substantiv ~en ~ar
bål·en1människokroppens centrala del
dvs. allt förutom huvud och extremiteter
med.bålrullninghan fick svåra skador i huvudet och bålen○äv. om motsvarande parti på djurtjurens bog var tung, bålen mjukt svängd○äv. om växtkropp hos växt som saknar tydlig uppdelning i rot, stam och bladbålväxtsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. bol, urspr. ’ngt runt, svullet’; besl. med boll, bulle
2en blandad festdryck som serveras ur en stor, vid skål
vanligen innehållande vin e.d. och fruktsaft
kokk.tid.JFRcohyponymkallskål
bålslevvinbålvid mottagningen serverades en kolsyrad bål○äv. om skålenglasbålur en blå bål serverades vin och sodavatten med citronskivorsedan 1735av eng. bowl ’bål; skål’; besl. med 1bål 1
2bål
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
bål·et●stor brasa
vanligen antänd på trave av ved el. ris; ofta mer el. mindre offentligt i syfte att fira ngt
tid.JFRcohyponymvårdkase
lägerbålvalborgsmässobålpå påskafton samlades alla i grannskapet kring ett stort bål på berget○särsk. förr äv. som varnings- el. bestraffningsmedelbokbålkättarbålhäxorna brändes på bålsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. bal; gemens. germ. ord, urspr. ’ngt som lyser’