adjektiv,
ingen böjning
be·vänt●endast predikativt i nekande el. frågande uttryck
som har viss kvalitet eller utsträckning
som framgår av sammanhanget
Nollhur är det bevänt med kulturintresset?det blev inte mycket bevänt med hans studierSÄTT bevänt med ngn/ngtsedan 1494brev från rikets råd (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. bevänt; av lågty. bewent med samma betydelse, eg. perf. part. av bewenden ’förhålla sig; bero’; jfr 2vända