[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
auskult·at·ion·en1direkt studium av yrkesutövning
som ett led i den egna yrkesutbildningen; särsk. om åhörande av lektion
admin.pedag.tid.ett flertal auskultationer ingick i lärarutbildningen○förr äv. om åhörande av förhandlingar i ämbetsverk o.d.auskultation (hos ngn)sedan 18732avlyssning av kroppsljud för medicinsk diagnos
vanligen med hjälp av stetoskop
admin.med.tid.auskultation (av ngt)sedan 1831