornæ herra. swa ridhæ the allæ aff stad til
then borgen igen, som the waro førre aff ridnæ. then ædlæ iomfrvn hon vnfik
them medh storæ æræ och loffuade gud, at the waro helbrøgdæ hem kompnæ. iomfrvn
hon heth Rosaliiæ. hennes brølløp war. ther giorth medh herra Falantin j storæ
æræ och glædi. siden foro the til Vngernæ. them war tha wæl kunnogt ther.
theres fader han vnfik them medh glædi och frøgd.
tha sagde Falantin: fader,
iach wil nokot talæ wid idher.
the gingæ tha badhæ hemmelikæ j eth mak. ther lot Falantin sin fader læsæ all
hans breff och sagde honom, huru all ting waræ til gangin. tha vnfik konungen
aff Vngernæ sinæ drøtning Philæ igen medh stora werdighet. tha gik Nampnlos och
grep biscop

p 150

Frankart och bant honom badhæ hender och føter, och bar honom in fore konungen
och kerde ower honom, huru mangalundom han haffde illæ giort, som før j boknenæ
skriffuit star. och biscopen kendis siælffuer sina sak och sagde: gud forlate
thet konung Crissosmos moder, som thet war waldande, at iach skulde ther nokon
tiidh radh til giffuæ, at iach skal nw thet vngiældæ och lidæ thenne dødh.
siden wart han bunden til ij hæstæ och slæpader then enæ gatunæ opp, then andræ
nidh, och swa huggen j iiij qwartir och sætter pa iiij stægill for iij porta
for staden. siden wart ther øffuet frøgd och glædi medh dyst, torney och allæ
handæ ridderskap. tha gik then ædlæ Blandamær til konungen och sagde, at han
wilde hem til landæ faræ. swa giorde och Falantin medh sinæ husfrv och
Nampnlos. the all iij foro in til Frankarike medh storæ æræ
konung Pipping honom kommo budh,
at Falantin och Nampnlos kommo thit.
tha vnfik han them medh kerlek. thet forstod och

p 152

Clarina, at Falantin war komin tith medh sinæ husfrv Rosaliia. hon gik och
vnfik them badhæ medh storæ æræ. tha badh Falantin, ath konung Pipping wilde
lætæ læsæ hans breff fore sik. tha breffuin ware læsin
och konungen haffde forstandit
huru all ting ware til ganghin
fra thet førstæ och til sistæ, tha wart konung Pipping gantzka glader, och allæ
the herra, thet spordo, the loffuade allæ gud, at sanninden war oppenbarat. en
hertigh, som het Baldawin, han vnfik sin son Blandamær medh myken æræ och
werdhighet och loffuade gud, at han medh æræ war komin igen, for hans tro, ther
han haffde beuist konung Pippingx syster Philæ. tha gaff konung Pipping
Blandamær sinæ dotter Clarina och giorde theres brølløp med myken æræ glædi och
gaman. ther effter j en stakkut tiid wart Blandamær konung j Jspanien och
liffde ther medh storæ æræ. ther effter bleff konung Pipping dødh och Falantin
wart krønter j Frankarike och bleff ther konung j mang ar. Nampnlos han bleff
alt nær honom och haffde ther myken. æræ och glædi.
her later iach thetta ærendit sta
och wil sighiæ idher aff,
huru Rosemund, then ædlæ frvn, haffde stor sorgh effter sin bondæ Nampnlos. tha
pa thet siistæ warth

