Svensk ordbok 2009, webbversion

biljett´ substantiv ~en ~er bilj·ett·en1mindre kort eller pappers­lapp som berättigar till resa eller till in­träde i sluten lokal admin.trafik.JFRcohyponymfärdbevis boka biljettbeställa biljettlösa biljetthämta ut biljetterna i kassanbiljetterna till 7-föreställningen var slut­såldaen enkel biljett till Stock­holm○ibl. mer el. mindre bildligttopp­resultatet på DN-galan gav henne om­gående en biljett till OSen biljett (till ngt)halv biljettbiljett till halva priset (för barn)​ efter­som barnen var fyra och sex år gamla kunde de resa på halv biljett hel biljettbiljett till fullt pris (för vuxna)​ han hade inga rabatter utan fick köpa hel biljett sedan 1741av fra. billet, äldre billette med samma betydelse, ombildn. av fornfra. bullette; till lat. bull´a ’sigillkapsel’ 2litet kort­fattat brev särsk. av intimare karaktär åld.bok.grevinnans kammar­jungfru lyckades över­bringa en biljett till löjtnantensedan ca 1690