substantiv ~et
bläck·et●starkt färgad vätska för bestående skrift
ofta mörkt blå el. svart
matrl.bläckhornskriva med bläck○äv. om pasta för kulspetspennoren kulpenna med rött bläck○äv. i ett yttrande för kort tidsrymdknappt hade bläcket hunnit torka på avtalet förrän båda parter bröt detsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. bläk; av forneng. blæc ’svart; bläck’; jfr eng. black ’svart’; av okänt urspr.