Svensk ordbok 2009, webbversion

albatross [al´-, al`-el.-ås´] substantiv ~en ~er alba|­tross·en●typ av storm­fågel med ena­stående förmåga att ut­nyttja vindarna för att förflytta sig långa sträckor före­kommande särsk. i de södra världs­haven zool.vandringsalbatrossen albatross med en ving­bredd på över tre meter○äv.tre slag under par sese2par JFRcohyponymbirdiecohyponymeaglecohyponymbogey hon gjorde en albatross på sista hålet och vann tävlingensedan 1783av eng. albatross med samma betydelse; ombildn. av spa. alcatraz ’pelikan’; av arab. al-qadus ’ämbar(et); kruka(n)’ (efter pelikanens hudpåse under näbben)