substantiv ~en
be·nägen·het·en●drivkrafter som verkar i angiven riktning
och leder till handling, utveckling etc. hos personer el. föremål
kem.psykol.JFRcohyponymböjelsecohyponymtendens 1
hans benägenhet att underskatta svårigheternabenägenheten att satsa på aktier ökadebilen hade en benägenhet att skramla○spec. i kemiska sammanhangreaktionsbenägenhetbenägenhet (för/till ngt/att+V), benägenhet (att+V)sedan 1530