Svensk ordbok 2009, webbversion

arg [-j] adjektiv ~t 1som känner vrede eller ilska och oftast ock­så visar det; om människor nästan all­tid till­fälligt admin.psykol.JFRcohyponymförargadcohyponym1vredcohyponymond 2cohyponymuppretad tvärargpappa är inte arg på dig längrehon blir ofta arg när man kritiserar henne○om djur (och ngn gång äv. om person) äv. vanemässigtarga katter får rivet skinnen arg ung manen arg och stridbar kvinnaarg (på ngn), arg (för/över ngt/att+V/SATS)arg som ett bi mycket arg​ hon var arg som ett bi efter den snöpliga förlusten sedan 1000-taletrunsten, Saleby, Västergötland (Sveriges runinskrifter)runform arkRi (dat.), fornsv. argher ’feg; usel; ond; arg’; gemens. germ. ord av o­visst urspr. 2som av­visar kompromisser om person m.m. i viss funktion admin.psykol.JFRcohyponymsvår 1 arga fienderhennes argaste konkurrentsedan 15283i några ut­tryck ill­villig admin.psykol.ana argan listselist 1 sedan 1364skuldebrev utfärdat av Niclis Birna i småländska Vedbo härad (Gadolin)