Svensk ordbok 2009, webbversion

bil substantiv ~en ~ar bil·en●motor­drivet, (vanligen) fyr­hjuligt for­don med plats för ett litet an­tal personer och vanligen främst av­sett för person­transport rum.trafik.JFRcohyponym1buss 1cohyponymmotorcykel bilavgaserbilsamhällebiltrafikbilvrakfamiljebilfolkbilpersonbilpolisbilsmåbilsportbiltjänstebilövningsbilen begagnad bilen bensin­snål bilköra bilåka bilparkera bilenta bilen till arbetetbesiktiga bilenför många bilar i inner­stadenbilen gick av vägen i en kurvautan bilen stannar Sverige○spec. i ett fast (partsinriktat) ut­tryckutan bilen stannar Sverige○äv. om större for­don som primärt är av­sedda för annat än person­transportvanligen i sammansättn. amfibiebilbrandbilbärgningsbilsopbilterrängbilsedan 1902kortord för automobil; jfr auto- och 1mobil