Svensk ordbok 2009, webbversion

alar´m substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en a·larm·et●signal som an­ger fara rum.samh.tid.alarmklockaalarmsignalbrand­varnaren tjöt men det visade sig vara falskt alarm○äv. om mot­svarande apparatdet var något fel på alarmet○äv. bildligtplötslig o­ro eller upp­ståndelse det blev stort alarm vid nyheten om krigs­utbrottetsedan 1538via fra. av ita. allarme med samma betydelse, till all’arme ’till vapen!’; jfr larm