substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
bleck·et●tunn stålplåt som är överdragen med tenn
särsk. för konservburkar o.d.
matrl.bleckburk○äv. om stycke av tunn plåtfönsterbleck○ibl. äv.uppsättning bleckblåsinstrument
vard.blecket överröstade stråkarnasedan 1517Handlingar rörande Helga Lekamens Gille i Stockholmfornsv. bläck; av lågty. bleck, eg. ’det glänsande’; samma ord som fornsv. blik ’glans’; jfr blicka