Svensk ordbok 2009, webbversion

a`vgrund substantiv ~en ~er av|­grund·en●skrämmande, till synes botten­löst djup rum.JFRcohyponym1bråddjup barnen balanserade ängsligt vid avgrunden○ibl. spec. om hel­vetetavgrundsande○äv. bildligt, spec.stor mängd av ngt skrämmande en avgrund av ensamhet och saknad○spec. äv. i ut­tryck för ytterst kritisk situationföre­taget balanserade på avgrundens rand under it-krisensedan ca 1430Själens tröstfornsv. afgrund; av lågty. afgrunt med samma betydelse, urspr. ’ställe som har av­lägsen botten’; jfr 1grund, 3grund