Svensk ordbok 2009, webbversion

bigarrå´ substantiv ~n ~er bigarrå·er●typ av sötkörsbär med fast och saftigt frukt­kött och med skal i o­lika färger, från gul­rött till brun­svart bot.kokk.JFRcohyponymkörsbärcohyponymklarbär bigarråkärnainte en bigarrå fanns kvar i trädet efter star­flockens besöksedan 1745av fra. bigarreau med samma betydelse, till provensalska bigarra ’göra brokig; fläcka’