Svensk ordbok 2009, webbversion

å´ker substantiv ~n åkrar åkr·ar●(större) stycke mark för odling av kultur­växter särsk. bröd­säd men äv. foder­växter m.m. jordbr.åkerarealåkerlappleråkerny­sådda åkrarbördiga åkrarsteniga åkraråker och änghan plöjde upp betes­hagen till åkeren åker som låg i träda○ofta med tanke på de odlade växternahavreåkerrågåkerstubbåkertre åkrar med höst­vetesedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. aker; gemens. germ. ord, besl. med lat. ag´er ’åker; mark; bygd’ och grek. agros´ ’åker’; grundbet. ’betes­mark dit boskapen drivs’, besl. med agera, åka