äv.
blanc´oblanc´o
substantiv,
ingen böjning
●i sammansättn. och ett uttryck
ekon.in blankointe utfylld
checken var utställd in blanko
underteckna in blankounderteckna utan att belopp, villkor etc. anges
hon undertecknade växeln in blanko
sedan 1760av spa. blanco, ita. bianco ’vit; oskriven’; jfr blank