Svensk ordbok 2009, webbversion
ö
`
verlöpare
substantiv
~n
äv. vard.
överlöparn
,
plur.
~
,
best.
plur.
överlöparna
över|löp·ar·en
●
person som ansluter sig till fienden
mil.
yrk.
JFR
cohyponym
renegat
○
äv.
person som ansluter sig till konkurrent e.d.
sedan 1628