Svensk ordbok 2009, webbversion

ban`dvagn substantiv ~en ~ar band|­vagn·en●band­drivet motor­fordon särsk. för transporter i snö­rik el. sank terräng; mest anv. militärt men äv. i räddnings­tjänst m.m. mil.JFRcohyponymstridsvagncohyponymterrängbil pansarbandvagnbandvagnar för materieltransport i snö, s.k. snö­vesslorsedan 1960