Svensk ordbok 2009, webbversion

åsta´d adverb å|­stad●från platsen som fram­går av samman­hanget ngt åld.NollJFRcohyponymbortcohyponymsta de drog åstad i riktning mot skogen○äv. med ton­vikt på på­börjandehan skulle prompt springa åstad och köpa den nya skivan○ibl. bildligt för att an­ge full­bordande av handlingtill stånd komma en förändring åstadsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. a stadh, äldre af stadh, urspr. ’från platsen’; jfr sta, stad