Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv,
ingen böjning
bländ·ande●som utstrålar starkt ljus
som skulle kunna sätta synförmågan ur funktion
admin.ett bländande vågglitter○vanligen bildligtutomordentligt skicklig eller framstående
flera av skådespelarna gjorde bländande prestationerbländande spel av hemmalaget○spec. i adverbiell användningså att man nästan bländas
bländande vita tänderbländande (att+V)sedan 1808