Svensk ordbok 2009, webbversion

blän`dande adjektiv, ingen böjning bländ·ande●som ut­strålar starkt ljus som skulle kunna sätta syn­förmågan ur funktion admin.ett bländande vågglitter○vanligen bildligtutom­ordentligt skicklig eller fram­stående flera av skåde­spelarna gjorde bländande prestationerbländande spel av hemma­laget○spec. i adverbiell an­vändningså att man nästan bländas bländande vita tänderbländande (att+V)sedan 1808