Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ~er
bigarrå·er●typ av sötkörsbär med fast och saftigt fruktkött
och med skal i olika färger, från gulrött till brunsvart
bot.kokk.JFRcohyponymkörsbärcohyponymklarbär
bigarråkärnainte en bigarrå fanns kvar i trädet efter starflockens besöksedan 1745av fra. bigarreau med samma betydelse, till provensalska bigarra ’göra brokig; fläcka’