Svensk ordbok 2009, webbversion

ba`rnsben substantiv, plur. barns|­ben●ett barns ben med.sedan/från barnsbensedan barndomen​ han har varit intresserad av musik sedan barns­ben och spelar nu både piano och flöjt sedan 1506brev från finske fogden Didrik Hansson till Svante Nilsson med bön att komma i åtanke som lagman (Grönblad)fornsv. barns ben