Svensk ordbok 2009, webbversion

ackompanjemang´ substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ac·komp·anje·mang·et●beledsagande musik till huvudstämma musikgitarrackompanjemangorkesterackompanjemanghon sjöng till ackompanjemang av en känd pianist○äv. ut­vidgatlagen tågade in till ackompanjemang av klämmig marsch­musik○äv. bildligt, särsk. i fråga om sam­tidiga sinnes­intryckträet bildar diskret ackompanjemang till det röda teglet(till) ackompanjemang (av ngn/ngt) (på ngt), ackompanjemang (till ngn/ngt)sedan 1790; 1830 i bildlig bemärkelse