Svensk ordbok 2009, webbversion

bedö´va verb ~de ~t be·döv·ar●trubba av eller släcka med­vetandet hos ngt levande väsen JFRcohyponymdövacohyponymlindra fisk bedövas ofta på elektrisk väghon var bedövad av sorgen nästan bedövande värme○spec. med.beröva känseln (lokal)bedövningbedöva tanden○äv. bildligtvanligen pres. part. det bedövande dånet från maskinernaen bedövande skicklig artist (adv.)bedöva ngn/ngt (med ngt)sedan 1668av lågty. bedoven med samma betydelse; jfr döv Subst.:vbid1-115077bedövande, bedövning