Svensk ordbok 2009, webbversion

bere´dskap substantiv ~en ~er be·red·skap·en●till­ståndet att vara beredd på kommande ut­veckling, särsk. faror, kriser o.d. mil.tid.beredskapslagerberedskapsplanberedskapsövningalarmberedskapstridsberedskapmental beredskapmilitär beredskapberedskap mot arbets­löshetberedskap mot epidemier○äv. med ton­vikt på graden av detta till­ståndsärsk. mil.höjd beredskapskärpt beredskapligga i högsta beredskap○spec. som benämning på Sveriges till­stånd under an­dra världs­krigetunder beredskapen låg han in­kallad i flera år○äv. för att ut­trycka att ngt ska vara lätt åt­komligt e.d. (ofta i mer var­dagliga situationer)ha pengarna i beredskaphåll biljetten i beredskap när konduktören kommer(i) beredskap, beredskap ((för) att+V), beredskap (för/mot ngt), (under) beredskapensedan 1616efter ty. Bereitschaft med samma betydelse, till bereit ’beredd’ Vår beredskap är god.Per Albin Hansson i tal 1939 om Sveriges försvarsberedskap