Svensk ordbok 2009, webbversion

behärs´ka verb ~de ~t be·härsk·ar●ha herra­välde över ngt konkret el. abstrakt om­råde, förlopp etc. mil.JFRcohyponymdomineracohyponymåterhålla behärska situationenhan behärskade scenen totalt○särsk. med militära medelgerillan behärskar de sydliga provinserna○äv. i fråga om herra­välde som bygger på kunskaperhan behärskar fem språkhon behärskar sitt ämne väl○äv. bildligtslottet behärskar hela landskapet○ofta med avs. på egna känslorJFRcohyponymbehärska sig hon hade svårt att behärska sina känslorbehärska ngtsedan 1755av ty. beherrschen med samma betydelse; till härska Subst.:vbid1-115648behärskande, behärskning