substantiv ~en ~ar
av|balk·ning·en●avbalkat utrymme
byggn.tekn.rum.JFRcohyponymbåscohyponymskrank
inuti avbalkningen stod hennes säng○äv. om vägg som avgränsar utrymmethan ropade något över avbalkningenen avbalkning (av ngt)sedan 1741 om vägg, 1850 om avbalkat rum