Svensk ordbok 2009, webbversion

ba`le substantiv ~n balar bal·en●(fågel)rede av gräs, fjäder, dun o.d., där äggen ruvas; vanligen på marken zool.storkens bo är vanligen en stor bale av kvistarsedan 1736till fornsv. badhul ’bale’, eg. trol. ’grävd grop som ligg­plats’; besl. med bädd