Svensk ordbok 2009, webbversion

an`ta äv. åld. an`tagaan`taga verb antog antagit antagen antagna, pres. antar äv. åld. antager an|­tag·it1(formellt) ta emot ngn, särsk. till utbildnings­program e.d. samh.JFRcohyponymgodta hon blev an­tagen till psykologprogrammet○äv.acceptera för visst syfte anta ett erbjudande○spec. med avs. på namnSaulus antog namnet Pauluskungen reste under antaget namnanta ngn/ngt (som ngn), anta ngn/ngt (till ngn/ngt)sedan 1620efter lågty. annemen, ty. annehmen med samma betydelse; jfr 1anamma, ta 2över­gå till att ha jur.gardinen hade an­tagit en gulaktig färg­tonanta ngtsedan 17963hålla för sant eller sanno­likt på grund av ngt resonemang som ut­går från kända fakta komm.mat.JFRcohyponym2tro 1cohyponym2tro 2cohyponymgissa 1 hon antog att motor­stoppet berodde på ett elektriskt fel○särsk. med avs. på fram­tida el. tänkta förhållandenvälja som (logisk) utgångs­punkt för resonemang, avancerad ut­räkning e.d. särsk. i mat. samman­hangan­ta att det regnar i morgon, vad gör vi då?an­tag att den längre sträckan är x meter○ibl. mycket försvagatförmoda jag an­tar att du har rättanta SATSsedan 1768Subst.:antagande, antagning (till 1)