substantiv ~n bevisbördor
be·vis|börd·an●skyldighet att försöka bevisa sina påståenden
för part i ngn motsättning, särsk. i rättsligt förfarande
jur.i tvistemål har käranden bevisbördansedan 1871Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n bevisbördor
be·vis|börd·an●skyldighet att försöka bevisa sina påståenden
för part i ngn motsättning, särsk. i rättsligt förfarande
jur.i tvistemål har käranden bevisbördansedan 1871