verb ~de ~t
ar·rend·er·ar●inneha på arrende
jordbr.hon arrenderar gården sedan längearrendera ngt (av ngn/ngt)sedan 1629av medeltidslat. arrenda´re med samma betydelse, sidoform till arrenta´re ’utlämna jord mot ränta’; jfr rendera, ränta
Subst.:vbid1-891530arrenderande,
vbid2-891530arrendering