Svensk ordbok 2009, webbversion

ben substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ben·et1en­dera av de lång­smala kropps­delar som an­vänds att gå med och för att hålla kroppen uppe hos människor och många djur; särsk. med ton­vikt på rörelse­förmågan med.benföringbentagbakbenfyrbentkorta benlånga bentrött i benenbryta benethoppa på ett ben○äv. om mot­svarande del av klädes­plaggett par jeans med av­klippta ben○ofta bildligt om del med liknande ut­seende el. funktion, särsk. på möblerbordsbenvinkelbenfyra ben i form av lejon­tassardet man inte har i huvudet får man ha i benensehuvud 1 dra/släpa benen efter sig 1gå långsamt​ hon försökte få hundarna att springa, men de fort­satte att släpa benen efter sig 2vara långsam med att bestämma sig eller agera​ flera länder drar benen efter sig och lever än­nu inte upp till givna löften ha myror i benensemyra inte veta vilket ben man ska stå på1inte kunna bestämma sig​ museet verkar inte veta vilket ben det ska stå på och in­riktar sig både på äldre och modern konst 2vara över­lycklig​ han visste inte vilket ben han skulle stå på när han drog högsta vin­sten i lotteriet knappt kunna stå på benenvara nära att falla i­hop​ de var så ut­mattade att de knappt kunde stå på benen lägga benen på ryggenspringa sin vägså fort som möjligt​ när larmet gick lade tjuven benen på ryggen med svansen mellan benensesvans slå undan benen på/för ngn/ngteliminera möjligheterna för ngn/ngt​ ner­dragningen kommer att slå undan benen på en organisation som det har tagit flera år att bygga upp spring i benense1spring springa benen av sigförflytta sig hastigt (och under stress)på grund av att man har mycket att uträtta el. är ivrig e.d.​ under mellandags­rean springer många benen av sig för att göra de bästa fynden ○ äv. bildligt​ det var få som sprang benen av sig för att se filmen, så någon kassa­succé blev den inte sträcka på benenta en promenadel. endast röra på lederna​ efter tre timmar i bio­salongen var det skönt att sträcka på benen stå med båda benen på jorden vara sansad och realistisk​ hon tar fram­gångarna med ro och står fort­farande med båda benen på jorden stå med ena benet i gravenvara nära dödenvanl. på grund av hög ålder​ det krävs mental styrka att vårda människor som står med ena benet i graven stå på egna beninte vara beroende av hjälp från an­dra​ han in­såg att han var tvungen att stå på egna ben och ta steget in i vuxen­världen ta det långa benet föreskynda sig​ nu får vi ta det långa benet före om vi ska hinna ta till benenspringa sin väg​ de tog till benen när tjuren kom emot dem vara på benen vara i full verksamhet​ hon hade varit på benen sedan fem på morgonen och för­berett sin födelsedags­fest vara på benen igen vara frisk i­gen​ hon har haft influensa men är nu på benen i­gen sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. ben; gemens. germ. ord; ev. substantivering av ett adj. mot­svarande isl. beinn ’rak’ 2hård del av skelettet hos människor och ryggrads­djur som fungerar som stomme el. skydd; särsk. om lång­smala bildningar med.benbrottbenvävnadpannbenrevbensillen befrias från skinn och benkniven slant och skar ända in till benet○ibl. mer el. mindre bildligt om det innersta el. det kvar­blivande av ngt levandelåta de dödas ben vila i fridHeliga Birgittas ben○äv. som materialbeteckningelfenbenett kniv­skaft av benfå kött på benensekött 1 gå/skära genom märg och bensemärg vara bara skinn och benseskinn sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen