[-å´rd-]
verb ~de ~t
be·ordr·ar●ge order till
ngn att utföra ngt, särsk. i militära sammanhang
handel.mil.löjtnanten beordrade dem att ta skydd○äv.ge order om
beordra givaktöverläkaren beordrade syrgasbehandling○ibl. äv.beställa
de beordrade varorna levereras inom en veckabeordra ngn att+V, beordra ngn till ngt, beordra ngt/SATSsedan 1656av ty. beordern med samma betydelse
Subst.:vbid1-116414beordrande