Svensk ordbok 2009, webbversion

an`ständig adjektiv ~t an|­ständ·ig●som överens­stämmer med (och når upp till) rimliga (samhälls)normer admin.psykol.JFRcohyponympassandecohyponymlämplig en anständig bo­stadhan måste få en anständig begravning○särsk. i fråga om sedlighetsnormeranständig klädselförr kunde man inte till­tala en anständig kvinna på gatan○ibl. ngt försvagatskälig över­sättarna måste få anständiga lönersedan 1719av ty. an­ständig med samma betydelse, till Anstand ’höviskhet’; jfr anstå