adjektiv,
neutr. ~
be·stört●som har bragts ur fattningen
av ngn otrevlig händelse e.d.
admin.psykol.JFRcohyponymhäpencohyponymförskräckt
de var bestörta över hans utbrott○äv. om handling o.d.bestörta ropbestört (över ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1656av lågty. bestört med samma betydelse, eg. ’omtumlad’