Svensk ordbok 2009, webbversion

benä´gen adjektiv benäget benägna be·nägn·are1endast predikativt som har inre driv­krafter som huvud­sakligen verkar i viss riktning särsk. till viss handling el. attityd; om person admin.SYN.synonymböjd JFRcohyponymfallen 1 jag är benägen att ge dig rätthon är benägen att handla först och tänka sedan○spec. i fråga om begärhan är benägen på sprit○äv. ut­vidgat om (kemiska) ämnenreaktionsbenägenbenägen på ngt, benägen för/till ngt, benägen att+Vsedan 1497brev från ärkebiskop Jakob till Sten Sture (Arwidsson)fornsv. benäghin, eg. ’böjd’; till lågty. nigen ’böja sig’; jfr niga 2vanligen attributivt väl­villigt intresserad särsk. i skriftliga artighets­fraseradmin.SYN.synonymgodhetsfull varan över­sänds till benäget på­seende○ibl. äv. om personåld.hon är mig mycket benägensom du erinrar dig, benägne läsare ...(ngn) benägensedan 1719