Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`vertygelse substantiv ~n ~r över|­tyg·els·en●det att hålla ngt för absolut säkert komm.SYN.synonymförvissning JFRcohyponym1tro 1 en o­rubblig övertygelsedela ngns övertygelsedet är min fasta övertygelse att ...han levde i övertygelsen att hon en dag skulle komma till­baka○äv. om ut­tryck för detta, ibl. med bi­betydelse av (stark) känsla”Kanske går det bra”, sade han utan övertygelsehon kysste honom utan riktig övertygelse○ofta om mindre rationell troreligiös övertygelsedag­tinga med sin övertygelsehan vacklade en sekund i sin övertygelseövertygelse (om ngt/SATS), övertygelse (SATS)sedan 1619