Svensk ordbok 2009, webbversion

beun´dra verb ~de ~t be·undr·ar●känna stark upp­skattning för (ngn eller ngt) så­som sär­skilt fram­stående komm.JFRcohyponymuppskatta 2 man måste beundra hans moden beundrad men knappast älskad personlighet○ibl. med an­tydan om underlägsenhets­känslorhan rättade sig villigt efter den beundrade ledaren○äv. med bi­betydelse av njutninghit kommer turisterna för att beundra de sällsamma klipp­formationernabeundra ngn/ngt (för ngt/SATS)sedan 1769efter ty. bewundern med samma betydelse; jfr undra Subst.:vbid1-118200beundrande; beundran