Svensk ordbok 2009, webbversion
Ers
el.
ers
ers
[
e
´
rs
]
pronomen
,
ingen
böjning
●
i ett fåtal uttryck vid hänvändelse till högt uppsatt person
Eders
Noll
Ers majestät
Ers höghet
Ers nåd
sedan början av 1600-talet
genitivform till
er
; jfr
Eders
el.
ersers
[e´rs]
pronomen,
ingen böjning
●i ett fåtal uttryck vid hänvändelse till högt uppsatt person
Eders
NollErs majestätErs höghetErs nådsedan början av 1600-taletgenitivform till er; jfr Eders