substantiv ~en
be·vis|kraft·en●förmåga att bevisa ngt
hos faktum etc. som anförs som bevis
särsk. jur.jur.JFRcohyponymbevisvärde
åklagarens material saknade beviskraftsedan 1806Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
be·vis|kraft·en●förmåga att bevisa ngt
hos faktum etc. som anförs som bevis
särsk. jur.jur.JFRcohyponymbevisvärde
åklagarens material saknade beviskraftsedan 1806