verb avstyrde avstyrt, pres. avstyr
av|styr·de●få (ngt oönskat) att inte inträffa
el. utvecklas
rum.tid.JFRcohyponymavvärjacohyponymstoppa 1
polisen lyckades avstyra bråketavstyra ngt/SATSsedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. afstyra; efter lågty. afstüren med samma betydelse; jfr styra
Subst.:vbid1-111277avstyrande,
vbid2-111277avstyrning