substantiv ~n äv. vard. beskällarn, plur. ~, best. plur. beskällarna
be·skäll·ar·en●hingst som används till betäckning
jordbr.sedan 1686av ty. Beschäler med samma betydelse; av omdiskuterat urspr.
Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. beskällarn, plur. ~, best. plur. beskällarna
be·skäll·ar·en●hingst som används till betäckning
jordbr.sedan 1686av ty. Beschäler med samma betydelse; av omdiskuterat urspr.