Svensk ordbok 2009, webbversion

be äv. be`djabe`dja verb bad bett, pres. ber äv. beder bed·er1fram­föra önske­mål till ngn komm.JFRcohyponymbegära 1cohyponym1kräva 1 be om lovbe om hjälpkan jag be dig om en tjänst?○ofta artigt el. iron. med eg. inne­börd av krav, order e.d.får jag be om ett kilo smörlite gladare om jag får befår jag be om tystnad○ibl. äv.bjuda in om vi skulle be NN till oss i kväll?○äv. i ett ut­tryck för att man gärna säger ja till ett för­slaghan lät sig inte be två gånger○äv. i ett ut­tryck för intensivt fram­förda önske­målhon bönade och bad om hjälpbe (ngn) om ngt/att+V/SATS, be ngn (att+)V/SATS, be att+V/SATSbe om ngns handsehand 1 sedan 900-taletrunsten, Adelsö, Uppland (Sveriges runinskrifter)vanligen runform baþ (pret.), fornsv. biþia, bedhia; gemens. germ. ord, trol. besl. med fornnord. beiða ’fordra, tvinga’; jfr bida 2ngn gång i formenbedja söka andlig kontakt med högre väsen ofta med ngt önske­mål; ett viktigt moment i många religioner, bl.a. kristendomen relig.be en bönbe till Gudbe sitt Fader vårbe för de sjukahon satt kvar i kyrk­bänken och badbe (till ngn) (om ngt), be (till ngn) (för ngn/ngt), be (ngt)inte vara mycket att be för1inte finnas några alternativtill handlande e.d.​ klockan ringde halv sex, men det var inte mycket att be för, det var bara att kliva upp 2inte vara mycket att ha​ den här gamla växten är inte mycket att be för – nu kastar vi den! sedan slutet av 1000-talet eller början av 1100-taletrunsten, Bolum, Västergötland (Sveriges runinskrifter)runform biþia Subst.:bedjande