Svensk ordbok 2009, webbversion

ar`mbåge substantiv ~n armbågar arm|­båg·en●den ut­skjutande delen av leden mellan över­armen och under­armen admin.med.armbågstacklinghon stödde sig på armbågarnabjuda med armbågenbjuda utan att mena det​ hon tackade nej till in­bjudan efter­som hon tyckte att hon blivit bjuden med arm­bågen ha vassa armbågarupp­träda hänsyns­löst i sin strävan att vinna för­delar​ man måste ha vassa arm­bågar när man kastar sig ut i mellandags­rean; för att göra karriär i före­taget måste man ha vassa arm­bågar sedan 1587ombildn. av fornsv. alboghi, till aln ’under­arm’; jfr aln