substantiv ~en ~er
bi|pro·dukt·en●extra produkt som erhålls i samband med framställningen av huvudprodukt
vanligen utan ngn särskild förädling; ofta om oönskade produkter
tekn.sulfitsprit fås som biprodukt från massafabrikerindigo framställs ibland på ett sätt som ger giftiga biprodukter○äv. mer abstraktsom biprodukt till avhandlingen kom en större uppsatsen biprodukt (av/till ngt)sedan 1808