Svensk ordbok 2009, webbversion

båk substantiv ~en ~ar båk·en●stort sjö­märke på land sjö.JFRcohyponym1kummel 2cohyponymvarde de passerade inseglings­rännans två båkar○förr äv. om fyr­tornfyrbåksedan 1633av lågty. bake ’sjö­märke; vårdkas’; besl. med eng. beckon ’teckna; vinka’, beacon ’tecken; signal­eld; fyr’