p 154

henne til radhæ, at hon wilde faræ j frømade landh och søkiæ effter honom medh
enæ sinæ tiænistæ mø. tha lot Rosemund skæræ sik siælffsyn clæder och
vnderligin, och gaff sik wt fore en sangare och rimare, som en man. och hennes
mø haffde qwinnæ clædher. thy hon skulde waræ hans husfrv. swa foro j the
frømade land och gaffuo sik wt fore qwædare och rimare, och qwadho baden
mæsterligæ wæl och søkte manga herra hoff ther til om sider, at the kommo j
Frankarike och fornummmo, at Nampnlos war ther. tha gingæ the badhæ effter
theres sidh, som andra qwædare plægæ, pa slotit. ther motte them Nampnlos. tha
tok han mønæ, som j qwinnæ clæden war clædh, och skimpade medh henne, som man
plæger gøre medh vngæ qwinnor. tha sagde Rosemund til Nampnlos: herra,
latin mina husfrv waræ j mak!
æn thok at iach ær en fatig man,
tha hawer iach mina husfrv j æræ
swa gernæ som then, som riker ær.
tha wart Nampnlos wreder och sagde til Rosemund:
thu niwter tik ekke siælffuer at,
men thu niwter enæ qwinnæ at.
henne æst thu liker,
och ware thu en qwinnæ.

p 156

Nampnlos sporde, hwat konst the kunde. the swarade: wi kunnom qwædæ och rimæ,
och got folk gladæ gøræ. wi haffwm wandrat igenom mang landh. thy witom wi aff
manga handæ tingh at sighiæ.
wi haffwm wærit øster och wæst,
nor och suder aldre mæst.
swa haffwm wi farit werldenæ igenom. tha sporde Nampnlos them at, om the ekke
kende enæ frva, j Greken bodde och het Rosemund och war en hertigæ dotter. the
sagde, at the henne kende fullwæl, och sagde, at the kunde enæ wisæ om henne.
Nampnlos han badh them: qwæden aff then stoltæ frvn. thet wil iak gantzka gernæ
høræ. iach haffuer mykit hørt aff henne waræ sakt. tha swarade Rosemund och
sagde: wi ærom badhæ hungrogæ och tørstugæ. wi haffwm ey storæ glædi til at
qwædhæ. Nampnlos tok them badhæ til sik och ledde them in j sallen, ther
konungen och allæ herra inne sato. Rosemund och hennes mø warto sættæ til
bordz, ther andra pipare sato. Nampnlos han war theres køgemæstare och skipade
them ætæ och drikkæ och sagde: æten

p 158

medh en hast och siter ey ther allan daghen! mik lenkter sare effter then wisæ,
ther j haffuin mik aff sakt. the sato theres maltiid fram och skøtte enkte hans
ordh. maltiiden hon forgik thok snart. the stodho opp och gingo fore herranæ
bordh at sta och bygyntæ theres sang. the qwadho badhæ mæsterligæ wæl, at stor
lust war, at høræ ther pa. tha bygyntæ hon til at qwædhæ, huru hon fik
Namnplos, och huru hon gik medh honom opp vnder lindenæ, och huru han slo
iætten j hæll, thet stod alt saman j wisenæ, och swa, huru the skildis at pa
thet siistæ. tha loth hon forsta, at hon war then samma Rosemund, som hon
sielff aff qwadh. tha Nampnlos thet forstodh for sant, at hon wr then samma,
tha stod han opp och tok henne liuffligæ j sin fampn och kystæ henne for hennes
mwn och loffuade gudh, at then dagen war komin, at the waræ saman kompnæ igen.
konungen vnfik then ædlæ frvn medh storæ wørding. ther wart tha aff ny eth hoff
for Nampnlos och hans frva skuld Rosemund. ther tok Rosemundz sorgh en endæ.
tha bleff konung Crissosmos dødh, och Nampnlos wart konung

p 160

effter honom j Vngernæ och bleff ther medh sinæ husfrv Rosemund mæktigh konung
j xx ar.
then gudh, som hønom then maktena sendæ,
han giffui wart mall en godan endæ!
nw haffuin j hørt j thenne tidhæ,
huru them ær forlidin theres qwidhæ.
the liffde siden medh glædi och ro
och fingo himmerikit, thet ær min tro.
thet vnne os gudh allæ samæn!
hwem thet ær liufft, han sigiæ: amen!