Svensk ordbok 2009, webbversion

an`seende substantiv ~t an|­se·end·et●grad av upp­skattning som ngn/ngt åt­njuter allmän värderingpsykol.sociol.JFRcohyponymberömmelsecohyponymrykte 2 åt­njuta stort anseendeSverige har ett gott anseende i Tredje världen○äv.gott rykte rädda sitt anseendeanseende (som ngn/ngt)utan anseende till personutan hän­syn till vem personen i fråga ärel. vilken ställning han/hon har e. d.ngt åld., urspr. bibl.​ på här­bärget kunde alla få hjälp, utan an­seende till person sedan 1541